Jesus är i Pereen och har precis sagt till dem som lyssnar att ”många som är först ska bli sist, och många som är sist ska bli först”. (Matteus 19:30) Nu berättar Jesus en liknelse för att hjälpa dem att förstå de orden. Liknelsen kretsar kring en vingård och de som får arbete där:

”Himmelriket är nämligen som en vingårdsägare som gick ut tidigt på morgonen för att få tag på arbetare till sin vingård. När han hade kommit överens med arbetarna om att de skulle få en denar i dagslön, skickade han i väg dem till sin vingård. Omkring tredje timmen gick han ut igen och såg andra som stod arbetslösa på torget. Han sa till dem: ’Gå till vingården ni med, och ni ska få en rättvis lön.’ Då gav de sig i väg. Sedan gick han ut omkring sjätte och nionde timmen och gjorde på samma sätt. Till sist gick han ut omkring elfte timmen och träffade några andra som stod där, och han sa: ’Varför har ni stått här hela dagen arbetslösa?’ De svarade: ’Därför att ingen har haft arbete åt oss.’ Då sa han: ’Ni kan också gå och arbeta i min vingård.’” (Matteus 20:1–7)

När Jesus i början nämner ”himmelriket” förstår nog de som lyssnar att det är Jehova Gud som är vingårdsägaren. I Skrifterna framställs Jehova ibland som en vingårdsägare och nationen Israel som hans vingård. (Psalm 80:8, 9; Jesaja 5:3, 4) Och de som ingår i lagförbundet liknas vid arbetare i vingården. Men den här liknelsen handlar inte om det förflutna, utan Jesus beskriver situationen i nuläget.

Några fariséer försökte nyligen sätta Jesus på prov med en debatt om skilsmässa. De och de andra religiösa ledarna har antagligen varit religiöst aktiva hela livet. Så de liknar heltidsarbetarna som förväntar sig en full dagslön, dvs. en denar.

Den religiösa ledarklassen menar att vanligt folk inte tjänar Gud i samma utsträckning som de själva gör. De ser dem som deltidsarbetare i Guds vingård. Männen i Jesus liknelse som får börja arbeta ”omkring tredje timmen” (kl. 9) eller senare på dagen vid sjätte, nionde eller till och med elfte timmen (kl. 17) är alltså en bild av folk i allmänhet.

De kvinnor och män som följer Jesus betraktas som ”fördömda”. (Johannes 7:49) Under större delen av sina liv har de arbetat med fiske och andra lågstatusyrken. Men på hösten år 29 sänder ”vingårdsägaren” ut Jesus för att kalla det oansenliga folket till att arbeta för Gud som Kristus lärjungar. De är de ”sista” arbetarna som börjar jobba vid elfte timmen.

Jesus avslutar sin liknelse med att berätta vad som händer när arbetsdagen är slut: ”När det blev kväll sa vingårdens ägare till sin närmaste man: ’Kalla på arbetarna och betala ut deras löner. Börja med dem som kom sist, och sluta med dem som kom först.’ När männen som började under elfte timmen kom, fick de en denar var. Så när de första arbetarna kom för att hämta sin lön trodde de att de skulle få mer, men de fick också en denar var. Då protesterade de och sa till vingårdsägaren: ’De som kom sist har bara arbetat en timme, ändå ger du dem samma lön som oss. Vi har ju slitit hela dagen i den stekande solen!’ Då sa han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Visst kom vi överens om en denar? Ta din lön och gå. Jag vill gärna ge den siste arbetaren samma lön som du får. Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller blir du avundsjuk på de andra när jag är generös mot dem?’ De sista ska alltså vara först och de första sist.” (Matteus 20:8–16)

 Slutet på liknelsen väcker säkert en del frågetecken. Lärjungarna undrar kanske hur de judiska religiösa ledarna, som föreställer sig att de är ”först”, kommer att bli ”sist”? Och hur kommer Jesus lärjungar att vara ”först”?

De som fariséerna och andra placerar ”sist”, alltså Jesus lärjungar, ska komma ”först” och få full lön. När Jesus dött kommer Gud att förkasta den bokstavliga nationen Israel som sitt folk och i stället välja en ny nation, ”Guds [andliga] Israel”. (Galaterna 6:16; Matteus 23:38) Johannes döparen pekade fram emot den här nya utvalda nationen, när han pratade om att människor skulle döpas med helig ande. De som har varit ”sist” kommer att vara de första att gå igenom det dopet och få förmånen att vittna om Jesus ”till jordens yttersta ände”. (Apostlagärningarna 1:5, 8; Matteus 3:11) Om lärjungarna förstår att Jesus försöker förbereda dem på en dramatisk förändring, inser de kanske att den förändringen kommer att väcka stort missnöje bland de religiösa ledarna, som då kommer att vara ”sist”.