1–4. a) Hur undervisar Jesus skickligt en samarisk kvinna, och vad leder det till? b) Hur reagerar apostlarna?

 JESUS och hans apostlar har gått i flera timmar. De är på väg norrut, från Judeen mot Galileen. Den kortaste vägen – en färd på omkring tre dagar – tar dem genom Samarien. Vid middagstid närmar de sig en liten stad som heter Sykar, och de stannar för att få något att äta.

² Medan apostlarna går för att köpa mat vilar Jesus vid en brunn utanför staden. En kvinna kommer för att hämta upp vatten. Jesus, som är ”uttröttad av vandringen”, skulle kunna välja att ignorera henne. (Johannes 4:6) Det skulle vara förståeligt om han bara blundade och lät den samariska kvinnan komma och gå utan att ta notis om henne. Som vi såg i kapitel 4 i den här boken kanske kvinnan till och med räknar med att hon skall bli föraktfullt bemött av en jude. Men Jesus inleder ett samtal med henne.

³ Han börjar med en illustration hämtad från kvinnans dagliga liv – i själva verket från något som hon just håller på med. Hon är här för att hämta upp vatten. Jesus talar om livgivande vatten som kommer att släcka hennes andliga törst. Flera gånger ställer hon frågor som berör kontroversiella ämnen. * Jesus kringgår taktfullt hennes  frågor och fortsätter att tala om det ämne som han har tagit upp. Han koncentrerar sig på andliga frågor – ren tillbedjan och Jehova Gud. Hans ord får omfattande verkningar, för kvinnan berättar för människorna i staden vad Jesus har sagt, och de vill också höra Jesus. (Johannes 4:3–42)

⁴ När apostlarna kommer tillbaka, hur reagerar de då på det anmärkningsvärda vittnesbörd som Jesus avger här? Det märks ingen entusiasm hos dem. De är förvånade över att Jesus över huvud taget talar med kvinnan, och uppenbarligen säger de ingenting till henne. När hon har gått, trugar de Jesus att äta den mat de har med sig. Men Jesus säger: ”Jag har mat att äta som ni inte vet om.” Först blir de förbryllade och tar hans ord bokstavligt. Sedan förklarar han: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Johannes 4:32, 34) Jesus lär dem alltså att hans främsta uppgift i livet är viktigare för honom än mat. Han vill att de skall känna det på samma sätt när det gäller den här uppgiften. Vad är det för uppgift?

5. Vad var Jesu livsuppgift, och vad skall vi granska i det här kapitlet?

⁵ Jesus sade vid ett tillfälle: ”Jag [måste] förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Lukas 4:43) Ja, Jesus var sänd för att predika och undervisa om de goda nyheterna om Guds kungarike. * Jesu efterföljare i vår tid har samma uppgift. Det är därför viktigt att vi granskar varför Jesus predikade, vad han predikade och vilken inställning han hade till sin uppgift.

6, 7. Hur ville Jesus att ”varje offentlig lärare” skulle känna det när det gällde att tala med andra om de goda nyheterna? Illustrera.

⁶ Vi skall se närmare på hur Jesus kände det för de sanningar han lärde ut. Sedan skall vi också se vilken inställning han hade till de människor han undervisade. Jesus använde en talande illustration för att visa hur han kände det när det gällde att delge andra de sanningar som Jehova hade lärt honom. Han sade: ”Varje offentlig lärare [är], när han har fått lära om himlarnas kungarike, lik en man, en husfar, som ur sin skattkammare tar fram nya och gamla ting.” (Matteus 13:52) Varför tar husfadern i den här illustrationen fram saker ur sin skattkammare?

⁷ Husfadern visar inte bara stolt upp sina ägodelar, som kung Hiskia i forna tider en gång gjorde – med tragiska konsekvenser. (2 Kungaboken 20:13–20) Vad är husfaderns motiv? Vi kan illustrera det så här: Tänk dig att du besöker din favoritlärare i hans hem. Han öppnar en skrivbordslåda och tar fram två brev – det ena gulnat av ålder, det andra av senare datum. Det är brev som han har fått av sin far – det ena för länge sedan när han bara var en pojke, det andra mycket senare. Hans ögon strålar av glädje när han berättar hur mycket han uppskattar de här breven och hur de råd de innehåller har förändrat hans liv och skulle kunna vara till hjälp också för dig. Det är tydligt att läraren sätter stort värde på breven. De betyder mycket för honom. (Lukas 6:45) Han visar dem för dig, inte för att skryta eller vinna något på det, utan för att du skall få nytta av dem och förstå hur värdefulla de är.

8. Varför har vi goda skäl att betrakta de sanningar vi lär oss från Guds ord som skatter?

⁸ Den store läraren, Jesus, hade liknande motiv när han talade med andra om Guds sanningar. För honom var dessa sanningar ovärderliga skatter. Han älskade dem, och  han var ivrig att låta andra få del av dem. Han ville att alla hans efterföljare, ”varje offentlig lärare”, skulle känna det på samma sätt. Gör vi det? Vi har goda skäl att älska varje sanning vi lär oss från Guds ord. Vi sätter stort värde på de andliga skatterna, vare sig det gäller läror som vi har omfattat länge eller läror som vi har fått en klarare förståelse av på senare tid. Genom att vi är entusiastiska och bevarar vår kärlek till det som Jehova har lärt oss kan vi precis som Jesus hjälpa andra att känna det på samma sätt.

9. a) Hur kände Jesus det för de människor han undervisade? b) Hur kan vi efterlikna den inställning Jesus hade?

⁹ Jesus älskade också de människor han undervisade, något som vi kommer att behandla utförligare i del 3. Det var profeterat om Messias att han skulle ”ha medlidande med den ringe och den fattige”. (Psalm 72:13) Jesus brydde sig verkligen om andra människor. Han intresserade sig för vad de tänkte och tyckte, vad det var som fick dem att handla som de gjorde. Han var lyhörd för de problem och missförhållanden som gjorde livet tungt för dem och förstod vad det var som kunde hindra dem från att ta emot sanningen. (Matteus 11:28; 16:13; 23:13, 15) Tänk till exempel på den samariska kvinnan. Det gjorde säkert stort intryck på henne att Jesus intresserade sig för henne. Att han kände till hennes personliga situation fick henne att inse att han var en profet och att berätta för andra om honom. (Johannes 4:16–19, 39) Vi kan inte läsa hjärtat hos de människor som vi predikar för. Men vi kan intressera oss för människor, precis som Jesus gjorde. Vi kan visa att vi bryr oss om dem, och vi kan ta hänsyn till deras speciella intressen, problem och behov genom att anpassa det vi säger efter deras situation.

10, 11. a) Vad predikade Jesus? b) Hur uppstod behovet av Guds kungarike?

¹⁰ Vad predikade Jesus? Om du skulle försöka ta reda på  svaret genom att granska vad många av de kyrkor lär som påstår sig representera honom, skulle du kunna dra slutsatsen att han förkunnade något slags socialt evangelium. Eller också kanske du skulle få det intrycket att han förespråkade politiska reformer eller att han framhöll personlig frälsning som det viktigaste. Men som tidigare nämnts sade Jesus klart och tydligt: ”Jag [måste] förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike.” Vad innebar det egentligen?

¹¹ Kom ihåg att Jesus var närvarande i himlen när Satan först ifrågasatte det rättmätiga i Jehovas suveränitet. Det måste ha plågat Jesus mycket att se sin rättfärdige Fader bli förtalad och beskylld för att vara en orättvis härskare som undanhåller sina skapelser det som är gott. Det måste också ha plågat Guds Son när Adam och Eva, mänsklighetens blivande föräldrar, trodde på Satans förtal. Sonen såg att deras uppror drog synd och död över den mänskliga familjen. (Romarna 5:12) Men vilken glädje han måste ha känt när han fick veta att hans Fader en dag skulle rätta till förhållandena!

12, 13. Vilka orättvisor kommer Guds kungarike att avhjälpa, och hur gjorde Jesus detta rike till det centrala i sin tjänst?

¹² Vad var det som framför allt behövde rättas till? Jehovas heliga namn behövde bli helgat – rentvått från all den smälek som Satan och hans anhängare hopat över det. Det rättmätiga i Jehovas suveränitet, hans sätt att härska, behövde försvaras. Jesus förstod de här viktiga frågorna bättre än någon annan människa. I mönsterbönen lärde han sina efterföljare att först be om att hans Faders namn skall bli helgat, sedan att Faderns kungarike skall komma och sedan att Guds vilja skall ske på jorden. (Matteus 6:9, 10) Guds kungarike, med Kristus Jesus som härskare, skall snart befria jorden från Satans onda världsordning och för all framtid slå fast att Jehovas styre är rättfärdigt. (Daniel 2:44)

 ¹³ Guds kungarike var temat för Jesu tjänst. Allt han sade och gjorde hjälpte till att klargöra vad detta rike är och hur det skall genomföra Jehovas avsikter. Jesus lät inte någonting avleda hans uppmärksamhet från uppdraget att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. I samhället på hans tid fanns det många överhängande problem och många orättvisor, men han var inriktad på sitt budskap och sitt arbete. Betydde det att Jesus var trångsynt och okänslig? Var han ensidig i sitt sätt att framföra budskapet? Långt därifrån!

14, 15. a) Hur visade sig Jesus vara ”något mer än Salomo”? b) Hur kan vi efterlikna Jesus när det gäller vårt sätt att predika?

¹⁴ Som vi kommer att se i den här delen gjorde Jesus sin undervisning både intressant och fängslande. Han försökte nå människors hjärta. Vi kanske kommer att tänka på den vise kung Salomo som sökte finna välbehagliga ord, ord som var sanna och gav den rätta meningen när han skulle förmedla de tankar som Jehova inspirerade honom att skriva ner. (Predikaren 12:10) Jehova gav denne ofullkomlige man ”ett hjärta med vidsträckt insikt”, så att han kunde tala om många olika ämnen, bland annat om fåglar och fiskar, träd och fyrfotadjur. Människor kom långväga ifrån för att höra Salomo tala. (1 Kungaboken 4:29–34) Ändå var Jesus ”något mer än Salomo”. (Matteus 12:42) Han var mycket visare och hade i ännu högre grad ”ett hjärta med vidsträckt insikt”. När Jesus undervisade människor använde han sin överlägsna kunskap i Guds ord, sin kunskap om fåglar, fyrfotadjur, fiskar, jordbruk, väderförhållanden, aktuella händelser, historia och sociala förhållanden. Men Jesus briljerade aldrig med sin kunskap för att göra intryck på andra. Hans budskap var enkelt och klart. Inte att undra på att människor gärna ville höra honom tala! (Markus 12:37; Lukas 19:48)

 ¹⁵ De kristna i vår tid försöker följa Jesu exempel. Vi har inte hans enorma vishet och kunskap, men vi har alla ett mått av kunskap och erfarenhet som vi kan använda när vi talar med andra om sanningarna i Guds ord. Föräldrar kan använda sin erfarenhet av att fostra barn för att belysa den kärlek Jehova har till sina barn. Andra kan använda exempel och illustrationer från förvärvsarbetet eller skolan eller sin kunskap om människor och aktuella händelser. Men vi är samtidigt noga med att inte låta någonting avleda uppmärksamheten från vårt budskap – de goda nyheterna om Guds kungarike. (1 Timoteus 4:16)

16, 17. a) Vilken inställning hade Jesus till sin tjänst? b) Hur visade Jesus att han satte tjänsten främst i sitt liv?

¹⁶ Jesus betraktade sin tjänst som en dyrbar skatt. Han fann glädje i att hjälpa människor att se hans himmelske Fader sådan han verkligen är, inte som den mystiske gestalt han framställs som genom människors förvirrande lärosatser och traditioner. Jesus var intresserad av att hjälpa människor att få Jehovas godkännande och hopp om evigt liv. Han ville ge människor den tröst och glädje som de goda nyheterna skänker. Hur visade han att han hade den inställningen? Vi skall granska tre sätt.

¹⁷ För det första: Jesus satte tjänsten främst i sitt liv. Att tala om Guds kungarike var hans livsuppgift, hans huvudintresse. Det var därför Jesus levde ett enkelt liv, som vi såg i kapitel 5. Han inriktade sig på det som var viktigast, precis som han rådde andra att göra. Han distraherades inte av en mängd ägodelar som han måste betala för, underhålla, reparera eller byta ut allteftersom tiden gick. Han levde enkelt, så att ingenting i onödan skulle hindra honom i hans tjänst. (Matteus 6:22; 8:20)

18. På vilka sätt gav Jesus ut sig i sin tjänst?

 ¹⁸ För det andra: Jesus gav ut sig i sin tjänst. Han lade ner all sin kraft på den. Han gick bokstavligen hundratals kilometer genom Palestina för att söka efter människor som han kunde tala med om de goda nyheterna. Han talade med dem i deras hem, på torgen och ute i det fria. Han talade med dem även när han behövde få vila, äta, dricka eller koppla av en stund med sina närmaste vänner. Till och med när han var döende fortsatte han att tala med andra om de goda nyheterna om Guds kungarike! (Lukas 23:39–43)

19, 20. Hur illustrerade Jesus att predikoarbetet brådskade?

¹⁹ För det tredje: Jesus betraktade sin tjänst som något brådskande. Tänk på hans samtal med den samariska kvinnan vid brunnen utanför Sykar. Jesu apostlar tyckte tydligen inte att det var så brådskande att dela med sig av de goda nyheterna just då. Jesus sade till dem: ”Säger ni inte att det ännu är fyra månader innan skörden kommer? Titta! Jag säger er: Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd.” (Johannes 4:35)

²⁰ Jesus valde sin illustration med tanke på årstiden. Det var tydligen månaden kislev (november/december). Det skulle dröja fyra månader till kornskörden, som började omkring tiden för påsken den 14 nisan. Så jordbrukarna kände ingen brådska just då. Det var fortfarande långt kvar till skörden. Men hur var det med skörden av människor? Många var ivriga att höra, att lära, att bli Kristi lärjungar och få det underbara hopp som Jehova erbjöd dem. Det var som om Jesus kunde se ut över de här bildliga fälten och se att de var vita av mogen säd som vajade sakta i vinden och signalerade att den var klar att skörda. * Tiden var inne, och arbetet brådskade! När människorna i en viss  stad försökte få Jesus att stanna kvar hos dem, sade han därför: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Lukas 4:43)

21. Hur kan vi efterlikna Jesus?

²¹ Vi kan efterlikna Jesus på alla de tre sätt som vi nu har granskat. Vi kan sätta den kristna tjänsten främst i vårt liv. Även om vi har familj och världsliga förpliktelser kan vi visa att det är arbetet med att predika som kommer först genom att flitigt och regelbundet ta del i det, precis som Jesus gjorde. (Matteus 6:33; 1 Timoteus 5:8) Vi kan ge ut oss i tjänsten, ge frikostigt av vår tid, våra krafter och tillgångar för att understödja den. (Lukas 13:24) Och vi bör alltid komma ihåg att vårt arbete är brådskande. (2 Timoteus 4:2) Vi bör ta varje tillfälle i akt att predika!

22. Vad kommer nästa kapitel att handla om?

²² Jesus visade också att han insåg att arbetet var viktigt genom att försäkra sig om att det skulle fortsätta efter hans död. Han gav sina efterföljare i uppdrag att fortsätta arbetet med att predika och undervisa. Det uppdraget kommer nästa kapitel att handla om.