insamlingen: Det grekiska ordet logịa, som återgetts med ”insamlingen”, förekommer bara två gånger i Bibeln, i 1Kor 16:1, 2. Sammanhanget och Paulus ordval tyder på att insamlingen gällde pengar, inte mat eller kläder. Genom att använda ordet ”insamling” i bestämd form antyder han att det handlade om en särskild insamling som korinthierna redan kände till. Det verkar som att den här insamlingen i synnerhet gjordes för de kristna i Judeen, som led stor brist på den tiden. (1Kor 16:3; Gal 2:10)

Första dagen i veckan: Förmodligen syftar Paulus på dagen efter den judiska sabbaten. Han rekommenderade alltså att varje kristen i Korinth i början av veckan skulle prioritera att lägga undan något till de behövande. Detta skulle göras privat och i enlighet med vad man själv hade råd med. (1Kor 16:1) Paulus införde inte söndagen som en ny sabbatsdag för kristna, som en del har menat. (Kol 2:16, 17)

ska jag låta de män som ni har godkänt ... ta med sig er kärleksfulla gåva till Jerusalem: Omkring år 55 v.t. hade de kristna i Judeen drabbats av fattigdom, och Paulus organiserade en hjälpinsamling från församlingarna i Galatien, Makedonien och Akaja. (1Kor 16:1, 2; 2Kor 8:1, 4; 9:1, 2) När han år 56 v.t. gav sig av mot Jerusalem för att överlämna gåvan färdades han tillsammans med ganska många andra män. Gruppen hade med sig pengar som anförtrotts dem från flera församlingar, och varje församling kan ha skickat med någon eller några som skulle följa med Paulus. (Apg 20:3, 4; Rom 15:25, 26) Det kan ha varit nödvändigt att de var många med tanke på att rövare utgjorde ett hot mot säkerheten. (2Kor 11:26) Eftersom det bara var godkända män som skulle överlämna gåvan tillsammans med Paulus, fanns det ingen risk att de här männen skulle bli misstänkta för att ha missbrukat pengarna. De som gav bidragen kunde vara säkra på att pengarna användes på rätt sätt. (2Kor 8:20)

Makedonien: Se Ordförklaringar och Tillägg B13.

om Jehova tillåter det: Det här och liknande uttryck som används i de kristna grekiska skrifterna understryker hur viktigt det är att ta Guds vilja med i beräkningen när man gör eller planerar något. (Heb 6:3; Jak 4:15; se studienot till 1Kor 4:19; läs mer om varför Guds namn används här i Tillägg C3 introduktion; 1Kor 16:7.)

jag stannar här i Efesos: De här orden utgör ett starkt bevis för att Paulus skrev det här brevet medan han var i Efesos. Ett indirekt bevis för den slutsatsen finns i 1Kor 16:19, där Paulus hälsar från Aquila och Prisca (Priscilla). Enligt Apg 18:18, 19 hade de flyttat från Korinth till Efesos.

pingsten: Se Ordförklaringar och Tillägg B15.

en dörr som leder till stor verksamhet: Det här är ett av de tre tillfällen då Paulus använder ordet ”dörr” i bildlig bemärkelse. (2Kor 2:12; Kol 4:3; se studienot till Apg 14:27.) Paulus verksamhet i Efesos påverkade predikoverksamheten i hela området. Han var i Efesos i omkring tre år (ca 52–55 v.t.), och det ledde till att de goda nyheterna om Guds rike spreds i hela den romerska provinsen Asia. (Apg 19:10, 26; se Ordförklaringar under ”Asia”.) Städerna Kolossai, Laodikeia och Hierapolis låg i inlandet, och även om Paulus tydligtvis inte besökte dessa platser nåddes de av de goda nyheterna. Han kan ha skickat dit Epafras för att sätta i gång predikoverket. (Kol 4:12, 13) Det är mycket möjligt att de goda nyheterna också nådde ut till Filadelfia, Thyatira och Sardes under den här perioden av stor verksamhet.

arbetar för Jehova: Paulus syftar här på det arbete, eller den tjänst, som Gud hade gett honom och Timoteus. Som Paulus nämner i 1Kor 3:9 har de kristna privilegiet att vara ”Guds medarbetare”. (Läs mer om varför Guds namn används här i Tillägg C3 introduktion; 1Kor 16:10.)

vår broder Apollos: Det verkar som att Apollos måste ha befunnit sig i eller i närheten av Efesos, där Paulus skrev Första Korinthierna. Apollos hade predikat i Korinth tidigare (Apg 18:24–19:1a), och korinthierna satte stort värde på honom. Paulus ville att Apollos skulle besöka församlingen i Korinth. Men Apollos hade inga planer på det just då, kanske för att han var rädd att provocera fram ytterligare splittring (1Kor 1:10–12) eller för att han hade arbete kvar att göra där han befann sig. I vilket fall som helst visar Paulus korta uttalande ”vår broder Apollos” att grupperingarna i församlingen i Korinth inte hade skapat någon klyfta mellan de två missionärerna, som en del bibelkommentatorer har menat. (1Kor 3:4–9, 21–23; 4:6, 7)

tillsammans med bröderna: En del menar att ordet ”bröderna” syftar på Stefanas, Fortunatus och Akaikus, som besökte Paulus i Efesos (1Kor 16:17, 18) och som möjligen sedan tog med sig detta brev till Korinth.

var modiga: Ordagrant ”var manliga”. Det grekiska verb som används här (andrịzomai) kommer från substantivet anẹ̄r, som betyder ”man”. Även om den ordagranna betydelsen är att uppföra sig som en man, är tanken i uttrycket att vara modig, och så återges det även i många andra översättningar. Paulus skrev de här orden till alla i församlingen, så även kvinnor skulle vara modiga. Även om Paulus här uppmuntrar de kristna att visa manligt mod skriver han samtidigt att han själv och hans medarbetare behandlade andra ”varsamt, precis som en ammande mor”. (1Th 2:7) Det här är det enda stället i de kristna grekiska skrifterna som det grekiska verbet andrịzomai förekommer, men det används mer än 20 gånger i Septuaginta som en återgivning av hebreiska uttryck som betyder ”vara modig”, ”vara stark”. Det förekommer till exempel tre gånger i 5Mo 31:6, 7, 23, där Mose befaller folket och Josua att vara modiga. Det används även i Jos 1:6, 7, 9, där Jehova uppmanar Josua att vara stark.

har en uppmaning till: Eller ”vädjar till”, ”förmanar”. (Läs mer om det grekiska verb som används här, parakalẹō, i studienoten till Rom 12:8.)

Akaja: Se studienot till Apg 18:12.

är här hos mig: Eller ”är närvarande här”. Här använder Paulus det grekiska ordet parousịa när han talar om tre av sina medarbetare som var tillsammans med honom. Det här ordet förekommer i en liknande betydelse på fem andra ställen i de kristna grekiska skrifterna. (2Kor 7:6, 7; 10:10; Flp 1:26; 2:12) Detta ord används även i förbindelse med Jesus Kristus osynliga närvaro. (Mt 24:3; 1Kor 15:23) Att ordet parousịa, ”närvaro”, kan syfta på en osynlig närvaro framgår av hur den judiske historikern Josefus, som skrev på grekiska, använde det. Han nämner Guds parousịa på berget Sinai, då Guds osynliga närvaro blev tydlig genom åskdunder och blixtar. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], III, 80 [v, 2]) Paulus använder det besläktade verbet pạreimi (”vara närvarande”) när han talar om att han var ”närvarande i anden” fastän han rent fysiskt var frånvarande. (1Kor 5:3) Många översättningar återger detta ord med ”tillkommelse” eller ”återkomst”, men tanken på en närvaro stöds av hur Paulus använder ordet i Flp 2:12, där han använder ordet ”frånvaro” som motsatsord. (Se studienot till 1Kor 15:23.)

Församlingarna i provinsen Asia: Asia var en romersk provins. (Se Ordförklaringar under ”Asia”.) I Apg 19:10 står det att ”alla i provinsen Asia fick höra Herrens ord” när Paulus var i Efesos. Han skrev Första Korinthierna (ca 55 v.t.) medan han var i Efesos, och här i 1Kor 16:19 avsåg han förmodligen församlingarna i Kolossai, Laodikeia och Hierapolis. (Kol 4:12–16) Andra församlingar i Asia, däribland i Smyrna, Pergamon, Sardes, Thyatira och Filadelfia, som nämns i Uppenbarelseboken, kan också ha funnits vid den här tiden och varit bland dem som skickade dessa hälsningar. (Upp 1:4, 11)

Aquila och Prisca: Se studienot till Apg 18:2.

församlingen i deras hus: De kristna under det första århundradet träffades ofta i privata hem. (Rom 16:3, 5; Kol 4:15; Flm 2) Det grekiska ordet för ”församling” (ekklēsịa) avser en grupp människor som kommer tillsammans i ett bestämt syfte. (1Kor 12:28; 2Kor 1:1) En del bibelöversättningar återger ordet ekklēsịa med ”kyrka” i den här och andra verser. Men eftersom många i första hand förknippar ordet kyrka med en byggnad för gudstjänster och inte en grupp människor som tillber Gud tillsammans, så är ”församling” en mer passande återgivning.

en helig kyss: Se studienot till Rom 16:16.

med egen hand: Se studienot till 1Kor 1:1.

Vår Herre, kom!: I den grekiska texten använder Paulus här uttrycket Marạna tha, som är en translitterering av ett arameiskt uttryck. I likhet med andra semitiska uttryck, som ”amen” och ”halleluja”, var det tydligtvis ett uttryck som var så bekant för den kristna församlingen att Paulus kunde använda det utan att förklara det närmare. Det uttrycker en önskan som liknar de avslutande orden i Upp 22:20, där aposteln Johannes utropar: ”Amen! Kom, Herre Jesus.” En del forskare menar att det arameiska uttrycket ska translittereras Marạn athạ, som skulle betyda ”Vår Herre kommer” eller ”Vår Herre har kommit”.