Jesus är fortfarande hemma hos en farisé, och han har precis botat en man som lidit av ödem. Nu lägger Jesus märke till hur gästerna väljer ut de bästa och finaste platserna åt sig, och därför passar han på att lära dem varför det är viktigt med ödmjukhet.

Jesus säger: ”När du är bjuden på bröllop ska du inte lägga dig på den främsta platsen. Det kanske visar sig att någon som är finare än du är bjuden. Då kommer värden och säger till dig: ’Den här mannen ska ha din plats.’ Och så får du skämmas och flytta till den nedersta platsen.” (Lukas 14:8, 9)

Sedan säger Jesus: ”I stället [ska du] lägga dig på den nedersta platsen, så att värden kan komma och säga till dig: ’Min vän, du ska få en bättre plats.’ Då blir du hedrad inför de andra gästerna.” Det här är inte en lektion i vett och etikett. Jesus fortsätter att förklara: ”För den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.” (Lukas 14:10, 11) Det Jesus vill få fram är att de som lyssnar behöver bli ödmjuka.

Sedan vänder sig Jesus till farisén som bjudit in honom och ger honom ett råd. Om han följer det rådet kan han ordna en måltid med verkligt värde i Guds ögon. ”När du bjuder på middag eller fest, så bjud inte dina vänner, dina bröder, dina släktingar eller dina rika grannar. De kanske bjuder tillbaka, och då blir det som en återbetalning till dig. Nej, när du ordnar en fest ska du bjuda fattiga, rörelsehindrade, halta och blinda. Då blir du lycklig, eftersom de inte kan betala tillbaka.” (Lukas 14:12–14)

Det är helt naturligt att vilja bjuda hem sina vänner, släktingar och grannar på mat. Och Jesus säger inte att det är något fel med det. Men om man i stället ordnar en måltid för dem som har det svårt, till exempel fattiga, sjuka eller blinda, kan det ge en större glädje. Jesus förklarar för värden: ”Du kommer att få din ersättning i de rättfärdigas uppståndelse.” En av gästerna säger instämmande: ”Lycklig är den som får lägga sig till bords i Guds rike.” (Lukas 14:14, 15) Det skulle vara en storslagen gåva, och det inser den här gästen. Men av Jesus nästa liknelse förstår vi att det inte är alla som delar den uppfattningen:

”En man dukade upp till fest och bjöd in många gäster. Och när det blev kväll sände han ut sin tjänare till de inbjudna och sa: ’Kom, för nu är det dukat och klart.’ Men alla började komma med undanflykter. Den förste sa: ’Jag har köpt en åker och ska gå och ta mig en titt på den. Var snäll och framför min ursäkt.’ En annan sa: ’Jag har köpt fem spann nötkreatur, och jag ska ut och inspektera dem. Var snäll och framför min ursäkt.’ Och ytterligare en sa: ’Jag har precis gift mig, så jag kan tyvärr inte komma.’” (Lukas 14:16–20)

Vilka klena ursäkter! Den som skaffat en åker eller boskap har förmodligen sett dem innan köpet, och det kan därför inte vara så akut att titta på dem efteråt. Den tredje mannen höll inte på att förbereda ett bröllop. Han hade redan gift sig, och det borde inte ha hindrat honom från att ta emot en så viktig inbjudan. När husfadern hör de här undanflykterna blir han arg och säger till tjänaren:

”Skynda dig ut bland stadens gator och gränder och ta med dig alla som är fattiga, rörelsehindrade, blinda och halta.” Men när tjänaren har gjort det finns det fortfarande platser kvar. Husfadern säger då: ”Gå ut till landsvägarna och stigarna och vädja till folk att komma, så att det blir fullt i mitt hus. För jag säger  er: Ingen av dem som var bjudna från början ska få komma och äta av maten vid min fest.” (Lukas 14:21–24)

Jesus liknelse ger en bra bild av hur Jehova sänt ut Jesus för att bjuda in olika personer och ge dem möjligheten att komma in i himmelriket. De som först borde ha uppskattat inbjudan var judarnas religiösa ledare. Men under Jesus tjänst är det nästan ingen av dem som tar emot inbjudan. Fast som tur är kommer det att vara fler som blir inbjudna. Jesus låter oss förstå att även anspråkslösa judar och proselyter kommer att bjudas in. Och efter det kommer en tredje och sista inbjudan att ges till människor som i judarnas ögon inte är värda att stå inför Gud. (Apostlagärningarna 10:28–48)

Det Jesus har förklarat understryker verkligen det som en annan gäst tidigare sa: ”Lycklig är den som får lägga sig till bords i Guds rike.”