JOSEF kan inte längre behärska sina känslor. Han säger till alla sina tjänare att lämna rummet. När Josef är ensam med sina bröder, börjar han gråta. Vi kan tänka oss så förvånade hans bröder blir, eftersom de inte vet varför han gråter. Slutligen säger han: ”Jag är Josef. Lever min far fortfarande?”

Hans bröder är så förvånade att de inte kan tala. De är rädda. Men Josef säger: ”Kom närmare.” När de gör det, säger han: ”Jag är er bror Josef, som ni sålde till Egypten.”

Josef fortsätter och säger vänligt: ”Förebrå er inte att ni sålde mig hit. Det var Gud som sände mig till Egypten för att rädda människors liv. Farao har gjort mig till styresman över hela landet. Skynda er nu hem till min far och berätta det för honom, och säg till honom att komma hit och bo här.”

Josef omfamnar sedan sina bröder, och han kramar och kysser dem alla. När Farao får höra att Josefs bröder har kommit, säger han till Josef: ”Låt dem ta vagnar och fara hem efter sin far och sina familjer och komma tillbaka hit. Jag skall ge dem det bästa området i hela Egypten.”

Så blev det. Här ser du Josef möta sin far, när han kommer till Egypten med hela sin familj.

Jakobs familj hade blivit mycket stor. Det var 70 personer som kom till Egypten, om man räknar Jakob och hans barn och barnbarn. Men med hustrurna, och säkert många tjänare, blev det ännu fler. Alla bosatte sig i Egypten. De kallades israeliter, eftersom Gud hade ändrat Jakobs namn till Israel. Som vi får se längre fram blev israeliterna ett särskilt folk för Gud.