En verbform på nytestamentlig grekiska. Trots att den omtalas som ett tempus (en tidsform) anger den handlingens art eller aspekt snarare än tidpunkten för handlingen. Verb som står i aorist kan översättas på flera olika sätt beroende på sammanhanget. Aoristformen kan till exempel beteckna en enstaka eller kortvarig handling, men aldrig en vanemässig eller pågående handling.

I Första Johannes 2:1 har verbformen av det grekiska verbet ”synda” återgetts med ”begå en synd”. Aoristformen ger belägg för att den här handlingen är punktuell eller momentan och syftar på en enstaka synd. Presensformen av ett grekiskt verb visar att någon fortsätter att göra något. I Första Johannes 3:6 används presensformen av verbet ”synda”, och det har återgetts med ”fortsätta att synda”. Och när aoristformen används i Matteus 4:9 ger det belägg för att Satan nöjde sig med att Jesus skulle tillbe honom en enda gång, han begärde inte att Jesus skulle fortsätta tillbe honom.

En befallning kan också stå i aorist. När ett förbud uttrycks i presens betyder det ofta att man ska upphöra med en viss handling (Lu 5:10; 23:28; Joh 2:16), men ett förbud som uttrycks i aorist kan betyda att man aldrig ska utföra handlingen, inte vid någon som helst tidpunkt. Ett exempel på det är Matteus 6:34: ”Oroa er inte [”aldrig”, studienot] för morgondagen.” Här används aoristformen för att visa att man inte ska oroa sig vid någon som helst tidpunkt.