Jesus avslutar sitt samtal med de fyra apostlarna på Olivberget. Han har precis besvarat deras fråga om hans kommande närvaro och avslutningen på världsordningen.

Den 11 nisan har varit en fullspäckad dag. Det är kanske när de går tillbaka till Betania på kvällen som Jesus säger till apostlarna: ”Ni vet att det är påsk om två dagar, och Människosonen ska utlämnas för att avrättas på pålen.” (Matteus 26:2)

Dagen efter är det onsdag, och Jesus och apostlarna verkar ha en stillsam dag. Under tisdagen har Jesus fördömt de religiösa ledarna och avslöjat dem inför allas ögon. Det har gjort att de religiösa ledarna vill se Jesus död, och han visar sig därför inte bland folk den 12 nisan. Han vill inte att något ska komma i vägen för att han och apostlarna ska kunna fira påsken efter solnedgången nästa dag, när den 14 nisan börjar.

Men de främsta prästerna och folkets äldste tar det inte lika lugnt. Trots att påsken närmar sig samlas de på gården hos översteprästen Kaifas. Varför då? De är rasande över att Jesus har avslöjat dem. Och nu konspirerar de och försöker ”komma på ett listigt sätt att gripa Jesus och döda honom”. Hur och när ska de göra det? De säger: ”Inte under högtiden, för då kanske det bryter ut oroligheter bland folket.” (Matteus 26:4, 5) Eftersom många tycker så mycket om Jesus vågar hans motståndare inte göra något.

Plötsligt får de religiösa ledarna besök. De blir förvånade när de ser att det är en av Jesus egna apostlar – Judas Iskariot. Satan har planterat en tanke hos Judas; att förråda Jesus. Judas frågar dem: ”Vad får jag om jag  förråder honom åt er?” (Matteus 26:15) De blir glada av frågan, och de kommer ”överens om att ge honom silverpengar”. (Lukas 22:5) Hur mycket vill de ge honom? De enas om att ge honom 30 silvermynt. Och det är värt att lägga märke till att priset på en slav är just 30 siklar silver. (2 Moseboken 21:32) De religiösa ledarna visar därmed sitt förakt för Jesus och hur lite de tycker att han är värd. Nu börjar Judas ”leta efter ett bra tillfälle att förråda honom” utan att någon ser. (Lukas 22:6)

Den 13 nisan börjar när solen går ner på onsdagskvällen, och det är sjätte och sista natten som Jesus är i Betania. Nästa dag behöver de sista förberedelserna för påsken göras. När den 14 nisan har börjat behöver de slakta och helsteka ett lamm. Var ska de äta måltiden, och vem ska förbereda den? Jesus har inte berättat det än, och därför har Judas inget att avslöja för de främsta prästerna.

Det är troligen tidigt på torsdag eftermiddag som Jesus skickar i väg Petrus och Johannes från Betania. Han säger till dem: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.” De frågar: ”Var vill du att vi gör i ordning den?” Jesus förklarar: ”När ni kommer in i staden ska en man som bär en vattenkruka komma emot er. Följ efter honom in i det hus han går in i. Och säg till husets ägare: ’Läraren säger till dig: ”Var är gästrummet där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?”’ Och han kommer att visa er en stor inredd sal på övervåningen. Gör i ordning måltiden där.” (Lukas 22:8–12)

Husägaren är utan tvivel en lärjunge till Jesus, och kanske har han anat att Jesus behöver använda hans hus för det här tillfället. När de två apostlarna kommer till Jerusalem finner de allt precis som Jesus sagt. Så de ser till att lammet och det som behövs för påskmåltiden finns på plats för Jesus och de 12 apostlarna.