Medan Jesus fortfarande är i närheten av Jerusalem kommer olika judar fram till honom. Somliga vill lyssna till hans undervisning, men andra kommer för att pröva honom. En expert på Guds lag till Israel ställer nu frågan: ”Lärare, vad behöver jag göra för att få ärva evigt liv?” (Lukas 10:25)

Jesus förstår att det ligger mer bakom frågan än mannen ger sken av. Han vill förmodligen att Jesus ska säga något som får judarna att ta illa upp. Dessutom inser Jesus att den här mannen redan har bestämt vad han tror om saken. Men Jesus hanterar det på ett smidigt sätt som får mannen att avslöja hur han tänker.

Jesus frågar: ”Vad står det i lagen? Vad är det du läser där?” Den här mannen har studerat lagen ingående, så han grundar sitt svar på den. Han citerar från 5 Moseboken 6:5 och 3 Moseboken 19:18 och säger: ”’Du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne’ och ’din medmänniska som dig själv’.” (Lukas 10:26, 27) Svarade han rätt?

Jesus säger till mannen: ”Helt rätt. Gör det, så ska du få leva.” Men samtalet slutar inte där. Mannen vill egentligen inte ha ett svar, utan han vill ”rättfärdiga sig själv”. Han vill att Jesus ska bekräfta att han behandlar andra rätt. Därför frågar han: ”Och vem är min medmänniska?” (Lukas 10:28, 29) Bakom den här enkla frågan ligger en allvarlig missuppfattning som judarna har.

Judarna tror att uttrycket ”medmänniska” bara avser dem som håller de judiska traditionerna. Och 3 Moseboken 19:18 kan verka stödja den tanken. En del judar hävdar till och med att det är ”olagligt” att umgås med en icke-jude. (Apostlagärningarna 10:28) Så den här mannen, och kanske också en del av Jesus egna lärjungar, tycker att det räcker att behandla andra judar vänligt. Men de har inga problem med att behandla en icke-jude ovänligt; en sådan är ju inte deras ”medmänniska”.

Hur kan Jesus hjälpa mannen och andra judar att få en rätt syn på saken utan att förarga dem? Han gör det genom att berätta en liknelse. ”En man var på väg ner från Jerusalem till Jeriko när han överfölls av några rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade gå ner längs den vägen och fick se honom ligga där, men han gick bara förbi på andra sidan. Och när en levit kom dit och fick se honom, gick han också förbi på andra sidan. Men så kom en samarier längs vägen, och när han fick se honom fylldes han av medlidande.” (Lukas 10:30–33)

Mannen som lyssnar till Jesus vet mycket väl att många präster och levitiska medhjälpare som tjänar i templet bor i Jeriko. För att ta sig hem från templet måste de gå nedför en väg som är ungefär två mil lång. Det här kan vara en farlig resa, och man kan råka ut för rånare längs vägen. Man skulle kunna förvänta sig att en präst eller en levit skulle hjälpa en jude som hamnat i problem. Men i Jesus liknelse gör de inte det. Den som gör det är en samarier, en man från ett folk som judarna föraktar. (Johannes 8:48)

Hur hjälpte samariern den skadade juden? Jesus fortsätter sin berättelse: ”Han gick fram till honom och hällde olja och vin på hans sår och lade förband. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och tog honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer, gav dem till värdshusvärden och sa: ’Ta hand om honom, och om det kostar mer så betalar jag det när jag kommer tillbaka.’” (Lukas 10:34, 35)

När Jesus har berättat klart säger han något som säkert får många att tänka till. Han frågar mannen: ”Vem av de här tre tycker du var  en sann medmänniska till mannen som råkade ut för rövarna?” Han kanske inte känner sig bekväm med att svara ”samariern”, så han säger: ”Den som visade medkänsla.” Jesus är verkligen en fantastisk lärare, och poängen går inte att missförstå. Jesus uppmanar mannen: ”Gå och gör likadant själv.” (Lukas 10:36, 37)

Vilket effektivt sätt att undervisa på! Skulle mannen och de andra judarna lyssnat till Jesus, om han bara hade sagt till dem att även en icke-jude är deras medmänniska? Förmodligen inte. Men svaret på frågan om vem som är ens medmänniska blir väldigt tydligt i liknelsen om den medkännande samariern. Den är enkel, och han använder detaljer som lyssnarna känner igen. Skrifterna uppmanar oss att visa kärlek och omtanke, och en god medmänniska visar det mot alla.