utomstående: Dvs. dem som inte ingår i den andliga familj som alla Kristus sanna efterföljare är en del av. (Mt 23:8; jämför 1Kor 5:12.) Paulus uppmanar oss att vara visa, eftersom utomstående har en tendens att detaljgranska vår andliga familj för att se om vi alla lever upp till de höga moralnormer som vi menar att vi följer.

använd tiden på bästa sätt: Ordagrant ”köp upp den bestämda tiden”. Paulus använder samma uttryck i Ef 5:16 (se studienot). Paulus verkar framhålla samma poäng i båda fallen, för han skrev det här brevet ungefär samtidigt som det till efesierna. (Ef 6:21, 22; Kol 4:7–9)

vänligt: Det grekiska ordet chạris brukar användas i Bibeln för att beskriva Guds generösa omtanke, men ordet har en bred betydelse. Här använder Paulus det för att förmedla tanken på att tala på ett sätt som är trevligt, tilltalande och behagligt och till nytta för dem som lyssnar. (Jämför Ef 4:29, där ordet chạris har återgetts med ”till nytta”.) Samma ord används i Lu 4:22, där det talas om Jesus och ”hur väl han uttryckte sig” när han var i sin hemstad Nasaret. (Jämför Ps 45:2 [44:3, LXX], där Septuaginta använder chạris för att beskriva den messianske kungens ord som ”ljuvliga”.) En kristen ska alltid uttrycka sig på ett sätt som är trevligt, tilltalande och behagligt och till nytta för dem som lyssnar. Paulus visar alltså att det inte bara är vissa som ska uttrycka sig vänligt eller att man bara ska göra det ibland, utan att alla kristna ska ha som vana att uttrycka sig på det sättet.

kryddar era ord med salt: Salt nämns flera gånger i de kristna grekiska skrifterna, både i bokstavlig och i bildlig bemärkelse. De förekomsterna hjälper oss att förstå vad Paulus menar. (Se studienoter till Mt 5:13; Mk 9:50.) Paulus verkar ha syftat på saltets förmåga att förhöja smaken på mat och att bevara den. Så han uppmanar de kristna att krydda sina ord med salt så att de är smakfulla och kan hjälpa den som lyssnar att bevara sitt liv.

Tykikos: En kristen tjänare från provinsen Asia som Paulus uppskattade mycket. (Apg 20:2–4) Paulus bad Tykikos att ta med sig brev till församlingarna i Kolossai och Efesos och till Filemon, som tillhörde församlingen i Kolossai. Men Tykikos skulle inte bara lämna breven. Han skulle också berätta för församlingarna om allt som hade hänt Paulus. Han skulle säkert berätta om Paulus tid i fängelse, hur han mådde och vad han behövde. Paulus visste att Tykikos, som var Paulus ”älskade broder och trogne tjänare”, skulle göra det på ett sätt som skulle uppmuntra bröderna och systrarna och stärka deras tro på de viktiga lärorna i Paulus inspirerade budskap. (Kol 4:8, 9; se också Ef 6:21, 22.) När Paulus hade blivit frigiven funderade han även på att sända Tykikos till Kreta. (Tit 3:12) Och när Paulus satt fängslad i Rom för andra gången skickade han Tykikos till Efesos. (2Ti 4:12)

Onesimos: Det här är samma Onesimos som Paulus brev till Filemon handlar om. Onesimos hade varit slav hos Filemon, en kristen i Kolossai, men rymt. Han kan också ha stulit från Filemon innan han försvann till Rom. (Flm 18) När han var i Rom blev han kristen och ett andligt barn till Paulus. (Flm 10) Paulus uppmanade Onesimos att återvända till Filemon i Kolossai och följa med Tykikos, som skulle leverera Paulus brev till efesierna och kolosserna. (Ef 6:21, 22; Kol 4:7, 8) Det var kanske Onesimos som lämnade brevet till Filemon. Han kanske gjorde den långa resan till Kolossai tillsammans med Tykikos för att inte bli gripen av de romerska myndigheterna, som letade efter förrymda slavar. Paulus ville att församlingen skulle ta emot Onesimos, som var en trogen och älskad broder.

Markus: Från det latinska namnet Marcus. Han är identisk med den Johannes som nämns i Apg 12:12, och han hade fått det romerska namnet Markus som tillnamn. Johannes Markus mamma, Maria, bodde i Jerusalem och blev tidigt en lärjunge. Johannes Markus var ”Barnabas kusin” (Kol 4:10) och reskamrat. Markus reste också tillsammans med Paulus och andra tidiga kristna missionärer. (Apg 12:25; 13:5, 13; 2Ti 4:11) Det står inte i evangeliet vem som skrev det, men källor från 100- och 200-talet v.t. uppger att Markus är skribenten.

Markus: Kallas också Johannes i Apg 12:12, 25; 13:5, 13. (Se studienoter till Mk Titel; Apg 12:12.) Paulus och Barnabas var oense om ifall Markus skulle få följa med på Paulus andra missionsresa (ca 49–52 v.t.), och de ”grälade så hetsigt” om det att de till slut skildes åt. (Apg 15:37–39) Men Paulus talar positivt om Barnabas i 1Kor 9:6, och det visar att de redan hade blivit vänner igen när Paulus skrev till kolosserna. Markus var tillsammans med Paulus när han satt fängslad i Rom, och det visar vilken uppskattning Paulus hade fått för honom. Paulus säger till och med att Markus har varit ”ett stort stöd” för honom. (Se studienot till Kol 4:11.) Markus kan ha skrivit sitt evangelium under den tid han besökte Paulus i Rom. (Se också ”Introduktion till Markus”.)

Barnabas kusin: Paulus skriver här att Markus är ”Barnabas kusin”. Det faktum att de var kusiner kan ha bidragit till att grälet som nämns i Apg 15:37–39 blev så hetsigt. (Se studienot till Markus i den här versen.) Det här är enda gången som ordet ”kusin” (anepsiọs) förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det syftar i första hand på en kusin, men i utvidgad betydelse kan det användas om en mer avlägsen släkting.

de omskurna: Dvs. omskurna kristna judar. Bröderna som Paulus nämner vid namn hade kommit till hans hjälp. (Se studienot till ett stort stöd för mig i den här versen.) De hade antagligen inget emot att vara tillsammans med kristna med icke-judisk bakgrund, och de måste ha varit glada för att få samarbeta med Paulus och predika för icke-judar. (Rom 11:13; Gal 1:16; 2:11–14)

ett stort stöd för mig: Eller ”en styrkande hjälp”. I de föregående verserna nämner Paulus flera bröder som hjälpte honom när han var fängslad i Rom. (Kol 4:7–11) Han skriver att de var ”ett stort stöd” för honom. Det är en återgivning av ett grekiskt ord som ofta förekommer i litteratur och inskriptioner från antiken, men det här är enda gången det förekommer i de kristna grekiska skrifterna. I ett uppslagsverk står det att det här ordet och olika former av det i synnerhet användes i medicinska sammanhang, i betydelsen att lindra sjukdomssymtom, och det står vidare: ”Kanske är det på grund av det bruket som ordet först och främst förmedlar tanken på tröst.” (J.B. Lightfoot, 1890: Saint Paul’s Epistles to the Colossians and to Philemon, nionde upplagan) Bröderna som nämndes tidigare sa tydligtvis sådant som gav Paulus tröst och uppmuntran och hjälpte honom också praktiskt med hans grundläggande behov. (Ord 17:17)

ber alltid intensivt för er: Eller ”kämpar alltid för er i sina böner”. Det grekiska ordet agōnịzomai kan återges med ”kämpa” och är besläktat med det grekiska substantivet agọ̄n, som ofta syftar på idrottstävlingar. (Se studienoter till Lu 13:24; 1Kor 9:25.) Precis som en idrottsman i en tävling ansträngde sig för att nå ett mål eller en mållinje, så ansträngde sig Epafras när han bad för sina bröder och systrar i Kolossai. Tydligtvis hade Epafras hjälpt till att bilda församlingen där och kände mycket väl till vilka behov vännerna i det området hade. (Kol 1:7; 4:13) Både han och Paulus ville att de skulle stå fullständiga, eller fortsätta vara mogna, fullvuxna kristna, och hålla hoppet levande. (Kol 1:5; 2:6–10)

Lukas: Lukas nämns vid namn tre gånger i de kristna grekiska skrifterna, och varje gång av Paulus. (2Ti 4:11; Flm 24) Lukas var troligen en grekisktalande jude som antagligen blev kristen någon gång efter pingsten år 33 v.t. Han skrev Lukasevangeliet och sedan Apostlagärningarna. (Se studienot till Lu Titel.) Han följde med Paulus under hans andra och tredje missionsresa. Och han var med när Paulus satt fängslad i Caesarea i två år. Han följde också med Paulus till Rom när Paulus var på väg dit för sin första fängelsevistelse där. Det var under den tiden i Rom som Paulus skrev sitt brev till kolosserna. Lukas var också med Paulus under hans sista fängelsevistelse, som tydligtvis slutade med att Paulus led martyrdöden. (2Ti 4:11)

Lukas, läkaren: Det här är enda versen som direkt nämner Lukas yrke. Paulus var en dynamisk person, men han var inte immun mot sjukdomar. (Gal 4:13) Det kan därför ha varit extra skönt att ha Lukas som medarbetare. För de kristna i Kolossai var utbildade läkare säkert inte något ovanligt, eftersom det fanns flera medicinska skolor i det området.

Demas: Paulus nämner den här medarbetaren i brevet till Filemon också. (Flm 24) Men bara några år senare, när Paulus satt fängslad i Rom för andra gången, skrev han: ”Demas har … övergett mig, eftersom han älskade den här världsordningen.” Demas hade rest tillbaka till Thessalonike, som kanske var hans hemstad. (2Ti 4:10)

Lukas: Den grekiska formen av namnet är Loukạs, från det latinska namnet Lucas. Lukas skrev detta evangelium och Apostlagärningarna. Han var läkare och en av aposteln Paulus lojala medarbetare. (Kol 4:14; se också ”Introduktion till Lukas”.) På grund av hans grekiska namn och hans berättarstil menar en del att Lukas inte var jude. Och i Kol 4:10–14 nämner Paulus ”de omskurna” och därefter Lukas. Men den uppfattningen stämmer inte med Rom 3:1, 2, där det sägs att det var judarna som blev ”anförtrodda Guds heliga uttalanden”. Det kan tänkas att Lukas var en jude som talade grekiska och hade ett grekiskt namn.

bröderna: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

församlingen som samlas i hennes hus: Se studienot till 1Kor 16:19.

ni läser brevet de har fått: Paulus syftar här på ett brev han skrev till församlingen i Laodikeia, ett brev som vi inte har tillgång till i dag. (Jämför studienot till 1Kor 5:9.) Detta visar att Paulus skrev andra brev än de som blev en del av den inspirerade bibeltexten. Brevet som nämns här kan ha innehållit ungefär samma punkter som redan hade behandlats i andra kanoniska brev. I vilket fall visar det att viktiga brev, till exempel Paulus brev, cirkulerade mellan församlingarna under det första århundradet för att de skulle läsas högt. (1Th 5:27) Det finns ett apokryfiskt brev som påstås vara skrivet av Paulus till församlingen i Laodikeia. Men det skrevs antagligen på 300-talet och blev aldrig erkänt som kanoniskt av församlingarna. (Se Ordförklaringar under ”Kanon (Bibelns kanon)”.)

Arkippus: Det här verkar vara samma Arkippus som Paulus kallar ”vår medsoldat” i sitt brev till Filemon. Paulus riktar det korta brevet ”till Filemon, … till Apfia, vår syster, och till Arkippus” och dessutom till församlingen som samlades i Filemons hus. (Flm 1, 2) Många forskare menar att de här tre kan ha tillhört samma familj. Det verkar troligt, även om det inte går att fastslå helt och hållet. Arkippus hade fått ett tjänsteuppdrag, men förutom det säger Bibeln väldigt lite om honom. Paulus uppmanade honom att koncentrera sig på det uppdrag som han hade fått, men det betyder inte nödvändigtvis att det här var någon slags tillrättavisning. Paulus ville att alla kristna skulle värdesätta sin tjänst och utföra den på ett bra sätt. (Jämför studienot till 2Kor 4:7.)

Här skriver jag … min hälsning med egen hand: Paulus skriver sin avslutande hälsning med egen hand, förmodligen för att bekräfta att brevet är äkta. Liknande hälsningar finns med i en del av hans andra brev, och det visar att han antagligen brukade använda en sekreterare för att skriva sina brev. (1Kor 16:21; 2Th 3:17)