Alla andevarelser som Jehova skapade var goda. Längre fram kom emellertid en ängel att bli ond. Han kallas Satan, djävulen. Satan ville att människorna på jorden skulle tillbe honom i stället för Jehova. Så här gick det till:

I Edens trädgård fanns det många träd med utsökta frukter. Jehova förklarade för Adam och hans hustru, Eva, att de fritt kunde äta av dem. Men det fanns ett träd som Gud sade att de inte fick äta av. Han sade att om de åt av det trädet, skulle de ”med visshet” komma att dö. — 1 Moseboken 2:9, 16, 17, NW.

En dag när Eva var ensam talade en orm till henne. I själva verket var det naturligtvis inte ormen som talade; det var Satan, djävulen, som fick det att se ut som om ormen talade. Satan sade till Eva att om hon åt av den förbjudna frukten, skulle hon bli lika vis som Gud. Han sade också att hon inte skulle dö. Båda dessa påståenden var osanna. Men Eva trodde på det som Satan sade och åt av frukten. Längre fram gav hon lite åt Adam, och han åt också. — 1 Moseboken 3:1—6.

Denna verklighetstrogna berättelse lär oss att Satan är en upprorsmakare och lögnare. Han påstod att Eva inte skulle dö om hon var olydig mot Gud. Det var lögn. Hon dog, och det gjorde Adam också. Och även om Satan inte dog då, kommer han så småningom att göra det, eftersom han syndade. Men ännu så länge är han vid liv och fortsätter att vilseleda mänskligheten. Han är fortfarande en lögnare, och han försöker få människor att överträda Guds lagar. — Johannes 8:44.

Längre fram blev även andra änglar onda. Dessa änglar lade märke till att kvinnorna på jorden var vackra, och de ville ha sexuellt umgänge med dem. De kom därför ner till jorden och iklädde sig manliga fysiska kroppar. Sedan tog de sig hustrur bland kvinnorna. Detta var emot Guds uppsåt. — 1 Moseboken 6:1, 2; Judas, vers 6.

Det ställde också till mycket bekymmer för människorna. Hustrurna till de här änglarna födde barn, men de barnen var inte som andra. De växte upp till aggressiva och grymma jättar. Så småningom blev jorden så uppfylld av våld att Jehova beslöt sig för att tillintetgöra de onda människorna genom en stor flod. De enda människor som överlevde denna flod var den rättfärdige Noa och hans familj. — 1 Moseboken 6:4, 11; 7:23.

De onda änglarna återvände emellertid till andevärlden. De dog inte, men de blev straffade. De fick inte komma tillbaka till Guds familj av rättfärdiga änglar. Dessutom tillät Jehova dem inte längre att ikläda sig mänskliga kroppar. Och så småningom, på den stora domens dag, kommer de också att dö. — 2 Petrus 2:4; Judas, vers 6.

I början av det här århundradet utbröt ett krig i himmelen. Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, beskriver vad som hände: ”Och krig bröt ut i himmelen: Mikael [den uppväckte Jesus Kristus] och hans [goda] änglar drabbade samman med draken [Satan]; och draken och dess [onda] änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns det längre en plats för dem i himmelen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans [onda] änglar slungades ner med honom.”

Vad blev resultatet? Berättelsen fortsätter: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem!” De goda änglarna kunde glädja sig, eftersom Satan och de onda änglarna eller andarna inte längre fanns kvar i himmelen. Men hur skulle det vara för människorna på jorden? Bibeln ger svaret: ”Ve jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” — Uppenbarelseboken 12:7—9, 12.

Ja, Satan och hans onda följeslagare vilseleder människor på jorden och ställer till stort ”ve”. Dessa onda änglar kallas demoner. De är Guds fiender. De är alla onda.