Direkt efter dopet för Guds heliga ande Jesus ut i Judeens vildmark. Jesus har mycket att fundera över. Vid hans dop ”öppnades himlen”, och då minns han det han gjort och lärt sig i himlen. (Matteus 3:16) Det är inte konstigt att han behöver tid att tänka igenom allt det här.

Jesus stannar ute i vildmarken i 40 dygn. Under den tiden äter han inget. Nu när Jesus är riktigt hungrig kommer Satan Djävulen för att fresta honom. Han säger: ”Om du är son till Gud, befall då att de här stenarna ska bli bröd.” (Matteus 4:3) Jesus vet att det är fel att använda sin övernaturliga kraft för själviska syften och avfärdar därför Djävulens frestelse.

Men Djävulen ger sig inte, utan försöker med en annan infallsvinkel. Han säger till Jesus att kasta sig ut från tempelmuren. Men Jesus är inte intresserad av någon spektakulär uppvisning. I stället citerar han Skrifterna och visar att det är fel att pröva Gud så.

Nu kommer Djävulen med en tredje frestelse. Han visar Jesus ”världens alla riken” som är ”mäktiga och imponerande” och säger: ”Allt det här ger jag dig om du bara faller ner och tillber mig.” Men Jesus vägrar och säger: ”Försvinn, Satan!” (Matteus 4:8–10) Han ger inte efter för frestelsen, utan vet att man endast ska tillbe Jehova. Ja, Jesus väljer att vara trogen.

Vad kan vi lära oss av de här frestelserna och av hur Jesus reagerade på dem? Frestelserna var verkliga, och det visar att Djävulen inte bara är ”det onda”, som en del menar. Han är en verklig, osynlig person. Vi förstår också att världens alla länder tillhör Djävulen, det är han som kontrollerar dem. Annars hade det ju varit meningslöst att försöka fresta Jesus med dem.

Dessutom var Djävulen beredd att belöna Jesus bara han tillbad honom en enda gång. Då skulle han ge Jesus ”världens alla riken”. Vi kan räkna med att Djävulen frestar oss på ett liknande sätt, kanske genom att locka med rikedom, makt eller status. Men oavsett vad vi frestas av vill vi följa Jesus exempel och vara trogna mot Gud. Och kom ihåg att Djävulen inte gav upp, utan drog sig undan från Jesus ”i väntan på ett annat tillfälle”. (Lukas 4:13) Vi kan utgå från att han gör samma sak med oss, så vi måste alltid vara på vår vakt.