HAR det hänt att någon har varit dum mot dig? ... Slog han dig, eller sade han något elakt? ... Skulle det vara rätt av dig att göra samma sak mot honom som han gjorde mot dig? ...

Många försöker ge igen, när någon har varit dum mot dem. Men Jesus lärde oss att vi skall förlåta dem som behandlar oss illa. (Matteus 6:12) Men tänk om någon är dum mot oss många gånger. Hur många gånger skall vi förlåta honom då? ...

Det ville Petrus gärna veta. Så en dag frågade han Jesus: ”Skall jag förlåta honom så mycket som sju gånger?” Men sju gånger räckte inte. Jesus sade: ”Du skall förlåta honom sjuttiosju gånger”, om han syndar så många gånger mot dig.

Det är väldigt många gånger! Om någon var dum mot oss så många gånger, skulle vi inte ens kunna hålla räkning på dem och komma ihåg dem. Och det var det här som Jesus ville lära oss: Vi skall inte försöka komma ihåg hur många gånger andra är dumma mot oss. Om de ber om förlåtelse, skall vi förlåta dem.

Jesus ville visa sina lärjungar hur viktigt det är att förlåta. Så när han hade svarat på Petrus fråga, berättade han en liknelse för dem. Skulle du vilja höra den? ...

 Det var en gång en kung. Han var mycket god och snäll. Han lånade till och med ut pengar till sina slavar, när de behövde hjälp. Men så en dag ville kungen att alla slavar som hade lånat pengar av honom skulle betala tillbaka det de var skyldiga. Och vet du vad, en slav var skyldig kungen 60 miljoner silvermynt. Det är massor av pengar!

Men slaven hade gjort slut på alla pengar som han hade lånat av kungen, och därför kunde han  inte betala tillbaka dem. Så kungen gav order om att man skulle sälja slaven. Kungen sade också att man skulle sälja slavens fru och hans barn och allt han ägde. Sedan skulle man ge pengarna till kungen. Hur tror du att slaven kände sig då? ...

Slaven kastade sig på knä framför kungen och bad: ”Snälla, ge mig bara mer tid, så skall jag betala tillbaka allt som jag är skyldig dig.” Om du hade varit kungen, vad skulle du ha gjort med slaven då? ... Kungen tyckte synd om sin slav, så han förlät honom. Han sade att slaven inte behövde betala tillbaka något av de 60 miljonerna, inte ett enda mynt. Tänk vad glad slaven måste ha blivit!

Men vad gjorde slaven sedan? Jo, när han gick ut, träffade han en annan slav, som var skyldig honom bara hundra silvermynt. Han högg tag i honom och tog stryptag på honom och sade: ”Betala tillbaka de hundra silvermynten du är skyldig mig!” Kan du fatta hur han kunde göra så, när han själv hade blivit förlåten så mycket av kungen? ...

Slaven som var skyldig hundra silvermynt var fattig. Han kunde inte betala tillbaka pengarna på en gång. Så han föll ner framför fötterna på den slav han var skyldig pengar och bad: ”Snälla, ge mig bara mer tid, så skall jag betala tillbaka det jag är skyldig dig.” Tycker du att mannen borde ha gett sin medslav mer tid? ... Vad skulle du ha gjort? ...

Den här mannen var inte snäll, som kungen hade varit. Han ville ha sina pengar på en gång. Och när hans medslav inte kunde betala, kastade han honom i fängelse. Men några andra slavar såg allt det här, och de tyckte inte om det. De tyckte synd om slaven som satt i fängelse. Så de gick och berättade allt för kungen.

 Kungen tyckte inte heller om det som hade hänt. Han blev väldigt arg på slaven som inte ville förlåta. Så han kallade på honom och sade: ”Elake slav, jag förlät ju dig och efterskänkte det du var skyldig mig. Borde då inte du ha förlåtit din medslav?”

Slaven som inte ville förlåta borde ha lärt sig av den gode kungen. Men det hade han inte gjort. Så nu kastade kungen honom i fängelse tills han kunde betala tillbaka de 60 miljonerna. Och när han satt i fängelse kunde han förstås aldrig tjäna ihop så mycket pengar att han kunde betala tillbaka sin skuld till kungen. Så han fick stanna där tills han dog.

När Jesus hade berättat färdigt, sade han till lärjungarna: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.” (Matteus 18:21–35)

Som du förstår är vi skyldiga Gud väldigt mycket. Ja, det är  faktiskt så att vi har Gud att tacka för att vi lever. Så om vi jämför med hur mycket vi är skyldiga Gud, är andra människor inte skyldiga oss särskilt mycket. Det som andra är skyldiga oss liknar de hundra silvermynt som den ene slaven var skyldig den andre. Men det som vi är skyldiga Gud därför att vi gör så mycket dumt kan liknas vid de 60 miljoner silvermynt som slaven var skyldig kungen.

Gud är väldigt snäll. Vi gör saker som är fel, men ändå förlåter han oss. Han tvingar oss inte att betala genom att ta livet ifrån oss för evigt. Men vi får inte glömma en sak: Gud förlåter oss bara om vi förlåter andra som är dumma mot oss. Det är något vi behöver tänka på, tycker du inte det? ...

Så om någon är dum mot dig, men sedan ber om förlåtelse, vad tänker du göra då? Kommer du att förlåta honom? ... Men tänk om det händer många gånger? Kommer du att förlåta honom ändå? ...

Om det var vi som bad någon om förlåtelse, skulle inte vi vilja att han förlät oss då? ... Ja, och därför bör vi göra likadant mot andra. Vi skall inte bara säga att vi förlåter dem, utan vi skall förlåta dem på riktigt, av hjärtat. När vi gör det, visar vi att vi verkligen vill vara lärjungar till den store läraren.