Forntida lös sammanslutning av stadsstater längs Medelhavets östkust. Fenicien motsvarade ungefär det som nu är Libanon och mindre delar av Syrien och Israel. I början var Sidon den viktigaste staden, men senare övertogs den ställningen av Tyros, ursprungligen en koloni till Sidon.

Bibeln visar att sidonierna var avkomlingar till Noa genom Ham, Kanaan och Sidon. (1Mo 10:1, 6, 15, 18, 19) Folket kallade sitt land Kanaan och utövade den kanaaneiska religionen. Längre fram kallade grekerna det här området Fenicien. I Bibeln används uttrycken fenicisk, kanaaneisk och sidonisk omväxlande om ett och samma område. (Jos 13:6; Dom 1:32; Apg 21:2) Med tiden blev det feniciska alfabetet, som har stora likheter med det gammalhebreiska, grunden till det grekiska och det latinska alfabetet. Fenicierna var skickliga båtbyggare och sjömän. De var en av forntidens stora handels- och sjöfartsnationer, som seglade till avlägsna delar av den då kända världen. (Hes 27:1–9)

Under historiens gång var Fenicien underlagt Assyrien, Babylon, Persien och Grekland. Rom erövrade området år 64 f.v.t. I det första århundradet v.t. ingick Fenicien i den romerska provinsen Syrien. Historieskildringen om Fenicien och dess viktigaste städer bekräftar hur exakta Bibelns profetior är. (Jes 23:1–14; Jer 25:17, 22, 27; Hes 26:3, 4)