Tredje Moseboken 7:1–38
7 Detta är lagen om skuldoffret:+ Det är högheligt.
2 De ska slakta skuldoffret på samma plats som de slaktar brännoffren, och blodet+ ska stänkas på altarets alla sidor.+
3 Han ska bära fram allt fett:+ svansfettet, fettet som omsluter inälvorna,
4 båda njurarna med fettet som är på dem, ja det som är vid höfterna, och fettet på levern.+
5 Prästen ska bränna det på altaret som ett eldsoffer åt Jehova.+ Det är ett skuldoffer.
6 Bara de män som är präster får äta det,+ och det ska ätas på en helig plats. Det är högheligt.+
7 Samma lag som gäller för syndoffret ska också gälla för skuldoffret. Det ska tillfalla den präst som frambär det för att åstadkomma försoning.+
8 När prästen har framburit någons brännoffer ska offerdjurets hud+ tillfalla prästen.
9 Ett sädesoffer som bakas i ugn, kokas i gryta eller steks på plåt+ tillhör den präst som frambär det. Det ska tillfalla honom.+
10 Men ett sädesoffer som är blandat med olja+ eller som är torrt+ ska delas lika mellan alla Arons söner.
11 Detta är lagen om gemenskapsoffret+ som kan frambäras åt Jehova:
12 Om någon vill frambära det för att uttrycka sin tacksamhet+ ska han tillsammans med tackoffret frambära osyrade ringformade bröd bakade med olja, osyrade tunnbröd penslade med olja och ringformade bröd som är hopknådade av fint mjöl blandat med olja.
13 Tillsammans med dessa bröd ska han frambära syrade ringformade bröd och de gemenskapsoffer som han ger som tackoffer.
14 Han ska bära fram ett bröd av varje offergåva som en helig andel åt Jehova. Det ska tillfalla den präst som stänker gemenskapsoffrens blod på altaret.+
15 Köttet från hans gemenskapsoffer som han gett som tackoffer ska ätas samma dag som han frambär sin offergåva. Han får inte spara något av det till morgonen.+
16 Om hans offergåva är ett löftesoffer+ eller ett frivilligt offer+ ska det ätas samma dag som han frambär sitt offer, och det som blir över får även ätas dagen därpå.
17 Men det som finns kvar av köttet från offret på tredje dagen ska brännas upp.+
18 Om något av köttet från gemenskapsoffret ändå äts på tredje dagen kommer den som frambär det inte att bli godkänd. Offret kommer inte att tillgodoräknas honom. Det är en kränkande handling, och den som äter något av det ska få stå till svars för sin synd.+
19 Kött som kommer i kontakt med något orent får inte ätas. Det ska brännas upp. Alla som är rena får äta det rena köttet.
20 Men om någon är oren och äter köttet från gemenskapsoffret, som tillhör Jehova, ska den personen utplånas från sitt folk.+
21 Om någon rör vid något orent, oavsett om det är en människas orenhet+ eller ett orent djur+ eller något annat orent och motbjudande,+ och äter något av köttet från gemenskapsoffret, som tillhör Jehova, då ska den personen utplånas från sitt folk.’”
22 Jehova sa vidare till Mose:
23 ”Säg till israeliterna: ’Ni ska inte äta något fett+ från en tjur, en ungbagge eller en get.
24 Fettet från ett självdött djur och fettet från ett djur som dödats av ett annat djur kan användas för andra syften, men ni får under inga omständigheter äta det.+
25 För den som äter fett från det djur som han frambär som ett eldsoffer åt Jehova ska utplånas från sitt folk.
26 Ni får inte äta något blod+ var ni än bor, varken från fåglar eller andra djur.
27 Den som äter blod ska utplånas+ från sitt folk.’”
28 Sedan sa Jehova till Mose:
29 ”Säg till israeliterna: ’Den som frambär ett gemenskapsoffer åt Jehova ska ge en del av det som en offergåva åt Jehova.+
30 Han ska med sina egna händer bära fram fettet+ tillsammans med bringan som ett eldsoffer åt Jehova, och han ska gunga det fram och tillbaka som ett viftoffer+ inför Jehova.
31 Prästen ska bränna fettet på altaret,+ men bringan ska tillfalla Aron och hans söner.+
32 Det högra låret ska ni ge till prästen som en helig andel av era gemenskapsoffer.+
33 Den av Arons söner som frambär blodet av gemenskapsoffren och fettet ska få det högra låret som sin andel.+
34 För av israeliternas gemenskapsoffer tar jag bringan från viftoffret och låret från den heliga andelen och ger dem till prästen Aron och hans söner. Detta ska vara en bestående föreskrift för israeliterna.+
35 Detta var den andel av Jehovas eldsoffer som skulle tillfalla prästerna, Aron och hans söner, på den dag de fördes fram för att tjänstgöra som präster åt Jehova.+
36 Jehova gav befallningen att de skulle få denna andel från israeliterna den dag han smorde dem.+ Det är en bestående stadga för dem i generation efter generation.’”
37 Detta är lagen om brännoffret,+ sädesoffret,+ syndoffret,+ skuldoffret,+ installationsoffret+ och gemenskapsoffret,+
38 precis som Jehova befallde Mose på berget Sinai+ den dag han befallde israeliterna att frambära sina offergåvor åt Jehova i Sinais vildmark.+