1–3. a) Hur reagerar Jesus när två blinda tiggare ber honom om hjälp? b) Vad innefattas i uttrycket ”gripen av medlidande”? (Se fotnoten.)

 TVÅ blinda män sitter vid vägkanten strax utanför Jeriko. De kommer dit varje dag för att be de förbipasserande om allmosor. Men den här dagen får de vara med om något som fullständigt förändrar deras liv.

² Plötsligt hör tiggarna ett oväsen. Eftersom de inte kan se vad som händer, frågar en av dem vad det är som orsakar uppståndelsen och får till svar: ”Jesus, nasarén, kommer förbi!” Jesus är på väg till Jerusalem för sista gången. Men han är inte ensam. En stor folkskara följer honom. När tiggarna får höra vem som går förbi orsakar de ännu större uppståndelse genom att ropa: ”Herre, var barmhärtig mot oss, Davids Son!” Folkskaran säger bryskt åt dem att vara tysta, men männen är desperata och vägrar att låta sig tystas.

³ Jesus urskiljer deras rop i allt oväsen. Vad gör han? Det är mycket som tynger honom. Han har bara omkring en vecka kvar av sitt jordiska liv. Han vet att han kommer att få utstå grym behandling och bli dödad i Jerusalem. Ändå ignorerar han inte de enträgna ropen. Han stannar och befaller att de som ropar skall föras till honom. ”Herre, låt våra ögon öppnas”, ber de. ”Gripen av medlidande” rör Jesus vid deras ögon, och de får synen  tillbaka. * Genast börjar de följa Jesus. (Lukas 18:35–43; Matteus 20:29–34)

4. Hur uppfyllde Jesus den profetia som förutsade att han skulle ”ha medlidande med den ringe”?

⁴ Det här var ingen engångsföreteelse. Jesus visade medkänsla vid många tillfällen och under många skiftande omständigheter. En biblisk profetia förutsade att han skulle ”ha medlidande med den ringe”. (Psalm 72:13) I uppfyllelse av de här orden var Jesus lyhörd för andras känslor. Han tog initiativet till att hjälpa människor. Hans medkänsla fick honom att predika. Vi skall nu se vad evangelierna berättar om den ömma medkänsla som låg bakom Jesu ord och gärningar och undersöka hur vi på liknande sätt kan visa medkänsla.

5, 6. Nämn några exempel som visar att Jesus hade empati.

⁵ Jesus hade djup empati. När han såg människor lida kunde han leva sig in i hur de kände det. Även om han inte befann sig i samma situation som de, kände han verkligen deras smärta i sitt eget hjärta. (Hebréerna 4:15) När han botade en kvinna som hade lidit av blödningar i 12 år, sade han att hon skulle vara frisk från sin ”plågsamma sjukdom” – ord som visade att han förstod att sjukdomen hade orsakat henne stort lidande. (Markus 5:25–34) När han såg Maria och dem som var tillsammans med henne gråta över Lasarus som hade dött, blev han upprörd och skakad i sitt innersta. Trots att Jesus visste att han skulle uppväcka Lasarus blev han så rörd att hans ögon fylldes av tårar. (Johannes 11:33, 35)

 ⁶ Vid ett annat tillfälle kom en spetälsk man fram till Jesus och sade vädjande: ”Om du bara vill, kan du göra mig ren.” Hur reagerade Jesus, en fullkomlig man som aldrig hade varit sjuk? Han kände mycket starkt för den spetälske. Ja, han ”greps ... av medlidande”. (Markus 1:40–42) Han gjorde sedan något mycket ovanligt. Han visste mycket väl att de spetälska var orena enligt lagen och inte fick vistas bland andra människor. (3 Moseboken 13:45, 46) Det hade inte varit något problem för Jesus att bota den här mannen utan fysisk kontakt. (Matteus 8:5–13) Men han valde att räcka ut sin hand och röra vid honom, och han sade: ”Jag vill. Bli ren.” Genast försvann spetälskan. Vilken innerlig omsorg och empati Jesus visade!

7. Vad kan hjälpa oss att uppodla empati, och hur kan vi visa den egenskapen?

⁷ Som kristna måste vi efterlikna Jesus och visa empati. Bibeln uppmanar oss att ”visa medkänsla”. * (1 Petrus 3:8) Det kanske inte är så lätt att sätta sig in i hur människor som lider av kroniska sjukdomar eller depression känner det, i synnerhet om man själv inte har upplevt sådan smärta. Men kom ihåg att man inte måste ha varit i en liknande situation för att kunna visa empati. Jesus kände empati med de sjuka trots att han själv aldrig hade varit sjuk. Hur kan vi då uppodla empati? Genom att tålmodigt lyssna när de som lider anförtror sig åt oss och berättar hur de känner det. Vi kan fråga oss själva: ”Hur skulle jag känna det om jag var i samma situation?” (1 Korinthierna 12:26) Ju mer lyhörda vi är för andras känslor, desto bättre kan vi ”tala tröstande till de nedstämda själarna”. (1 Thessalonikerna 5:14) Ibland kan vi ge uttryck åt empati inte bara med ord utan också med tårar. ”Gråt med dem som gråter”, sägs det i Romarna 12:15.

8, 9. Hur tog Jesus hänsyn till andras känslor?

 ⁸ Jesus var omtänksam mot andra och tog hänsyn till deras känslor. Tänk på det tillfälle då en döv man som hade svårt att tala fördes till honom. Tydligen lade Jesus märke till att mannen kände sig besvärad och gjorde därför något som han inte gjorde i vanliga fall när han botade någon: ”Han tog mannen åt sidan undan folkskaran.” När de var för sig själva och inte längre hade allas blickar riktade på sig botade han honom. (Markus 7:31–35)

⁹ Jesus gjorde något liknande när människor förde en blind man till honom och bönföll honom om att bota honom. Omtänksamt ”tog [Jesus] den blinde vid handen” och ”ledde ut honom utanför byn”. Sedan botade han mannen, men inte på en gång, utan gradvis. På så sätt kanske mannen fick möjlighet att vänja sina ögon och sitt sinne vid de bländande synintrycken och det skarpa solljuset. (Markus 8:22–26) Vilken hänsyn och omtanke Jesus visade!

10. Hur kan vi ta hänsyn till andras känslor?

¹⁰ Som Jesu efterföljare måste vi ta hänsyn till andras känslor. Vi bör därför vara noga med hur vi uttrycker oss, eftersom vi vet att vi kan såra andra om vi talar utan att tänka oss för. (Ordspråksboken 12:18; 18:21) Hårda ord, nedsättande kommentarer och bitande sarkasm hör inte hemma bland de kristna, som vill vara lyhörda för andra människors känslor. (Efesierna 4:31) Ni som är äldste, hur kan ni ta hänsyn till andras känslor? Genom att vara milda och vänliga när ni ger råd, så att den som lyssnar får  behålla sin värdighet. (Galaterna 6:1) Och ni som är föräldrar, hur kan ni ta hänsyn till era barns känslor? Genom att försöka tillrättavisa barnen på ett sätt som inte sårar eller förolämpar dem. (Kolosserna 3:21)

11, 12. Nämn ett par exempel från Bibeln som visar att andra inte ens behövde be Jesus om hjälp innan han gjorde något för dem.

¹¹ Ofta behövde andra inte ens be Jesus om hjälp innan han gjorde något för dem. Medkänsla är inte en passiv egenskap, utan en aktiv, positiv egenskap. Det är därför inte förvånande att Jesu ömma medkänsla fick honom att ta initiativet till att hjälpa andra. När en stor folkskara kom till Jesus och stannade hos honom i tre dagar utan att ha något att äta, behövde ingen tala om för honom att de var hungriga eller föreslå att han skulle göra någonting åt det. Berättelsen lyder: ”Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: ’Jag känner medlidande med folket, eftersom de redan har dröjt hos mig tre dagar och ingenting har att äta; och jag vill inte skicka i väg dem fastande. De kunde ju bli helt utmattade på vägen.’” Det var helt på eget initiativ som Jesus sedan genom ett underverk gav dem mat. (Matteus 15:32–38)

¹² Vi kan ta ett annat exempel. År 31 v.t., när Jesus kom till staden Nain, möttes han av en mycket sorglig syn. En begravningsprocession kom ut från staden, kanske på väg till gravarna i bergssluttningarna i närheten, för att begrava en änkas ”enfödde son”. Kan du föreställa dig vilken smärta den här änkan måste ha känt? Hon skulle just begrava sin ende son, och hon hade ingen man som hon kunde dela sorgen med. Av alla i processionen var det den här nu barnlösa änkan som Jesus lade märke till. När han såg henne blev han djupt rörd – ja, han ”greps ... av medlidande med henne”. Ingen behövde be honom göra  något. Hans djupa medkänsla fick honom att ta initiativet. Han ”gick ... fram och rörde vid likbåren” och uppväckte den unge mannen. Vad hände sedan? Jesus bad honom inte slå följe med den stora folkskara som färdades tillsammans med honom. Nej, ”han gav honom åt hans mor”. Han återförenade dem som en familj och såg på så sätt till att änkan blev omhändertagen. (Lukas 7:11–15)

13. Hur kan vi efterlikna Jesus när det gäller att ta lämpliga initiativ till att hjälpa dem som är i behov av hjälp?

¹³ Hur kan vi följa Jesu exempel? Vi kan naturligtvis inte mirakulöst ge människor mat eller uppväcka döda. Men vi kan efterlikna Jesus genom att ta initiativet till att hjälpa dem som är i behov av hjälp. En medtroende har kanske drabbats av svåra ekonomiska motgångar eller blivit av med sitt arbete. (1 Johannes 3:17) En änka kanske behöver få reparationer utförda i sitt hem. (Jakob 1:27) Vi kanske känner några som har haft dödsfall i familjen och som behöver tröst eller praktisk hjälp. (1 Thessalonikerna 5:11) När någon verkligen är i behov av hjälp behöver vi inte vänta på att bli tillfrågade innan vi erbjuder oss att hjälpa till. (Ordspråksboken 3:27) Vår medkänsla driver oss att ta lämpliga initiativ och hjälpa till i den mån vi kan. Glöm aldrig att också en enkel handling av omtanke eller några få uppriktiga ord av tröst kan betyda mycket i det här sammanhanget. (Kolosserna 3:12)

14. Varför betraktade Jesus arbetet med att predika de goda nyheterna som sin viktigaste uppgift?

¹⁴ Som vi såg i del 2 i den här boken var Jesus ett enastående exempel när det gällde att predika de goda nyheterna. Han sade: ”Jag [måste] förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Lukas 4:43) Varför betraktade Jesus det här arbetet som sin viktigaste uppgift? Först och främst därför att han  älskade Gud. Men det var också något annat som drev honom. Hans djupa medkänsla fick honom att vilja tillgodose människors andliga behov. Av alla de sätt som han visade medkänsla på var det inget som var viktigare för honom än att få hjälpa andra att stilla sin andliga hunger. Vi skall se på två händelser som visar hur Jesus betraktade de människor som han predikade för. Det kan hjälpa oss att granska våra egna motiv till att ta del i den offentliga förkunnartjänsten.

15, 16. Nämn två händelser som visar hur Jesus betraktade de människor han predikade för.

¹⁵ År 31 v.t., efter omkring två års intensivt predikande, utökade Jesus sin verksamhet ytterligare och ”begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna” i Galileen. Det han såg påverkade honom djupt. Aposteln Matteus skriver: ”När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde.” (Matteus 9:35, 36) Jesus hade medkänsla med vanliga enkla människor. Han var väl medveten om deras eländiga andliga tillstånd. Han visste att de blev försummade och illa behandlade av just dem som  skulle vara herdar för dem – de religiösa ledarna. Jesu djupa medkänsla fick honom att arbeta hårt för att nå folket med ett budskap om hopp. Det fanns inget som de var i större behov av än de goda nyheterna om Guds kungarike.

¹⁶ Några månader senare, kort före påsken år 32 v.t., hände något liknande. Vid det här tillfället hade Jesus och hans apostlar gett sig av i en båt och seglat över Galileiska sjön för att hitta ett lugnt ställe där de kunde vila sig. Men en folkskara hade skyndat längs stranden och kommit fram till andra sidan före båten. Hur reagerade Jesus? ”När han nu steg ur båten, fick han se en stor folkskara, och han greps av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” (Markus 6:31–34) Jesus greps återigen av medlidande på grund av folkets bedrövliga andliga tillstånd. De var lika ”får utan herde”. De var andligt utsvultna och fick klara sig själva. Det var medkänsla snarare än pliktkänsla som drev honom att predika.

17, 18. a) Vad är det som motiverar oss att ta del i förkunnartjänsten? b) Hur kan vi uppodla medkänsla?

¹⁷ Vad är det som motiverar oss som Jesu efterföljare att ta del i förkunnartjänsten? Som vi såg i kapitel 9 har vi anförtrotts ett ansvarsfullt arbete – att predika och göra lärjungar. (Matteus 28:19, 20; 1 Korinthierna 9:16) Men vårt motiv till att ta del i det här arbetet får inte vara enbart pliktkänsla. Först och främst är det kärleken till Jehova som driver oss att predika de goda nyheterna om hans kungarike. Något annat som motiverar oss är medkänsla med dem som inte delar vår tro. (Markus 12:28–31) Hur kan vi då uppodla medkänsla?

¹⁸ Vi måste se människor så som Jesus såg dem, som ”skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. Tänk dig att du skulle hitta ett vilsegånget lamm. Utan en herde som ledde det till en plats där det fanns grönt gräs  och vatten skulle det stackars djuret vara utsvultet och törstigt. Skulle du inte tycka synd om det? Skulle du inte göra allt du kunde för att ge det mat och vatten? Många människor som ännu inte har fått höra de goda nyheterna befinner sig i en liknande situation. Försummade av falska religiösa herdar svälter och törstar de andligen och har inget verkligt hopp för framtiden. Vi har det de behöver – den närande andliga mat och det uppfriskande sanningsvatten som finns i Guds ord. (Jesaja 55:1, 2) När vi tänker på det andliga behov som människor omkring oss har, känner vi verkligen med dem. Om vi, precis som Jesus, har djup medkänsla med människor, kommer vi att göra allt vi kan för att tala med dem om hoppet om Guds kungarike.

19. Hur kan vi hjälpa någon som studerar Bibeln att börja ta del i det offentliga predikoarbetet om han är kvalificerad för det?

¹⁹ Hur kan vi hjälpa andra att följa Jesu exempel? Vi kanske vill uppmuntra någon som studerar Bibeln att börja ta del i det offentliga predikoarbetet om han är kvalificerad för det. Eller vi kanske vill hjälpa någon som är overksam att ta full del i tjänsten igen. Hur kan vi hjälpa dem? Vi måste vädja till deras hjärta. Kom ihåg att Jesus först ”greps av medlidande” med människor, sedan undervisade han dem. (Markus 6:34) Så om vi kan hjälpa dem att uppodla medkänsla är det mycket möjligt att de kommer att vilja efterlikna Jesus och förkunna de goda nyheterna för andra. Vi kan fråga: ”Hur har ditt eget  liv förändrats till det bättre sedan du tog emot budskapet om Riket? Tänk på dem som ännu inte har fått höra det här budskapet – skulle inte de också behöva de goda nyheterna? Vad kan du göra för att hjälpa dem?” Den starkaste drivkraften till att ta del i tjänsten är naturligtvis kärlek till Gud och en önskan att tjäna honom.

20. a) Vad innefattas i att vara en Jesu efterföljare? b) Vad skall vi se på i nästa kapitel?

²⁰ Att vara en Jesu efterföljare innefattar mer än att bara upprepa det han sade och göra som han gjorde. Vi måste uppodla samma ”sinnesinställning” som han hade. (Filipperna 2:5) Så tacksamma vi kan vara att Bibeln talar om för oss vilka tankar och känslor som låg bakom Jesu ord och handlingar! Genom att vi lär känna ”Kristi sinne” får vi hjälp att uppodla djup medkänsla, så att vi kan behandla andra på samma sätt som Jesus gjorde. (1 Korinthierna 2:16) I nästa kapitel skall vi se hur Jesus visade kärlek i synnerhet till sina efterföljare.