Andra Krönikeboken 30:1–27
30 Hiskia sände bud till hela Israel+ och Juda, och han skrev också brev till Efraim och Manasse,+ och han uppmanade dem att komma till Jehovas hus i Jerusalem för att fira Jehovas, Israels Guds, påsk.+
2 Kungen, hans furstar och alla som hade församlats i Jerusalem bestämde sig för att fira påsken i andra månaden.+
3 De hade nämligen inte kunnat fira den vid rätt tidpunkt,+ eftersom det inte var tillräckligt många präster som hade renat* sig+ och folket inte hade samlats i Jerusalem.
4 Både kungen och alla de församlade ansåg att det var ett bra beslut.
5 Alltså bestämde de sig för att låta en kungörelse gå ut i hela Israel, från Beershẹba till Dan,+ om att folket skulle komma och fira Jehovas, Israels Guds, påsk i Jerusalem, för som grupp hade de inte firat den, som det var föreskrivet.+
6 Då drog kurirer* i väg genom hela Israel och Juda med breven från kungen och hans furstar, som kungen hade befallt, och sa: ”Israels folk, vänd tillbaka till Jehova, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till dem som har undkommit Assyriens kungar.+
7 Var inte som era förfäder och era bröder som svek Jehova, sina förfäders Gud, så att han gjorde dem till något man ryggar tillbaka för, som ni själva kan se.+
8 Var nu inte upproriska som era förfäder.+ Underordna er Jehova och kom till hans helgedom,+ som han har helgat för evigt, och tjäna Jehova, er Gud, så att han inte längre riktar sin brinnande vrede mot er.+
9 För när ni vänder tillbaka till Jehova kommer de som håller era bröder och era söner fångna att visa dem barmhärtighet+ och låta dem återvända till detta land,+ för Jehova, er Gud, är medkännande* och barmhärtig,+ och han ska inte vända bort sitt ansikte från er om ni vänder tillbaka till honom.”+
10 Kurirerna* fortsatte från stad till stad genom Efraim och Manasse,+ ända till Sẹbulon, men folket gjorde sig lustiga över dem och drev med dem.+
11 Men några enstaka från Aser, Manasse och Sẹbulon ödmjukade sig och kom till Jerusalem.+
12 Den sanne Gudens hand var också med Juda och förenade dem* så att de kunde genomföra det som kungen och furstarna hade sagt på Jehovas befallning.
13 Många samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid+ i andra månaden.+ Det var en mycket stor folksamling.
14 De började med att avlägsna altarna som var i Jerusalem+ samt alla rökelsealtarna,+ och de kastade dem i Kidrondalen.
15 Och på 14:e dagen i andra månaden slaktade de påskoffret. Prästerna och leviterna kände sig skamsna, så de renade* sig och kom med brännoffer till Jehovas hus.
16 De intog sina bestämda platser enligt Moses lag, han som var den sanne Gudens man. Sedan stänkte prästerna blodet+ som de hade tagit emot av leviterna.
17 Det var många av de församlade som inte hade renat* sig. Därför tog leviterna hand om slaktningen av påskoffren för alla som inte var rena,+ för att helga dem åt Jehova.
18 Åtskilliga av folket, särskilt från Efraim, Manasse,+ Isạskar och Sẹbulon, hade nämligen inte renat sig men åt ändå påskmåltiden, tvärtemot det som står skrivet. Men Hiskia bad för dem och sa: ”Må Jehova, som är god,+ ha överseende med
19 alla som har beslutat sig för att söka den sanne Guden,+ Jehova, sina förfäders Gud, men som inte har renat sig enligt kraven för helighet.”+
20 Och Jehova lyssnade till Hiskia och förlät* folket.
21 Så israeliterna som befann sig i Jerusalem firade det osyrade brödets högtid+ i sju dagar med stor glädje.+ Och leviterna och prästerna lovprisade Jehova dag efter dag och spelade med liv och lust på sina instrument till Jehovas ära.+
22 Vidare vände sig Hiskia till alla leviter som tjänade Jehova med insikt och uppmuntrade* dem. Och under högtidens sju dagar åt de,+ offrade gemenskapsoffer+ och tackade Jehova, sina förfäders Gud.
23 Alla som var där bestämde sig sedan för att fira högtiden i ytterligare sju dagar. Så de firade den med glädje i sju dagar till.+
24 Och Hiskia, Judas kung, bidrog med 1 000 tjurar och 7 000 får till de församlade, och furstarna bidrog med 1 000 tjurar och 10 000 får till de församlade.+ Och ett stort antal präster renade* sig.+
25 Hela Judas församling gladde sig, liksom prästerna, leviterna, hela församlingen från Israel+ samt invandrarna+ som kom från Israel och de som bodde i Juda.
26 Och glädjen var stor i Jerusalem, för något liknande hade inte skett i Jerusalem sedan Salomo,+ Davids son, regerade över Israel.
27 Till sist reste sig de levitiska prästerna och välsignade folket,+ och Gud hörde deras röst, och deras bön nådde himlen, hans heliga boning.
Fotnoter
^ Ordagrant ”helgat”.
^ Ordagrant ”löpare”.
^ Eller ”nådig”.
^ Ordagrant ”Löparna”.
^ Ordagrant ”gav dem ett hjärta”.
^ Ordagrant ”helgade”.
^ Ordagrant ”helgat”.
^ Ordagrant ”läkte”.
^ Ordagrant ”talade till hjärtat hos”.
^ Ordagrant ”helgade”.