Jesus har under sin sista kväll med apostlarna tvättat deras fötter. Varför det? För att lära dem att ödmjukt betjäna andra. Han har lagt märke till att de har en allvarlig brist. De är visserligen hängivna Gud, men de bryr sig för mycket om vem som är viktigast. (Markus 9:33, 34; 10:35–37) Och nu kommer det här upp till ytan igen.

Apostlarna börjar ”gräla om vem av dem som kunde anses vara störst”. (Lukas 22:24) Jesus blir säkert ledsen när han märker att de bråkar om det här igen. Vad gör han?

Han skäller inte ut apostlarna för deras dåliga inställning och uppförande. I stället säger han tålmodigt och lugnt: ”Folkens kungar har makt över människorna, och de som har sådan myndighet låter kalla sig välgörare. Men så ska det inte vara bland er, utan ... den som har ledningen ska bli som den som betjänar.” Jesus har alltid varit ett föredöme för dem. Och nu påminner han dem: ”Jag är mitt ibland er och betjänar.” (Lukas 22:25–27)

Apostlarna har sina brister, men de har ändå stöttat Jesus i både med- och motgång. Jesus säger: ”Jag sluter ett förbund med er, precis som min Far har slutit ett förbund med mig, om ett rike.” (Lukas 22:29) De är Jesus lojala efterföljare. Och han försäkrar dem att de kan få styra med honom i riket tack vare det här förbundet.

Apostlarna har en fantastisk framtidsutsikt, men de är fortfarande bara ofullkomliga människor. Jesus säger att Satan vill splittra dem: ”Satan har begärt att få sålla er som vete.” (Lukas 22:31) Jesus varnar dem också: ”I natt kommer ni alla att falla på grund av det som ska hända mig, för det står skrivet: ’Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.’” (Matteus 26:31; Sakarja 13:7)

Petrus säger självsäkert: ”Även om alla de andra faller kommer jag aldrig att göra det!” (Matteus 26:33) Då svarar Jesus att Petrus redan samma natt kommer att förneka honom innan en tupp gal två gånger. Men han tillägger: ”Jag har bett för dig, för att din tro inte ska svikta. Och när du sedan har vänt tillbaka: styrk dina bröder.” (Lukas 22:32) Då invänder Petrus: ”Jag kommer aldrig att förneka dig, inte ens om jag måste dö med dig.” (Matteus 26:35) Och de andra apostlarna bedyrar samma sak.

Nu berättar Jesus: ”Jag är hos er en liten stund till. Ni kommer att leta efter mig, och jag säger samma sak till er som jag sa till judarna: ’Dit jag går kan ni inte komma.’” Sedan säger han: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni ska älska varandra. Ni ska älska varandra på samma sätt som jag har älskat er. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni har kärlek till varandra.” (Johannes 13:33–35)

När Petrus hör att Jesus bara ska vara med dem en liten stund till frågar han: ”Herre, vart är du på väg?” Jesus svarar: ”Dit jag går kan du inte följa mig just nu, men du ska följa efter senare.” Petrus frågar storögt: ”Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag är beredd att dö för dig.” (Johannes 13:36, 37)

Jesus påminner apostlarna om deras predikotur i Galileen. (Matteus 10:5, 9, 10) Han frågar: ”När jag sände i väg er utan börs, matpåse och sandaler så saknade ni väl inte något?” ”Nej”, svarar de. Men hur ska de göra framöver? Jesus fortsätter: ”Nu ska den som har en börs ta med sig den, och även en matpåse.  Och den som inte har något svärd ska sälja sin mantel och köpa ett. För jag säger er att det som står skrivet måste uppfyllas på mig: ’Han blev räknad bland laglösa.’ Ja, de orden uppfylls nu på mig.” (Lukas 22:35–37)

Jesus syftar på att han snart kommer att bli fastspikad på en påle bredvid laglösa, räknad som en brottsling. Efter det kommer hans efterföljare att utsättas för svår förföljelse. Men apostlarna, som tror att de är redo för det, säger: ”Herre, här är två svärd.” Han svarar: ”Det är tillräckligt.” (Lukas 22:38) När de här svärden snart kommer in i bilden igen, får Jesus tillfälle att lära apostlarna något viktigt.