Petrus har precis hört Jesus förklara hur kristna ska försöka lösa problem och att det är bäst att lösa dem på tu man hand. Men nu vill Petrus veta exakt hur många gånger han ska förlåta någon.

Petrus frågar: ”Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och jag behöva förlåta honom? Ända upp till sju gånger?” Vissa religiösa ledare lär att man ska förlåta andra upp till tre gånger, så Petrus känner sig nog storsint när han föreslår att man ska förlåta någon ”ända upp till sju gånger”. (Matteus 18:21)

Men hela tanken med att föra protokoll över andras fel går stick i stäv med det som Jesus lär ut. Jesus säger därför till Petrus: ”Jag säger dig: Inte ända upp till sju gånger, utan ända upp till 77 gånger.” (Matteus 18:22) Det borde alltså inte finnas någon gräns för hur många gånger Petrus ska förlåta sin broder.

Sedan berättar Jesus en liknelse för Petrus och de andra som betonar deras skyldighet att vara förlåtande. Den handlar om en tjänare som misslyckas med att efterlikna sin kärleksfulle herre. En kung bestämmer sig för att inkassera sina tjänares skulder. Och en av dem är skyldig den enorma summan av 10 000 talenter (60 000 000 denarer). Han kan omöjligen betala tillbaka så mycket. Så kungen befaller därför att han, hans fru och deras barn ska säljas för att betala skulden. Tjänaren faller då ner på knä framför kungen och vädjar: ”Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka alltihop.” (Matteus 18:26)

Kungen blir så berörd att han efterskänker den enorma skulden. Men efteråt går tjänaren och söker upp en medtjänare som bara är skyldig honom 100 denarer. När han hittar honom  tar han stryptag på honom och säger: ”Betala tillbaka vad du är skyldig.” Den andra tjänaren faller ner på knä och bönfaller: ”Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka alltihop.” (Matteus 18:28, 29) Men tjänaren som fick sin skuld efterskänkt följer inte kungens exempel. I stället kastar han sin medtjänare, som är skyldig mycket mindre, i fängelse tills han betalar tillbaka sin skuld.

Jesus berättar sedan att några tjänare som ser den här kärlekslösa handlingen går och berättar det för kungen. Kungen blir mycket arg och kallar till sig tjänaren och säger: ”Onde tjänare, jag avskrev hela din skuld när du bönföll mig. Borde inte du ha varit barmhärtig mot din medtjänare precis som jag var barmhärtig mot dig?” Ursinnig sätter kungen den onde tjänaren i fängelse tills han betalar tillbaka skulden. Jesus sammanfattar: ”Min himmelske Far ska göra likadant med er om ni inte uppriktigt förlåter varandra.” (Matteus 18:32–35)

Den här liknelsen lär oss hur viktigt det är att förlåta andra. Gud har förlåtit oss oräkneliga synder, så oavsett vad en broder eller syster gör mot oss är det inte mycket i jämförelse. Jehova förlåter oss inte bara en gång. Så med tanke på att han förlåter oss tusentals gånger, visst borde vi kunna förlåta våra bröder och systrar de gånger de gör fel? Jesus lärde oss i bergspredikan att Gud kommer att förlåta ”våra synder, precis som vi har förlåtit dem som har syndat mot oss”. (Matteus 6:12)