På berget Sinai sa Jehova till Mose att bygga ett speciellt tält, som kallades tälthelgedomen. Där skulle israeliterna tillbe Jehova, och den skulle vara lätt att flytta när de bytte lägerplats.

Jehova sa: ”Säg till folket att komma med gåvor till byggandet av tälthelgedomen.” Då gav israeliterna guld, silver, koppar, ädelstenar och smycken. De gav också ull, lin, djurskinn och mycket annat. Israeliterna var så generösa att Mose fick säga: ”Vi har fått allt som behövs! Ni behöver inte komma med något mer nu.”

Många duktiga män och kvinnor var med och byggde, och Jehova hjälpte dem att göra ett bra jobb. Några fick spinna, väva och brodera. Andra fick slipa ädelstenar, arbeta med guld och snida i trä.

Folket byggde tälthelgedomen exakt på det sätt som Jehova hade sagt. De gjorde ett vackert draperi som delade av tältet i två delar – ”det heliga” och ”det allra heligaste”. I det allra heligaste fanns ”förbundsarken”. Den var gjord av akacieträ och guld. I det heliga fanns ett lampställ av guld, ett bord och ett litet altare för att bränna rökelse. Ute på gården stod ett kar av koppar och ett stort altare. Förbundsarken påminde israeliterna om deras löfte att lyda Jehova. Vet du vad ett förbund är? Det är ett speciellt slags löfte.

 Jehova valde ut Aron och hans söner till att vara präster i tälthelgedomen. De skulle hålla den i fint skick och offra åt Jehova där. Aron var överstepräst, och det var bara han som fick gå in i det allra heligaste. En gång om året gick han in dit och offrade för att Jehova skulle förlåta honom, hans familj och resten av folket.

Israeliterna blev klara med tälthelgedomen ett år efter att de hade blivit befriade från Egypten. Nu hade de en fin plats där de kunde tillbe Jehova.

Jehova visade att han var nöjd med tälthelgedomen och lät ett moln synas över den. Så länge molnet var kvar, var israeliterna kvar. Men så fort molnet flyttade sig visste de att det var dags att packa ihop och dra i väg. Då fick de plocka isär tälthelgedomen och följa efter molnet.