Första Timoteusbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. Den välkända handskriften Codex Sinaiticus från 300-talet v.t. innehåller till exempel titeln ”Första till Timoteus” i slutet av brevet. I andra tidiga handskrifter finns varianter av den här titeln.

Gud, vår räddare: I Paulus första brev till Timoteus och i hans brev till Titus används ordet ”räddare” sex gånger om Jehova Gud (här och i 1Ti 2:3; 4:10; Tit 1:3; 2:10; 3:4). I resten av de kristna grekiska skrifterna används det bara två gånger om honom. (Lu 1:47; Jud 25) I de hebreiska skrifterna beskrivs Jehova ofta som den som räddar sitt folk, Israel. (Ps 106:8, 10, 21; Jes 43:3, 11; 45:15, 21; Jer 14:8) Men eftersom Jehova använder Jesus för att rädda mänskligheten från synd och död, så beskrivs Jesus också som ”räddare”. (Apg 5:31; 2Ti 1:10) Han kallas också ”den främste förmedlaren av … räddning”. (Heb 2:10) Det var en ängel som sa att Guds son skulle heta Jesus, som betyder ”Jehova är räddning”. Ängeln berättade också varför han fick det namnet: ”För han kommer att rädda sitt folk från deras synder.” (Mt 1:21 och studienot) Namnet Jesus framhåller alltså att det är Jehova som står bakom den räddning som ges genom Jesus. Det är därför både Jehova och Jesus omtalas som räddare. (Tit 2:11–13; 3:4–6) Både det hebreiska och det grekiska (i Septuaginta) ordet för ”räddare” används också om människor som var ”befriare som räddade” Guds folk från deras fiender. (Neh 9:27; Dom 3:9, 15)

Kristus Jesus, vårt hopp: Paulus såg Jehova som ”den Gud som ger hopp” (Rom 15:13), men här påminner han Timoteus om att det är med hjälp av Kristus Jesus som Jehova ger de kristna sitt pålitliga hopp. Jesus uppfyller alla löften från Jehova och gör det möjligt för människor att ha ett hopp om att få leva för evigt. (Se 2Kor 1:20 och studienoter; 1Pe 1:3, 4.)

Timoteus: Betyder ”en som ärar Gud”. (Se studienot till Apg 16:1.)

ett äkta barn: Det här varma uttrycket säger något om hur varmt Paulus kände för Timoteus – han såg honom som sin son. Det står inte i Bibeln om det var Paulus som berättade om de goda nyheterna för Timoteus och hans familj. Men Timoteus var ganska ung när han fick följa med på Paulus resor. (Apg 16:1–4) Så när Paulus skrev det här brevet såg han Timoteus som sitt barn i tron, dvs. sitt andliga barn. (Jämför Tit 1:4.) Det var en varm relation som hade utvecklats under minst tio år. (1Kor 4:17; Flp 2:20–22)

Må … visa dig generös omtanke och barmhärtighet och ge dig frid: Se studienot till Rom 1:7.

att stanna kvar i Efesos: Den här versen ger värdefull bakgrundsinformation om Paulus första brev till Timoteus. När Timoteus fick brevet var han tillsyningsman i församlingen i Efesos. Paulus kände den församlingen väl. (Apg 19:1, 9, 10; 20:31) Han uppmuntrar Timoteus att stanna i Efesos och ”befalla vissa där att inte lära ut någon annan lära”. Paulus skrev det här brevet omkring 61–64 v.t., dvs. efter att han hade blivit frisläppt från husarresten i Rom men före sin sista fångenskap där. (Se Introduktion till 1 Timoteus och ”Paulus resor efter ca 61 v.t.” i Mediagalleriet.)

inte lära ut någon annan lära: Paulus ger Timoteus stor myndighet i församlingen i Efesos. Timoteus skulle befalla vissa där att inte lära ut uppfattningar som inte stämde med de inspirerade läror som kom från Jesus och dem som Jesus hade förordnat. Det ord som Paulus använder här för ”befalla” kan förmedla tanken på en förpliktelse som brådskar. Det här ger en inblick i Paulus ständiga kamp mot avfällighet. (Se studienot till 2Th 2:3.) Några år tidigare, omkring år 56 v.t., hade Paulus pratat med de äldste från Efesos och varnat dem för ”blodtörstiga vargar” som skulle träda fram bland ansvariga bröder. Han sa att de skulle kännetecknas av att de ”förvränger sanningen för att få över lärjungarna på sin sida”. (Apg 20:29, 30) I andra inspirerade brev varnar Paulus de kristna för att ta emot ”ett annat budskap som goda nyheter”. (Gal 1:6 och studienot; 2Kor 11:4) Det är tydligt att några av dem som spred sådana falska läror nu fanns i församlingen i Efesos.

osanna historier: I 2Ti 4:4 nämner Paulus ”osanna historier” som en kontrast till ”sanningen”. Det grekiska ord (mỵthos) som här återgetts med ”osanna historier” definieras i ordböcker som ”saga”, ”fabel”, ”fiktion” eller ”myt”. I de kristna grekiska skrifterna används ordet alltid i negativ betydelse. Paulus kan ha tänkt på de fantasifulla myter som låg till grund för religiösa lögner eller sensationella rykten. (Tit 1:14; 2Pe 1:16; se studienot till 1Ti 4:7.) Han uppmanar de kristna att inte ägna sig åt, eller vara upptagna av, sådana osanna historier. De var inte till någon nytta och kunde distrahera de kristna från sanningarna i Guds ord. (2Ti 1:13)

släktregister: Paulus kan ha syftat på förteckningar över en familjs släktlinje. Han säger att de kristna inte ska bli distraherade och börja studera och diskutera sådant. Några kan ha hållit på med det för att de var stolta över den släkt de kom från eller för att de ville briljera med sin kunskap. Men det ledde inte till något meningsfullt för den kristna tron. Kristna judar hade ingen anledning att bevisa sin härstamning, eftersom Gud inte gjorde någon skillnad mellan judar och icke-judar i den kristna församlingen. (Gal 3:28) Något som däremot var viktigt för de kristna var att kunna bevisa att Kristus var en avkomling till David. (Mt 1:1–17; Lu 3:23–38)

spekulationer: Paulus nämner här en av farorna med att ägna sig åt osanna historier och släktregister. (Se studienoter till osanna historier och släktregister i den här versen.) Han använder ett grekiskt ord som definieras som ”meningslös spekulation”. Ett uppslagsverk beskriver sådana spekulationer som ”frågeställningar som det inte finns något svar på, som det inte är värt att svara på”. (W. Robertson Nicoll, 1967: The Expositor’s Greek Testament) Paulus ställer dem i kontrast till ”det som Gud har gett oss för att stärka tron”. Han syftar alltså inte på förnuftiga resonemang som grundar sig på Bibeln och som stärker tron. (Apg 19:8; 1Kor 1:10) Han varnar för meningslösa frågeställningar och tvivelaktiga svar som splittrar Kristus efterföljare mer än att ena dem.

Syftet: Eller ”Målet”. (Se studienot till Rom 10:4.)

vägledning: Eller ”befallning”. Paulus syftar här på det han hade skrivit till Timoteus tidigare, att han skulle ”befalla vissa där” i församlingen ”att inte lära ut någon annan lära och att inte ägna sig åt osanna historier”. (1Ti 1:3, 4) Enligt ett lexikon förmedlar ordet som används här tanken på ”något som måste göras”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) Paulus använder det här och liknande uttryck flera gånger i sitt brev. (1Ti 1:18; 4:11; 5:7; 6:13, 17)

kärlek ska komma från ett rent hjärta: I den här versen kopplar Paulus samman osjälvisk kristen kärlek med ”ett rent hjärta”, ”ett gott samvete” och ”tro utan hyckleri”. En kristen som har ett rent hjärta är moraliskt och andligt ren innerst inne. Han har rena motiv och är helt lojal mot Jehova. (Mt 5:8 och studienot) Hans rena hjärta motiverar honom att visa andra genuin kärlek.

kärlek … från ett gott samvete: Gud skapade människor med ett samvete, som är förmågan att bedöma sig själv och utvärdera sina tankar, känslor och handlingar. Ofullkomliga människor behöver Bibeln för att öva sitt samvete, så att det kan hjälpa dem att bedöma saker på rätt sätt, enligt Jehovas normer. En kristen som har ett gott samvete – ett samvete som är övat enligt Guds vilja – behöver inte ha skuldkänslor för gamla synder, för han har ångrat sig och slutat göra sådant som är fel. Han gör det som är rätt. (1Pe 3:16, 21; se studienot till Rom 2:15.) Paulus visar här att ett gott samvete hjälper en person att visa osjälvisk kärlek.

kärlek … från en tro utan hyckleri: Paulus var väl medveten om fariséernas dubbelmoral och vad det fick för konsekvenser. (Apg 26:4, 5; jämför Mt 23:13.) Han varnar Timoteus för att vara falsk och ge sken av att vara bättre än man är. (1Ti 4:1, 2) De grekiska ord som förmedlar tanken på hyckleri och hycklare användes från början om skådespelare som bar masker för att kunna spela flera olika karaktärer när de uppträdde. (Se studienot till Mt 6:2.) Det grekiska ord som här har återgetts med ”utan hyckleri” har definierats som ”utan att spela en roll”, ”utan att utge sig för att vara någon annan, som skådespelare gör”. Paulus framhåller alltså att det är lättare för de kristna att visa osjälvisk kärlek när de har en äkta och uppriktig tro.

De vill gärna undervisa i lagen: De män som Paulus pratar om hade tydligtvis en självisk önskan om att få det inflytande och den myndighet som några trodde att man fick när man var lärare i församlingen. Sådana karriärlystna män var varken kvalificerade eller förordnade att undervisa och vara herdar för Guds hjord. Men kristna män som hade en uppriktig önskan om att betjäna andra genom att undervisa dem och som uppfyllde de bibliska kvalifikationerna önskade sig ”ett viktigt arbete”. (1Ti 3:1)

lagen är till nytta om man tillämpar den på rätt sätt: På Paulus tid var det några som lärde ut att de kristna måste vara noga med att följa föreskrifterna i Moses lag, som om det fortfarande krävdes för att bli räddad. Paulus visste att sådana lärare tillämpade lagen på fel sätt. De kristna står inte under Moses lag, och de förstår att de måste tro på Kristus lösenoffer för att bli räddade. (Gal 2:15, 16) Men de kristna kan fortfarande använda Moses lag om de tillämpar principerna i den ”på rätt sätt” (ordagrant ”lagenligt”). De har nytta av att studera lagen, för den var ”en skugga av det goda som skulle komma” i förbindelse med Kristus Jesus. (Heb 10:1) Lagen visar också att människor behöver Jesus Kristus försoningsoffer. (Gal 3:19) Men framför allt visar den hur Jehova ser på olika saker. (2Mo 22:21; 3Mo 19:15, 18; Rom 7:12)

en lag inte utfärdas för rättfärdiga: De som blev kristna var rättfärdiga i den bemärkelsen att de började leva efter Guds normer för rätt och fel. De lät sig ledas av Guds ande. (Gal 5:16–23) Därför behövde de inte många detaljerade lagar, till exempel dem som finns i Moses lag. De kristna följer i stället en bättre lag, ”Kristus lag”, som är grundad på kärlek. (Gal 6:2 och studienot)

dem som lever omoraliskt: Se studienoter till 1Kor 5:9; Gal 5:19.

män som utövar homosexualitet: Ordagrant ”män som ligger med män”. (Se studienot till 1Kor 6:9.)

de härliga goda nyheter: De goda nyheterna kan verkligen beskrivas som ”härliga” med tanke på deras innehåll. De beskriver till exempel den underbara personlighet och de egenskaper som Jehova har, han som är källan till de här nyheterna. Med hjälp av de goda nyheterna har ”den lycklige Guden” gett människor ett fantastiskt hopp om att kunna bli räddade genom Jesus Kristus. Det är därför inte konstigt att Paulus såg det som ett privilegium att få vara betrodd med sådana goda nyheter. (Se studienoter till 2Kor 4:4, 6.)

den lycklige Guden: Paulus visar här att glädje är en utmärkande egenskap i Jehovas personlighet. Jehova har alltid funnits, och han har alltid varit lycklig, även när han var ensam. (Mal 3:6) Hans nära vänskap med sin förstfödde son gjorde honom ännu lyckligare. (Ord 8:30) Även om Satans uppror och lögner har orsakat sorg och smärta är Jehova fortfarande glad över alla som lojalt fortsätter att tillbe honom. (Ord 27:11) När Paulus träffade de äldste från församlingen i Efesos citerade han Jesus: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apg 20:35 och studienot) Det här visar ett skäl till att Jehova är ”den lycklige Guden”: han är den som har gett mest i hela universum. (Ps 145:16; Jes 42:5) De som tjänar Jehova efterliknar honom, och därför kan de också vara lyckliga. (Ef 5:1) I Ps 1:1, 2 står det att den som läser Jehovas lag varje dag är ”lycklig”, och i Septuaginta används där samma grekiska ord som Paulus använder här. Jesus visade gång på gång i sin bergspredikan att hans efterföljare kunde vara lyckliga, även när de mötte svårigheter och förföljelse. (Mt 5:3–11; se studienoter till Mt 5:3; Rom 4:7.)

Jag är tacksam mot Kristus Jesus: Paulus såg sitt uppdrag som ett förtroende och som ett bevis på att Jesus var barmhärtig och älskade och litade på honom. Tidigare hade han varit ”en förföljare och en hänsynslös människa”, och han hade till och med gett sitt stöd till mordet på Stefanus. (1Ti 1:13; Apg 6:8; 7:58; 8:1, 3; 9:1, 2) Paulus visade hur tacksam han var genom att hjälpa andra att täcka sitt andliga behov. Han förkunnade till exempel entusiastiskt de goda nyheterna. (Se studienot till Rom 11:13.)

Vår Herre visade mig generös omtanke: Paulus var alltid medveten om att han hade levt ett syndigt liv och förföljt de kristna, men här väljer han att fokusera på något positivt: att Jehova visade honom generös omtanke trots allt detta. (Se studienoter till Apg 13:43; 1Kor 15:10; Gal 2:20.) Paulus understryker poängen när han säger att Jehova visade honom omtanke i överflöd. Han använder ett grekiskt verb som kan beskriva en behållare som blir så full att den rinner över. I ett referensverk definieras ordet som ”finnas i gränslöst överflöd”. (F. Rienecker, 1976: A Linguistic Key to the Greek New Testament)

Av dem är jag den värste: Det som Paulus skriver här om syndare visar hur ödmjuk han var och hur starkt hans hopp var. Han ville inte bagatellisera sina tidigare synder när han förföljde de kristna. Men trots de allvarliga synder han hade begått var han övertygad om att han hade ett säkert hopp, för han visste att ”Kristus Jesus kom till världen för att rädda syndare”. (Jämför Mt 9:13.)

Jag blev ett exempel: Paulus byter nu fokus och pratar inte längre om den nytta han hade haft av Kristus barmhärtighet, utan nu pratar han om det andra kunde lära sig av hans exempel. Kristna som läser om den barmhärtighet som Jehova visade Paulus förstår att det är möjligt att få förlåtelse för synder. Paulus är ”det tydligaste exemplet” på den barmhärtighet som Jehova visar genom Kristus. Jehova kan till och med förlåta allvarliga synder om syndaren verkligen ångrar sig.

evighetens Kung: Ordagrant ”tidsåldrarnas Kung”. Den här titeln används bara om Jehova Gud. Han kallas också ”den Gamle av dagar”. (Dan 7:9, 13, 22) Han har funnits för evigt, innan någon annan eller något annat i universum kom till, och han kommer att fortsätta existera för evigt. (Ps 90:2) Jehova är därför den ende som kan ha en evig avsikt och se till att den blir verklighet. (Ef 3:11 och studienot) Han är också den ende som kan ge evigt liv. (Joh 17:3; Tit 1:2) Titeln ”evighetens Kung” förekommer också i Upp 15:3 i det som kallas ”Moses sång och lammets sång”. Enligt 2Mo 15:18 sjöng Mose och israeliterna: ”Jehova ska regera som kung i evigheters evighet.” (Ps 10:16; 29:10; 146:10)

Amen: Se studienot till Rom 1:25.

mitt barn: Används av Paulus för att uttrycka värme och närhet. (2Ti 1:2; Tit 1:4; Flm 10; se studienoter till Mt 9:2; 1Ti 1:2.)

vägledning: Eller ”befallning”. (Se studienot till 1Ti 1:5.)

i överensstämmelse med profetiorna som uttalades om dig: Paulus påminner Timoteus om profetiorna som hade uttalats om honom och som tydligtvis handlade om hans framtida roll i församlingen. De här profetiorna uttalades under inflytande av Guds ande. (Se studienot till 1Ti 4:14.) Det verkar som att de bland annat handlade om vilken myndighet Timoteus kunde utföra sitt uppdrag med, eftersom Paulus säger att Timoteus med stöd av dem, dvs. profetiorna, kunde utkämpa ett andligt krig mot falska lärare.

utkämpa det rätta kriget: Precis som i 2Kor 10:3 använder Paulus ett krig för att illustrera den pågående kampen att försvara församlingen mot skadligt inflytande. Timoteus roll i det kriget var att skydda församlingen mot dem som försökte infiltrera den och påverka den negativt med falska läror. (1Ti 1:3, 4; se studienot till 2Kor 10:3.)

har de lidit skeppsbrott i tron: Paulus använder ett målande bildspråk för att visa hur farligt det är att stöta ifrån sig, eller medvetet sluta bry sig om, sin tro och sitt goda samvete. En kristen kan förlora sin tro på samma sätt som ett skepp kan förlisa. I ett tidigare brev nämnde Paulus att han själv hade upplevt tre skeppsbrott. (2Kor 11:25 och studienot) När han skrev sitt första brev till Timoteus hade han varit med om minst ett till. (Apg 27:27–44) Så Paulus visste av egen erfarenhet hur farligt ett skeppsbrott kunde vara. Han varnar nu dem som medvetet förkastar sin tro för att de kanske aldrig blir andligt friska igen. Men det går att överleva skeppsbrott. Det är på samma sätt med dem som tappar sin tro. De är i en väldigt farlig situation, men om de tar emot andlig hjälp kan de få en stark tro igen. (Gal 6:1; Jak 5:14, 15, 19, 20)

Bland dem finns Hymeneus och Alexander: De här männen hade ”lidit skeppsbrott i tron” (1Ti 1:19) och spred tydligtvis falska läror. I 2Ti 2:16–18 säger Paulus till exempel att Hymeneus och Filetos påstod att uppståndelsen redan hade skett. Han skriver: ”De bryter ner tron hos några.” (Se studienoter till 2Ti 2:18.) Alexander kan ha varit den kopparsmed som nämns i 2Ti 4:14, 15, som gjorde Paulus mycket ont och som var ”en inbiten motståndare” till budskapet som Paulus och hans medarbetare förkunnade. (Se studienot till 2Ti 4:14.) Uttrycket ”bland dem” tyder på att det redan fanns en hel del som inte hade hållit fast vid tron och som hade en negativ inverkan på några i den kristna församlingen.

jag har överlämnat dem åt Satan: Det här uttrycket syftar tydligtvis på att utesluta personer ur församlingen. Det var nödvändigt att göra det eftersom männen som Paulus skriver om syndade medvetet utan att ångra sig. (Se studienot till 1Kor 5:5.)

denna tillrättavisning ska lära dem: Paulus beskriver här ett av skälen till att syndare som inte ångrar sig överlämnas ”åt Satan”, eller utesluts ur församlingen. (Se studienot till jag har överlämnat dem åt Satan i den här versen.) De två männen hade lidit skeppsbrott i tron, och de behövde bli uteslutna så att de kunde lära sig att ”inte häda”. (Se studienot till 1Ti 1:19.) Paulus ville alltså inte bara att de skulle tillrättavisas, utan också att de skulle ta lärdom. Som det uttrycks i ett kommentarverk ”kvarstår hoppet om att de ska lära sig sin läxa”. (R.F. Collins, 2002: 1 & 2 Timothy: A Commentary)

häda: Eller ”tala skymfligt”. (Se studienoter till Mt 12:31; Kol 3:8.)