1. Beskriv vad Jehovas profeter har gjort i årtionden och vad som händer sedan.

UPPE på Jerusalems murar står en väktare och skuggar ögonen med handen mot det skarpa ljuset i solnedgången. Han söker med blicken längs horisonten. Plötsligt lyfter han sitt horn, fyller lungorna med luft och låter varningssignalen ljuda – den babyloniska armén närmar sig! Men för de likgiltiga invånarna i staden är det för sent att agera. I årtionden har Jehovas förordnade väktare, hans profeter, varnat för att den här dagen skulle komma, men folket har vägrat lyssna. Nu omringar Babylons armé staden. Efter många månaders belägring bryter soldaterna igenom stadsmuren. Templet jämnas med marken, och Jerusalems invånare dödas eller tillfångatas.

2, 3. a) Vilken situation står jordens invånare inför? b) Vilka frågor ska vi gå igenom?

² I vår tid marscherar de himmelska styrkor som ska verkställa Jehovas dom mot en konfrontation med jordens trolösa invånare. (Upp. 17:12–14) Denna sammandrabbning kommer att utgöra kulmen på den största prövningen i mänsklighetens historia. (Matt. 24:21) Men än är det inte för sent för  människor att reagera på den varning som Jehovas väktare låter ljuda.

³ Vad har motiverat Jehova att tillsätta väktare? Vilket slags budskap utropar hans väktare? Vilka har haft den här uppgiften, och var kommer vi in i bilden? Vi ska undersöka svaren på de här frågorna.

4. Varför tillsatte Jehova väktare? (Se den inledande bilden.)

⁴ Läs Hesekiel 33:7. Bokstavliga väktare stod ofta utposterade på stadsmuren för att värna om invånarnas säkerhet. De var ett synligt bevis på att stadens härskare brydde sig om sina undersåtar. Även om en plötslig signal från väktarens horn säkert skulle skrämma de sovande invånarna, skulle det genomträngande ljudet kunna rädda deras liv. Det var av samma skäl som Jehova förordnade väktare. Han gjorde det inte för att terrorisera sitt folk med domsbudskap, utan för att han brydde sig om dem och ville rädda liv.

5, 6. Vad visar att Jehova är rättvis?

⁵ När Jehova gav Hesekiel uppdraget som väktare visade han sidor av sin personlighet som värmer våra hjärtan. Vi ska se på två exempel.

⁶ Rättvisa: Något som visar att Jehova är rättvis är att han är opartisk och behandlar oss som individer. Även om många som hörde Hesekiels budskap förkastade det, behandlade inte Jehova alla israeliter som en enda upprorisk massa. Nej, han ville se hur enskilda individer reagerade. Han talade gång på gång om ”den som är ond” och ”den rättfärdige”. Jehova grundar alltså sin dom på hur var och en personligen reagerar på budskapet. (Hes. 33:8, 18–20)

7. Vad är det som avgör hur Jehova dömer människor?

⁷ Vi kan också se Jehovas rättvisa i hans sätt att döma människor. Domen grundar sig inte på vad man har gjort tidigare, utan på hur man reagerar på den varning man får nu. Jehova sa till Hesekiel: ”När jag säger till den som är ond: ’Du ska dö’, och han upphör med sin synd och gör det som är rätt och riktigt ... då ska han få leva.” Sedan tillägger Jehova något mycket intressant: ”Han ska inte ställas till svars för någon av de synder han tidigare har begått.” (Hes. 33:14–16) Å andra sidan kan de som gjort det som är rätt och riktigt tidigare inte räkna med att det ska ursäkta ett upproriskt beteende i dag. Jehova sa att om någon ”börjar förlita sig på sin rättfärdighet och handlar orätt, då ska allt det rättfärdiga han tidigare har gjort vara glömt. Han ska dö på grund av det orätta han har gjort.” (Hes. 33:13)

8. Vad säger profeternas varningar oss om Jehova?

⁸ Jehovas känsla för rättvisa blir också tydlig när vi tänker på att han varnar i god tid innan han ingriper. Hesekiel började  sitt arbete omkring sex år innan Babylons armé förstörde Jerusalem. Men Hesekiel var inte den förste som uppmärksammade Guds folk på att de skulle ställas till svars för sina handlingar. Under mer än hundra år före Jerusalems förstöring hade Jehova använt profeterna Hosea, Jesaja, Mika, Oded och Jeremia som väktare. Jehova lät Jeremia påminna israeliterna: ”Jag utsåg väktare som sa: ’Lyssna till hornets ljud!’” (Jer. 6:17) Så varken Jehova eller väktarna kunde hållas ansvariga för de liv som gick förlorade när babylonierna slutligen verkställde hans dom.

9. Hur visade Jehova lojal kärlek?

⁹ Kärlek: Jehova visade lojal kärlek genom att låta sina väktare varna inte bara de rättfärdiga, utan också de onda, de som hade sårat honom så mycket och dragit vanära över honom. Tänk bara! Israeliterna var kända som Jehovas folk, men gång på gång vände de honom ryggen och tillbad falska gudar. Jehova visade hur ont det här gjorde i honom och hur sviken han kände sig genom att likna nationen vid en otrogen hustru. (Hes. 16:32) Men ändå gav han inte snabbt upp hoppet om dem. Han sökte försoning, inte hämnd. Han svingade sitt domssvärd som en sista utväg, inte som en första åtgärd. Varför det? Han förklarade för Hesekiel: ”Jag känner ingen glädje över den ondskefulles död, utan jag gläder mig när den som är ond ändrar sig och får leva.” (Hes. 33:11) Det var så Jehova kände på den tiden, och det är så han känner i dag. (Mal. 3:6)

10, 11. Vad kan vi lära oss av Jehovas sätt att behandla sitt folk?

 ¹⁰ Vad kan vi lära oss av Jehovas rättvisa och kärleksfulla sätt att behandla israeliterna? En sak är att vi måste se dem vi predikar för som enskilda individer, inte som en grå massa. Vilket misstag det skulle vara att döma människor som ovärdiga att få höra budskapet på grund av vad de har gjort tidigare eller på grund av deras etniska, ekonomiska eller språkliga bakgrund. Jehova lärde aposteln Petrus en viktig sanning som fortfarande gäller: ”Gud [är] inte ... partisk. Han tar emot alla som visar respekt för honom och gör det som är rätt, vilket folk de än tillhör.” (Apg. 10:34, 35)

¹¹ En annan viktig sak är att vi behöver hålla ett öga på oss själva; vi kan inte försvara ett orätt uppförande med att vi har gjort mycket gott tidigare. Vi måste komma ihåg att vi har samma syndfulla tendenser som de vi predikar för. Det råd som aposteln Paulus gav till församlingen i Korinth gäller även oss: ”Den som menar att han står ska alltså se till att han inte faller. Ni blir utsatta för samma frestelser som alla andra.” (1 Kor. 10:12, 13) Vi vill absolut inte börja förlita oss på vår egen ”rättfärdighet” och tro att vi ostraffat kan handla orätt eftersom vi också gör goda gärningar. (Hes. 33:13) Oavsett hur länge vi har varit med i sanningen måste vi fortsätta att vara ödmjuka och lojala.

12. Vad behöver vi komma ihåg om vi tidigare har begått allvarliga synder?

¹² Men tänk om vi längre tillbaka har begått allvarliga synder  som vi nu ångrar djupt? Hesekiels budskap lär oss att Jehova kommer att straffa syndare som inte ångrar sig. Men vi lär oss också att Jehova i första hand är kärleksfull, inte hämndlysten. (1 Joh. 4:8) Om vi visar i handling att vi verkligen har ångrat oss behöver vi aldrig vara rädda att Guds barmhärtighet inte ska räcka till. (Jak. 5:14, 15) Jehova var villig att förlåta de andligt otrogna israeliterna, och han är villig att förlåta oss. (Ps. 86:5)

13, 14. a) Vilket slags budskap skulle väktarna förkunna? b) Vilket budskap framförde Jesaja?

¹³ Läs Hesekiel 33:2, 3. Vilket slags budskap skulle Jehovas väktare förkunna? En viktig del av deras arbete var att varna människor. Men de förmedlade också goda nyheter. Vi ska se på några exempel.

¹⁴ Jesaja var verksam från omkring år 778 till år 732 f.v.t. Hans varningsbudskap handlade om att babylonierna skulle inta Jerusalem och föra folket i landsflykt. (Jes. 39:5–7) Men han blev även inspirerad att skriva: ”Hör, dina väktare höjer sina röster. Tillsammans ropar de högt av glädje, för de ser tydligt när Jehova återför Sions folk.” (Jes. 52:8) Jesaja förkunnade bästa tänkbara nyheter – sann tillbedjan skulle återställas!

15. Vilket budskap framförde Jeremia?

¹⁵ Jeremia, som var verksam från år 647 till år 580 f.v.t., stämplas ofta som olyckskorp. Och det är sant att han verkligen gick in för att varna de onda israeliterna för de olyckor som Jehova skulle låta dem drabbas av. * Men han framförde också ett positivt budskap. Han förutsade att Guds folk skulle få återvända till sitt land och att ren tillbedjan skulle återställas där. (Jer. 29:10–14; 33:10, 11)

16. Vilken nytta hade judarna i Babylon av Hesekiels budskap?

¹⁶ Hesekiel utsågs till väktare år 613 f.v.t., och han utförde troget den uppgiften fram till åtminstone år 591. Som vi gick igenom i kapitel 5 och 6 i den här boken varnade han ihärdigt för den ödeläggelse som skulle drabba israeliterna och kunde därför inte hållas ansvarig för de liv som skulle gå förlorade. Men när han berättade att Jehova skulle straffa de avfälliga invånarna i Jerusalem så blev det samtidigt en hjälp för judarna i Babylon att behålla sin andliga skärpa och vara redo för framtida uppgifter. När den 70-åriga fångenskapen var över skulle Jehova låta en liten grupp av dem återvända till Israel och bosätta sig där. (Hes. 36:7–11) Den gruppen skulle huvudsakligen bestå av barn och barnbarn till dem som hade lyssnat på Hesekiel. Och som de andra kapitlen i del 3 i den här boken betonar hade Hesekiel många positiva nyheter  att förmedla som bekräftade att den rena tillbedjan skulle återställas i Jerusalem.

17. När har Jehova tillsatt väktare?

¹⁷ Är de profeter som var verksamma omkring tiden för Jerusalems förstöring år 607 de enda som Jehova har använt som väktare? Nej. Före alla större vändpunkter i förverkligandet av sin avsikt har han tillsatt väktare, både för att varna de onda och för att förkunna goda nyheter.

18. Vilket arbete utförde Johannes döparen?

¹⁸ Under det första århundradet blev Johannes döparen använd som väktare. Han varnade dem som tillhörde den bokstavliga nationen Israel och sa att de snart skulle bli förkastade. (Matt. 3:1, 2, 9–11) Men det var inte hans enda uppgift. Jesus sa att Johannes var den förutsagde ”budbärare” som hade banat väg för Messias. (Mal. 3:1; Matt. 11:7–10) I det arbetet ingick att förkunna goda nyheter: ”Guds lamm”, Jesus, hade kommit och skulle ta bort ”världens synd”. (Joh. 1:29, 30)

19, 20. På vilket sätt var både Jesus och hans lärjungar väktare?

¹⁹ Av alla väktare var Jesus den främste. Precis som Hesekiel hade han blivit utsänd av Jehova till ”Israels folk”. (Hes. 3:17; Matt. 15:24) Jesus varnade folket och sa att nationen Israel snart skulle förkastas och att Jerusalem skulle förstöras. (Matt. 23:37, 38; 24:1, 2; Luk. 21:20–24) Men hans huvudsakliga arbete var att predika goda nyheter. (Luk. 4:17–21)

²⁰ När Jesus var på jorden uppmanade han uttryckligen sina lärjungar: ”Var ... hela tiden vaksamma.” (Matt. 24:42) De följde den uppmaningen och fungerade som väktare genom att göra människor uppmärksamma på att Jehova hade förkastat den bokstavliga nationen Israel och staden Jerusalem. (Rom. 9:6–8; Gal. 4:25, 26) Men precis som sina föregångare hade de också goda nyheter att förkunna. De fick kungöra det spännande budskapet att även icke-judar nu skulle få ingå i den andliga nationen ”Guds Israel” och få hjälpa Kristus att återställa ren tillbedjan på jorden. (Apg. 15:14; Gal. 6:15, 16; Upp. 5:9, 10)

21. På vilket sätt var Paulus en fin förebild?

²¹ Bland väktarna under det första århundradet var Paulus ett fantastiskt exempel. Han tog verkligen sin uppgift på allvar. Precis som Hesekiel visste han att han skulle bära på blodskuld om han inte utförde sitt uppdrag. (Apg. 20:26, 27) Han följde mönstret från andra väktare och förkunnade inte bara ett varningsbudskap, utan också goda nyheter. (Apg. 15:35; Rom. 1:1–4) Under den heliga andens ledning citerade han Jesajas profetia: ”Så underbart det är att se den som kommer  över bergen med goda nyheter.” Och han tillämpade den profetian på det arbete som Kristus efterföljare utför när de predikar om Guds rike. (Jes. 52:7, 8; Rom. 10:13–15)

22. Vad hände efter apostlarnas död?

²² Efter apostlarnas död genomsyrades den kristna församlingen av avfällighet, precis som det var förutsagt. (Apg. 20:29, 30; 2 Thess. 2:3–8) Under en lång växtperiod var de ogräslika, falska kristna många fler än de vetelika, lojala kristna, och det tydliga budskapet om Guds rike överskuggades av falska läror. (Matt. 13:36–43) Men när Jehovas rätta tid var inne ingrep han och visade återigen vilken kärleksfull och rättvis Gud han är. Han tillsatte väktare som både skulle ge en tydlig varning och förkunna goda nyheter. Vilka visade sig vara sådana väktare?

23. Vilket arbete utförde broder Russell och hans medarbetare?

²³ Under de år som ledde fram till 1914 fungerade Charles Taze Russell och hans medarbetare som den ”budbärare” som skulle ”röja en väg” innan det messianska riket upprättades. * (Mal. 3:1) Samma grupp hade också uppgiften som väktare. Med hjälp av tidskriften Zions Vakt-Torn och förkunnare af Kristi  närvaro varnade de för Guds dom och spred de goda nyheterna om Guds rike.

24. a) Vilket arbete utför den trogne tjänaren? b) Vad har du lärt dig av forntida väktares exempel? (Se rutan ”Några trogna väktare”.)

²⁴ Efter att riket hade upprättats förordnade Jesus en liten grupp män som skulle utgöra den trogne tjänaren. (Matt. 24:45–47) Sedan dess har den trogne tjänaren, som nu utgörs av den styrande kretsen, utfört arbetet som väktare. Den tar ledningen både när det gäller att varna för ”hämndens dag” och att förkunna ”välviljans år från Jehova”. (Jes. 61:2; se även 2 Korinthierna 6:1, 2.)

25, 26. a) Vilken uppgift har alla Kristus efterföljare, och hur utför vi den? b) Vad ska vi gå igenom i nästa kapitel?

²⁵ Även om det är den trogne tjänaren som tar ledningen i rollen som väktare, sa Jesus till alla sina efterföljare: ”Var alltid vaksamma.” (Mark. 13:33–37) Vi följer den uppmaningen genom att hålla oss andligt vakna och lojalt understödja den nutida väktaren. Och vi visar att vi är vakna genom att fullgöra vårt ansvar att predika. (2 Tim. 4:2) Vad är det som motiverar oss? En sak är att vi så gärna vill rädda liv. (1 Tim. 4:16) Vi vet ju att många snart kommer att förlora livet därför att de ignorerat varningen från den nutida väktaren. (Hes. 3:19) Men framför allt vill vi berätta den bästa av alla nyheter – ren tillbedjan har återställts! Nu, under ”välviljans år”, står dörren öppen för många fler att få lära känna vår rättvise och kärleksfulle Gud, Jehova, och tillbe honom tillsammans med oss. Snart kommer alla människor som överlever slutet för den här onda världsordningen att få nytta av hans sons, Jesus Kristus, underbara styre. Hur skulle vi kunna låta bli att hjälpa den nutida väktaren att sprida dessa goda nyheter! (Matt. 24:14)

²⁶ Till och med före slutet för den här onda ordningen har Jehova förenat sitt folk på ett helt fantastiskt sätt. I nästa kapitel ska vi gå igenom en profetia om två stavar som belyser hur det här har gått till.