Filipperbrevet 3:1–21
Fotnoter
Studienoter
fortsätt alltså att glädja er i Herren: I sitt brev till filipperna skriver Paulus flera gånger om sin egen glädje, och han uppmuntrar sina medtroende att också vara glada. (Flp 1:18; 2:17, 18, 28, 29; 4:1, 4, 10) Det är anmärkningsvärt att han skriver så mycket om glädje, eftersom han skrev brevet när han var i husarrest. Uttrycket ”i Herren” kan förmedla innebörden ”i samband med [eller ”i förening med”] Herren” eller ”på grund av Herren”. I det här sammanhanget kan titeln ”Herren” syfta antingen på Jehova Gud eller Jesus Kristus. Men Paulus kan ha tänkt på liknande uppmaningar i de hebreiska skrifterna, och de syftar på Jehova. (Ps 32:11; 97:12; se ”Introduktion till Filipperna” och studienot till Flp 4:4.)
Se upp för: I den här versen använder Paulus det grekiska verb som har översatts med ”se upp för” tre gånger. Orden som kommer efter verbet börjar på samma konsonant på grekiska. (Se Kingdom Interlinear.) Den här litterära tekniken ger tyngd och allvar åt det han skriver. De tre beskrivningarna av gruppen som var ett hot mot filippernas tro står dessutom i kontrast till de tre beskrivningarna av de trogna i nästa vers.
hundarna: Paulus använder ordet ”hundarna” i bildlig bemärkelse för att varna filipperna för falska lärare, bland annat judaisterna. Hundar var orena enligt Moses lag, och i Bibeln används ordet ofta i nedsättande betydelse. (3Mo 11:27; se studienot till Mt 7:6.) I städerna levde hundarna av allt de kom över, så de åt ofta sådant som var frånstötande, särskilt för dem som följde Moses lag. (2Mo 22:31; 1Ku 14:11; 21:19; Ord 26:11) I de hebreiska skrifterna liknas fiender till Jehovas tjänare ibland vid hundar. (Ps 22:16; 59:5, 6) När Paulus liknade de falska lärarna vid hundar ville han visa att de var orena och olämpliga att förmedla kristna läror.
dem som lemlästar kroppen: Paulus syftar på dem som förespråkade omskärelse. Det är möjligt att han använde uttrycket ”dem som lemlästar kroppen” (ordagrant ”nedskärandet”) som en ordlek med uttrycket ”de verkligt omskurna” (ordagrant ”omskärelsen”) i nästa vers. (Se studienot till Flp 3:3.)
vi som är de verkligt omskurna: Det här uttrycket kan ordagrant översättas med ”vi är omskärelsen”. Paulus säger här att de kristna är den enda gruppen som har den omskärelse som Gud nu kräver och godkänner, nämligen omskärelsen av hjärtat. (Se studienot till Rom 2:29.) Paulus kanske avslutade en ordlek här som han påbörjade i den föregående versen. (Se studienot till Flp 3:2.)
utför helig tjänst: Eller ”tjänar”, ”tillber”. Det grekiska verbet latreuō betyder i första hand ”tjäna”. Det används i Bibeln om att utföra tjänst för Gud eller att utföra en handling i samband med tillbedjan av honom. (Mt 4:10; Lu 2:37; Apg 7:7; Rom 1:9; 2Ti 1:3; Heb 9:14; Upp 22:3)
Om det är någon som har anledning att förlita sig på det fysiska så är det jag: Uttrycket ”fysiska” syftar på saker som hade gett Paulus fördelar ur ett mänskligt, eller fysiskt, perspektiv, till exempel det han nämner i Flp 3:5, 6.
av Benjamins stam: I den här versen och i Rom 11:1 berättar Paulus att han är av Benjamins stam. Han gör det för att poängtera en sida av sitt judiska arv. Benjamin var en stam som hade högt anseende. I profetian som patriarken Jakob uttalade på sin dödsbädd sa han om Benjamins avkomlingar: ”Benjamin river som en varg. På morgonen äter han sitt rov, och på kvällen delar han bytet.” (1Mo 49:27) Det kom verkligen många modiga och skickliga krigare från Benjamins stam som stred som vargar för Jehovas folk. En del benjaminiter uppfyllde den här profetian ”på morgonen”, dvs. den första tiden efter att Jehova hade gjort Israel till ett kungadöme. Andra gjorde det ”på kvällen”, dvs. efter att solen hade gått ner över Israels kungadöme. (1Sa 9:15–17; 1Kr 12:2; Est 2:5–7) Paulus visade sig också vara en modig krigare. Han kämpade i ett andligt krig mot falska läror och orätta handlingar. Han lärde dessutom otaliga kristna hur man deltar i den kampen. (Ef 6:11–17)
en hebré född av hebréer: Paulus framhäver sitt judiska arv och nämner här en liknande poäng som i 2Kor 11:22. (Se studienot.) Paulus slår fast att han är en sann hebré, inte av icke-judisk härstamning. Anledningen till att Paulus sa detta kan ha varit att falska lärare ifrågasatte Paulus judiska bakgrund och skröt om sin egen. Men Paulus framhåller att sådana fysiska faktorer inte är viktiga för honom. (Se studienoter till Flp 3:7, 8.)
Beträffande lag var jag farisé: Paulus skriver här om sin bakgrund inom judendomen. Han menar antagligen att hans föräldrar tillhörde den fariseiska riktningen inom judendomen. (Se studienot till Apg 23:6.) Det fanns också andra kristna som tidigare hade varit fariséer. I Apg 15:5 (se studienot) sägs det om dem att de var från ”fariséernas parti”.
värdefullt … värdelöst: Eller ”vinst … förlust”. Paulus använder här vanliga handelsuttryck när han pratar om det som betraktades som fördelar i livet. Han växte upp som judisk farisé. (Flp 3:5, 6) Han föddes med alla de fördelar och rättigheter man hade som romersk medborgare. (Apg 22:28) Han hade haft Gamaliel som lärare, var högt utbildad och kunde både grekiska och hebreiska flytande. Han kunde ha gått långt inom judendomen. (Apg 21:37, 40; 22:3) Men Paulus tackade nej till de fördelar och möjligheter som det hade gett honom. Han betraktade det till och med som värdelöst i jämförelse med att vara en hängiven efterföljare till Kristus. Paulus levde enligt rådet Jesus gav sina efterföljare om att ha rätt prioriteringar när det gäller det man tycker är värdefullt och värdelöst. (Mt 16:26)
avfall: Det här är enda gången det grekiska ord som översatts med ”avfall” förekommer i de grekiska skrifterna. Det kan också översättas med ”sopor”, ”skräp” eller till och med ”dynga”. På det här sättet beskriver Paulus hur han nu betraktar de möjligheter och fördelar han värderade så högt innan han blev kristen. (Se studienot till Flp 3:5.) Han visar hur beslutsam han är att aldrig ångra att han valde att ge upp det. Allt det som tidigare betydde så mycket för honom ser han nu som sopor jämfört med ”kunskapen om Kristus Jesus”, som har ”så oerhört mycket större värde”.
den rättfärdighet som kommer av tro på Kristus: Se studienot till Gal 2:16.
vara redo att dö på ett liknande sätt som han: Smorda kristna är redo att dö på ett liknande sätt som Jesus i den bemärkelsen att de börjar leva ett självuppoffrande liv som bland annat innebär att de ger upp hoppet om att få leva för evigt på jorden. Hela livet måste de vara trogna trots att de utsätts för prövningar, och några av dem står ansikte mot ansikte med döden varje dag. Det här levnadssättet leder till att de dör trogna, precis som Kristus gjorde. Efter det får de liv som andevarelser. (Mk 10:38, 39; Rom 6:4, 5; se studienot till Rom 6:3.)
den tidiga uppståndelsen: Många översättningar använder bara ordet ”uppståndelsen”. Men Paulus använder inte det vanliga ordet för uppståndelse (anạstasis), utan ett närbesläktat ord (exanạstasis; ordagrant ”ut-uppståndelsen”, Kingdom Interlinear). Det här är enda gången det ordet förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Flera forskare menar därför att det här ordet syftar på en särskild uppståndelse. I klassisk grekisk litteratur används det här ordet om att gå upp tidigt på morgonen. Så när Paulus använder det här ordet tyder det på att han tänker på en uppståndelse som sker tidigt (1Kor 15:23; 1Th 4:16), före uppståndelsen till liv på jorden (Joh 5:28, 29; Apg 24:15). Den här tidiga uppståndelsen kallas också ”den första uppståndelsen”, och den innebär att smorda kristna får liv i himlen. (Upp 20:4–6)
det: Dvs. segerpriset. Se vers 14.
Kristus Jesus: I vissa handskrifter finns ”Jesus” inte med, men det finns starkt stöd i handskrifterna för den längre lydelsen.
Jag glömmer det som ligger bakom mig: Det grekiska ordet för ”glömma” som Paulus använder här kan betyda ”vara likgiltig inför”. Det säger sig självt att ”det som ligger bakom” Paulus inte var raderat från hans minne, för han hade ju precis nämnt några av de sakerna. (Se studienot till Flp 3:5.) Men när Paulus hade blivit kristen fokuserade han på det som låg framför honom, precis som en löpare fokuserar på den del av loppet som ligger framför honom. (Se studienot till sträcker mig mot det som ligger framför mig i den här versen.) Det Paulus valde att fokusera på hjälpte honom att glömma, eller inte vara upptagen av, det som låg bakom honom, dvs. de fördelar och möjligheter som han tidigare hade haft som ivrig förespråkare av judendomen. Han ville inte tänka på de sakerna, eftersom de inte längre var viktiga för honom. (Se studienot till Flp 3:8.)
sträcker mig mot det som ligger framför mig: Sättet som Paulus uttrycker sig på tyder på att han liknar sig själv vid en löpare. Det är möjligt att han tänker på deltagarna i de grekiska idrottstävlingarna. (Se studienoter till 1Kor 9:24.) Det här sättet att uttrycka sig var inte obekant för dem som levde i den grekisk-romerska världen, och löpare var ofta ett motiv på vaser. I ett lopp skulle en löpare inte fokusera på det som låg bakom honom, för det skulle bara sinka honom. Lukianos, en grekisk skribent på 100-talet, använde en liknande bild när han skrev: ”Från det ögonblick avspärrningen faller tänker en god löpare enbart på att komma framåt, inriktar sitt sinne på slutmålet och räknar med att hans ben skall göra honom till segrare.” Löparen skulle anstränga sig maximalt för att nå sitt mål – att passera mållinjen. Paulus fokuserade på belöningen som låg framför honom, inte på de världsliga mål han hade lämnat bakom sig. (Se studienot till Flp 3:14.)
segerpriset, det himmelska liv som Gud har kallat oss till: Paulus förstod att det hopp som han och andra smorda kristna hade var att regera med Kristus i himlen och ingå i det messianska riket. (2Ti 2:12; Upp 20:6) ”Det himmelska liv som Gud har kallat” dem till innebär att de får vara en del av himmelriket. De ”som har fått den himmelska kallelsen [eller ”en inbjudan till himlen”, not]” (Heb 3:1, 2) får ”inte äventyra” sin ”ställning som kallade och utvalda” (2Pe 1:10), utan måste visa sig ”trogna” (Upp 17:14). Det är bara då de kan få ”segerpriset” som hör ihop med inbjudan. (Se studienot till Flp 3:20.)
så låt oss fortsätta följa denna kurs: Det grekiska verb som har återgetts med ”följa denna kurs” har grundbetydelsen ”gå i rad (på led)”. Det användes i militära sammanhang för att beskriva det ordningsamma och enade sätt som soldater förr i tiden marscherade på. Det kom sedan att användas i bildlig bemärkelse om att ”följa”, ”vara i linje med”, ”hålla fast vid” ett visst handlingssätt eller en viss norm. Paulus tänkte tydligtvis på att man följer en bestämd kurs framåt. De kristna i Filippi behövde fortsätta på sin kristna kurs, de behövde hålla fast vid sanningarna och normerna för uppförande som de hade lärt sig. På andra ställen som det här grekiska ordet förekommer har det återgetts med ”följer” och ”fortsätter vandra”. (Apg 21:24; Rom 4:12; Gal 5:25; 6:16)
fiender till Kristus tortyrpåle: Uttrycket syftar på dem som hade blivit kristna men som sedan hade lämnat kristendomen och börjat leva på ett syndfullt och själviskt sätt. Det gjorde dem i själva verket till fiender till sann tillbedjan. (Flp 3:19) Här används ordet ”tortyrpåle” (grekiska: staurọs) för att beteckna Jesus offerdöd på pålen. (Se Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.) Jesus dog på det sättet för att människor inte längre skulle vara slavar under synden, utan skulle få möjlighet att försonas med Gud och få ett bra förhållande till honom. Men dessa ”fiender till Kristus tortyrpåle” uppförde sig på ett sätt som visade att de inte uppskattade nyttan med Jesus död. (Heb 10:29)
Slutet: Eller ”Det fullbordade (definitiva) slutet”. Slutet för dem som är ”fiender till Kristus tortyrpåle” är ”undergång”. (Flp 3:18)
Magen är deras gud: Det grekiska ordet koilịa används bokstavligen om en människas mage eller inre organ. Men här används det bildligt om fysiska begär. (Se studienot till Rom 16:18.) Några grekiska teaterstycken på Paulus tid nämnde en ”maggud”, och skådespelarna i sådana stycken sa att deras mage var ”den största av gudar”. Den latinske filosofen Seneca, som levde samtidigt som Paulus, kritiserade en person som var ”slav åt sin mage”. De som Paulus syftar på i Flp 3:18 verkar ha tyckt att det var viktigare att följa sina fysiska begär än att tjäna Jehova. Några kan ha ätit eller druckit så mycket att det räknades som frosseri eller dryckenskap. (Ord 23:20, 21; jämför 5Mo 21:18–21.) Andra kan ha valt att utnyttja möjligheterna som fanns i världen på den tiden och satt tjänsten för Jehova på andra plats. Några forskare menar att Paulus här syftade på dem som var väldigt noga med att följa judiska kostföreskrifter. De kan ha varit så upptagna av att hålla sådana lagar att det de åt blev det viktigaste för dem, det blev deras gud.
vårt medborgarskap: Filippi var en romersk koloni, och invånarna hade många privilegier. (Se studienoter till Apg 16:12, 21.) Några av dem som tillhörde församlingen i Filippi kan ha haft ett slags romerskt medborgarskap, som var högt värdesatt. Det var mycket fokus på skillnaden mellan dem som var romerska medborgare och dem som inte var det. Men Paulus talar här om ett medborgarskap i himlen, som var värt mycket mer. (Ef 2:19) Han uppmanade smorda kristna att inte fokusera på det jordiska (Flp 3:19), utan på sitt liv som medborgare i himlen i framtiden. (Se studienot till Flp 1:27.)
förvandla vår obetydliga kropp till att bli som hans upphöjda kropp: Paulus talar här om den förvandling smorda kristna måste genomgå för att få leva i andevärlden som medarvingar till sin Herre, Jesus Kristus. De måste först dö som människor. Sedan kommer Gud vid den tid han har bestämt att ge dem livet tillbaka i helt nya kroppar. (2Kor 5:1, 2) De kommer att få andliga kroppar som är oförgängliga, och de får odödlighet. (1Kor 15:42–44, 53; se studienot till 1Kor 15:38.) På det sättet blir deras obetydliga och ofullkomliga mänskliga kropp ersatt med en som är lik Kristus upphöjda andliga kropp. (Rom 8:14–18; 1Jo 3:2)
Media
På bilden ser man en av två delar av ett dokument i brons som är utfärdat 79 v.t. Dokumentet gav romerskt medborgarskap till en sjöman som snart skulle gå i pension, hans fru och hans son. De två delarna var ihopbundna och förseglade. En del föddes med romerskt medborgarskap, medan andra blev romerska medborgare senare i livet. (Se studienot till Apg 22:28.) Oavsett hur man fick det var dokumenten som visade medborgarskap väldigt värdefulla eftersom ägaren kunde bli tvungen att bevisa sitt medborgarskap för att få del av privilegierna. Men Paulus skrev om ett mycket mer värdefullt medborgarskap som fanns ”i himlen”. (Flp 3:20)