med samma ... välvilja som Kristus: Paulus uttryckte sig inte strängt när han skrev till de kristna i Korinth om deras brister. I stället efterliknade han Kristus och vädjade till dem på ett milt och vänligt sätt. Det grekiska ord som har återgetts med ”välvilja” betyder ordagrant ”foglighet” och kan också översättas med ”resonlighet”. Det här är en framträdande egenskap hos Jesus Kristus. När han var här på jorden återspeglade han på ett fullkomligt sätt Fadern, som är det främsta exemplet på resonlighet. (Joh 14:9) Så trots att de kristna i Korinth behövde kraftfulla råd försökte Paulus efterlikna Kristus genom att vädja till dem på ett vänligt sätt i stället för att bara ge dem befallningar.

dem som menar att vi styrs av ett världsligt tänkesätt: Det verkar som att vissa av medlemmarna i församlingen i Korinth hade förlorat sitt andliga perspektiv och hade en kritisk inställning till Paulus och hans medarbetare. De kanske dömde Paulus och andra efter deras utseende, naturliga förmågor, personlighet och så vidare i stället för att se att de var andliga män. Dessa negativa bröder och systrar såg inte att Guds ande verkade i församlingen och att det var tack vare den anden och till ära för Gud som personer som Paulus och Apollos uträttade det de gjorde.

lever i världen: Ordagrant ”vandrar i köttet”. Paulus och hans medarbetare, som Apollos och Kefas (Petrus), levde på sätt och vis sina liv som alla andra människor. De var underställda de begränsningar som alla ofullkomliga människor har. (1Kor 1:11, 12; 3:4, 5) Men de utkämpade inte sitt kristna krig på världens [ordagrant ”köttets”] sätt. De vägleddes med andra ord inte av sina köttsliga böjelser och motiv och av ett ofullkomligt tänkesätt.

utkämpar vi inte krig: Ordagrant ”gör vi inte krigstjänst (militärtjänst)”. Paulus använde flera gånger militära termer för att beskriva det andliga krig som han och hans medtroende behövde utkämpa för att skydda församlingen mot nedbrytande och falska tankegångar och läror, och 2Kor 10:3–6 är ett exempel på det. (1Kor 9:7; Ef 6:11–18; 2Ti 2:4; se studienoter till 2Kor 10:4, 5.)

riva ner starka befästningar: Det grekiska verb som här återgetts med ”riva ner” återges med ”bryta ner” i 2Kor 10:8; 13:10. I Septuaginta används det här grekiska verbet som en översättning av ett hebreiskt ord som återgetts med ”förstöra” i 2Mo 23:24. Det grekiska ord som Paulus använder för ”starka befästningar” (ochỵrōma) förekommer inte någon annanstans i de kristna grekiska skrifterna. Ordet avser i allmänhet en bokstavlig fästning eller en befäst stad, men i den här versen använder Paulus det bildligt. I Septuaginta används ordet i Ord 21:22, och vissa forskare menar att Paulus anspelar på den versen. I Septuaginta används det också om den välkända, befästa staden Tyros och andra fästningar. (Jos 19:29; Klag 2:5; Mik 5:11; Sak 9:3) Så Paulus använder ett bildspråk som handlar om att riva ner eller bryta ner starka befästningar, som när man intar och besegrar befästa städer.

Vi river nämligen ner tankebyggnader och allt som stolt reser sig upp: I ett andligt krig inom församlingen behöver de kristna riva ner, eller förstöra, felaktiga tankebyggnader och falska läror. Dessa och andra hinder står som väldiga murar i vägen för dem som vill få den ingående kunskapen om Gud. Även inom den kristna församlingen kan det finnas ”skadliga tankar” som kan hindra en person från att ha ett nära förhållande till Gud. (Mk 7:21) Bokstavliga svärd och spjut är värdelösa i kampen mot sådana tankegångar, så bland ”våra vapen” finns i stället ”andens svärd, det vill säga Guds ord”. (2Kor 10:4; Ef 6:17) Med hjälp av det här svärdet kan de kristna avslöja falska läror, skadliga sedvänjor och filosofier som återspeglar mänskligt tänkande. (1Kor 2:6–8; Ef 6:11–13)

Man säger ju: Paulus introducerar här ett citat som verkar vara hämtat från några av dem som kritiserade honom i Korinth, kanske från ”superapostlarna” eller dem som påverkats av dem. (Se studienot till 2Kor 11:5.) De menar att ”hans tal är riktigt dåliga”. I Lystra däremot trodde lykaonierna att Paulus var Hermes, vältalighetens gud inom den grekiska mytologin. (Se studienot till Apg 14:12.) Och Paulus tal som finns nedtecknade i Apostlagärningarna visar att han var en utomordentlig talare. (Apg 13:15–43; 17:22–34; 26:1–29) Så den kritik som Paulus motståndare i Korinth kom med kan ha varit lika ogrundad som den var elak och respektlös.

själv är han: Eller ”hans personliga närvaro är”. Paulus talar här om sin närvaro (grekiska: parousịa) och ställer den i kontrast till sin ”frånvaro”. (2Kor 10:11, fotnot) Han använder ordet parousịa i betydelsen att rent fysiskt vara på plats hos bröderna och inte om att vara på väg eller anlända. Det grekiska ordet används i en liknande betydelse på fem andra ställen i de kristna grekiska skrifterna. (1Kor 16:17; 2Kor 7:6, 7; Flp 1:26; 2:12) Detta ord används även i förbindelse med Jesus Kristus osynliga närvaro. (Mt 24:3; 1Kor 15:23) Många översättningar återger detta grekiska ord med ”tillkommelse” eller ”återkomst” när det syftar på Jesus närvaro, men återgivningen ”närvaro” stöds av hur Paulus använder det. (Se studienoter till 1Kor 15:23; 16:17.)

är sin egen måttstock: Dvs. mäter sig efter sina egna normer.

område: Ordet ”område” är en översättning av det grekiska ordet kanọ̄n. Ordet kommer från det hebreiska ordet för ”vassrör”, ”stav” (qanẹh). En sådan stav användes som mätinstrument. (Hes 40:3–8; 41:8; 42:16–19; se Ordförklaringar under ”Kanon (Bibelns kanon)”.) I 2Kor 10:13, 15, 16 använder Paulus ordet om det uppdrag som Gud har tilldelat (eller ”tilldelat efter mått”). Paulus skulle bara skryta över sådant som han uträttat när han höll sig till det område han hade blivit tilldelad, dvs. inom gränserna för det uppdrag han hade fått från Gud.

vara stolt på grund av Jehova: Det grekiska verb som används här om att ”vara stolt” (kauchạomai) kan i de kristna grekiska skrifterna också översättas ”berömma sig”, ”skryta”, ”jubla”, ”glädja sig”. Det används både i positiv och negativ bemärkelse. Paulus säger till exempel att vi kan ”glädjas [eller ”vara stolta”] över hoppet om att bli upphöjda av Gud”. (Rom 5:2) De kristna är stolta över att ha Jehova som sin Gud och gläder sig över hans upphöjda namn och goda rykte. (Jer 9:23, 24)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Jer 9:24, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). Paulus citerar samma skriftställe i 1Kor 1:31. (Se Tillägg C1 och C2.)

upphöjd av Jehova: Eller ”rekommenderad av Jehova”. Paulus ord här hänger ihop med orden i föregående vers, där han hänvisar till det som står i Jer 9:23, 24. Där visar Jeremia att det inte är rätt av någon att vara stolt över sin egen vishet, makt eller rikedom. Det enda någon ska vara stolt över är att ”’han har insikt och kunskap om mig, ...’ säger Jehova”. Paulus använder citatet för att visa att Gud inte godkänner, eller erkänner, dem som upphöjer och skryter över sig själva (Ord 27:2), utan bara dem som han själv ”upphöjer [eller ”rekommenderar”]”. Eftersom Guds namn används i den hebreiska grundtexten i Jer 9:24, används det både i den föregående versen (2Kor 10:17) och här. (Läs mer om varför Guds namn används i den här versen i Tillägg C3 introduktion; 2Kor 10:18.)