Första Korinthierbrevet 9:1–27
Fotnoter
Studienoter
en apostel: Se studienot till Rom 1:1.
en troende hustru: Eller ”en syster som hustru”, dvs. en hustru som är kristen. Kvinnor i den kristna församlingen ses som systrar i andligt avseende. (Rom 16:1; 1Kor 7:15; Jak 2:15)
Kefas: Ett av namnen på aposteln Petrus. (Se studienoter till Mt 10:2; 1Kor 1:12.) Han omtalas här som en gift man. Av evangelierna framgår det att hans svärmor bodde i hans hus, som han delade med sin bror Andreas. (Mt 8:14; Mk 1:29–31; se studienot till Lu 4:38.) Den här versen visar att Kefas hustru ibland följde med honom när han utförde sin tjänst. Andra apostlar och Jesus halvbröder hade också med sig sina hustrur.
står för sina egna omkostnader: Paulus använder här ett grekiskt ord som ordagrant betyder ”lön”, som avser det underhåll som gavs till soldater och som kan ha innefattat mat och andra förnödenheter. (Se studienot till Lu 3:14.) I det här sammanhanget används det bildligt för att framhålla att en hårt arbetande kristen ”soldat” förtjänar blygsam materiell hjälp.
Är det oxar Gud bryr sig om?: Paulus använder den här retoriska frågan för att få fram sin poäng. Han har precis citerat från Moses lag, där det står: ”Bind inte ihop munnen på en oxe som tröskar.” (5Mo 25:4) Precis som en tröskande oxe har rätt att äta av säden, så förtjänar en kristen som ger andra andliga gåvor att få materiell hjälp. I 1Kor 9:10 säger Paulus att lagen i 5Mo 25:4 ”faktiskt [skrevs] för vår skull”. Han menar inte att de kristna kan bortse från den bibliska principen om att behandla djur väl. Han menar snarare att om principen gäller djur som arbetar, gäller den i ännu högre grad människor som arbetar, särskilt dem som arbetar för Gud.
min skyldighet: Eller ”ett tvång”. Ordagrant ”en nödvändighet”. Paulus hade fått uppdraget att predika, och han kände sig tvingad att utföra det arbetet. (Apg 9:15–17; Gal 1:15, 16) Det grekiska ordet för ”skyldighet” ingår även i frasen ”är det nödvändigt”. (Rom 13:5) Paulus fortsätter med att säga: jag är illa ute om jag inte förkunnar de goda nyheterna. När han säger ”jag är illa ute”, som också kan återges med ”ve mig”, använder han ett grekiskt ord som visar hur förtvivlad han skulle känna sig om han inte fullgjorde sin skyldighet att predika. Hans framtida liv var beroende av att han var lojal. (Jämför Hes 33:7–9, 18; Apg 20:26.) Paulus kan ha tänkt på avsnitt i Jeremia och Amos. (Jer 20:9; Am 3:8) Men hans motiv till att predika var inte i första hand pliktkänsla, utan kärlek. (2Kor 5:14, 20; Flp 1:16)
För judarna har jag blivit som en jude: Paulus judiska bakgrund och hans villighet att göra ”allt ... för de goda nyheterna” gjorde att han kunde hjälpa ödmjuka judar att erkänna att Jesus var Messias. (1Kor 9:23) ”Av hänsyn till judarna” såg han till exempel till att ”Timoteus blev omskuren”. Paulus och Timoteus var villiga att göra detta trots att omskärelse inte var ett krav för kristna. (Apg 16:1–3)
För dem utan lag har jag blivit som en utan lag: Uttrycket ”dem utan lag” syftar på hedningar, eller icke-judar, som inte var underställda Moses lag. När Paulus vittnade för en grekisk åhörarskara i Aten tog han hänsyn till deras tänkesätt och pratade om en Gud som var ”okänd” för dem. Han citerade även deras egna diktare. (Apg 17:22–34)
För de svaga har jag blivit svag: Även om Paulus talade på ett kraftfullt sätt tog han hänsyn till att en del av församlingens judar och icke-judar hade ett känsligt samvete. Han blev därigenom ”svag” för de svaga. (Rom 14:1, 13, 19; 15:1)
allt gör jag för de goda nyheterna: Här sammanfattar Paulus hur han anpassade sig för att kunna lägga fram budskapet på ett så effektivt sätt som möjligt för många olika slags människor. (1Kor 9:19–23) Men han var inte villig att ta till vad som helst för att göra lärjungar. Han sa: ”Vi tar inte till några knep och förfalskar inte Guds ord.” (2Kor 4:2)
löpare som deltar i ett lopp: Eftersom idrottstävlingar var ett viktigt inslag i den grekiska kulturen använde Paulus ibland illustrationer om just idrott. (1Kor 9:24–27; Flp 3:14; 2Ti 2:5; 4:7, 8; Heb 12:1, 2) De kristna i Korinth var bekanta med tävlingarna i de isthmiska spelen, som hölls i närheten av Korinth. De här spelen hölls vartannat år. Paulus måste ha varit i Korinth när spelen hölls år 51 v.t. Det här var det viktigaste idrottsevenemanget efter de olympiska spelen, som hölls i Olympia i Grekland. Löpare vid sådana tävlingar deltog i lopp med varierande längd. Genom att använda illustrationer om löpare och boxare betonade Paulus hur viktigt det var med självbehärskning, målmedvetenhet och uthållighet. (1Kor 9:26)
ett lopp: Det grekiska ord som återgetts med ”lopp” är stạdion. Det grekiska ordet kan syfta på en anläggning där löpartävlingar eller andra evenemang hålls, på ett längdmått eller på själva löpartävlingen. I det här sammanhanget använder Paulus det om en löpartävling. Längden på ett grekiskt stadion varierade från plats till plats. I Korinth var det omkring 165 m. Ett romerskt stadion var omkring 185 m. (Se Tillägg B14.)
bara en som får priset: I forntida grekiska idrottstävlingar fick vinnaren en segerkrans, oftast gjord av löv. Segerkransen var ett tecken på stor ära, och den visades tydligtvis upp på stadion så att de som tävlade kunde se priset. Paulus uppmanade de smorda att försöka få något som var mycket mer värt än en segerkrans som vissnade – en oförgänglig segerkrans som innebar odödligt liv. För att vinna måste en kristen hålla blicken fäst på priset. (1Kor 9:25; 15:53; 1Pe 1:3, 4; 5:4)
Alla som deltar i en tävling: Eller ”Alla idrottsmän”. Det grekiska verb som används här är besläktat med ett substantiv som ofta användes om idrottstävlingar. Det substantivet används bildligt i Heb 12:1 om de kristnas ”lopp” för liv. Samma substantiv används också i en bredare betydelse om en ”kamp”. (Flp 1:30; 1Ti 6:12; 2Ti 4:7) Olika former av det grekiska verb som förekommer här i 1Kor 9:25 återges med ”kämpa hårt” (Lu 13:24), ”anstränger mig” (Kol 1:29), ”ger ut av oss själva” (1Ti 4:10) och ”kämpa” (1Ti 6:12). (Se studienot till Lu 13:24.)
visar självbehärskning: När idrottsmän förberedde sig för en tävling behövde de visa självbehärskning. Många var noga med vad de åt, och vissa avstod från vin. Historikern Pausanias skrev att man tränade i tio månader inför de olympiska spelen, och man kan anta att man tränade under ungefär lika lång tid inför andra stora tävlingar.
Jag riktar mina slag: Paulus jämför sig själv med en boxare som försöker vinna en boxningsmatch. En skicklig boxare ser till att hans slag ger utdelning, så att han inte slår i luften och slösar energi. På liknande sätt måste kristna använda sina krafter förståndigt och alltid sikta mot det slutliga målet, evigt liv. (Mt 7:24, 25; Jak 1:22) De kämpar hårt mot alla tänkbara hinder och svårigheter som skulle kunna få dem att misslyckas, inbegripet sådant som skulle kunna komma inifrån dem själva. (1Kor 9:27; 1Ti 6:12)
är hårdhänt mot: Eller ”straffar”, ”slår”. Det grekiska ord som används här betyder ordagrant ”slå under [ögat]”. En kristen behöver tillrättavisa sig själv och visa så mycket självbehärskning att det kan kännas lika smärtsamt som ett slag under ögat. En sådan självkontroll kan göra att en person inte ”blir underkänd” av Gud. (Jämför studienot till Lu 18:5.)
Media
Förr i tiden använde man sigill till flera saker. De användes bland annat till att ange äkthet eller överenskommelse. (Se Ordförklaringar under ”Sigill”.) I den grekisk-romerska världen nedtecknade man juridiska överenskommelser eller affärstransaktioner på trätavlor som var täckta med vax. Vittnen var tvungna att bekräfta att den värdefulla informationen på dokumentet stämde. Vittnena hade personliga sigill med ett ingraverat märke, och ofta satt det här sigillet på en ring. Man lindade ett snöre runt dokumenten för att hålla dem samman. Sedan lade man en liten klump varmt vax på snöret, och på den pressade vittnet sitt sigill. När vaxet svalnade var dokumentet förseglat, och det var det ända tills man öppnade det i ett offentligt sammanhang. På det här sättet kunde vittnen bekräfta att innehållet i dokumentet var korrekt, och ingen kunde ändra det som stod i det. Detta gjorde att uttrycket ”sätta sitt sigill på” blev synonymt med att bekräfta något. Aposteln Johannes skrev att alla som godtar Jesus vittnesbörd ”har bekräftat” (eller ”har satt sitt sigill på”) att Gud talar sanning. (Se studienot till Joh 3:33.)
På de här fotografierna från början av 1900-talet ser vi en lantbrukare som har bundit ihop munnen på djur som tröskar säd. För att börja skilja agnarna från vetet lät man oxar dra en trösksläde över den skurna säden. Munkorgen hindrade djuren från att äta medan de arbetade. Som ett uttryck för Jehovas omtanke om djuren var det förbjudet i Moses lag att binda ihop munnen på oxar. (5Mo 25:4) Det skulle vara tortyr för ett hungrigt djur att arbeta hårt utan att få äta den mat som fanns precis framför nosen. Aposteln Paulus byggde vidare på principen bakom den här lagen när han sa att hårt arbetande kristna tjänare förtjänade att få ära och materiellt understöd från andra. (1Kor 9:9–14; 1Ti 5:17, 18)
Den forntida staden Korinth låg på den smala landremsa som förbinder halvön Peloponnesos i söder med resten av Grekland. Många passerade det här näset i samband med resor på land eller till sjöss. Staden hade en stor befolkning som bestod av människor från många olika länder och kulturer. Paulus försökte skapa en gemensam grund när han pratade med alla slags människor för att kunna rädda så många som möjligt. (1Kor 9:22) I en syn fick han veta att det fanns många blivande lärjungar i Korinth, så därför stannade han där i ett och ett halvt år. (Apg 18:1, 9–11) När han några år senare befann sig i Efesos fick han veta att lärjungarna i Korinth hade allvarliga problem. Han såg dem som sina älskade barn, och därför förmanade han dem och uppmuntrade dem genom att skriva det inspirerade brev som nu är känt som 1 Korinthierna. (1Kor 4:14)
I sitt första brev till korinthierna skrev aposteln Paulus om de idrottsmän som ansträngde sig hårt för att få ”en segerkrans som vissnar”. Han kan ha tänkt på segerpriset som vinnarna i de isthmiska spelen fick. De här idrottsspelen hölls i närheten av Korinth. När Paulus skrev sitt brev var kransarna förmodligen gjorda av pinje, men ibland användes även vild selleri. Oavsett vilket vissnar en sådan krans snabbt. Med den här bakgrundsinformationen blir det lättare att förstå kontrasten mellan den flyktiga ära som idrottsmännen fick och den bestående ära som smorda kristna får som Kristus medregenter. (1Kor 9:25)