Lukas: Den grekiska formen av namnet är Loukạs, från det latinska namnet Lucas. Lukas skrev detta evangelium och Apostlagärningarna. Han var läkare och en av aposteln Paulus lojala medarbetare. (Kol 4:14; se också ”Introduktion till Lukas”.) På grund av hans grekiska namn och hans berättarstil menar en del att Lukas inte var jude. Och i Kol 4:10–14 nämner Paulus ”de omskurna” och därefter Lukas. Men den uppfattningen stämmer inte med Rom 3:1, 2, där det sägs att det var judarna som blev ”anförtrodda Guds heliga uttalanden”. Det kan tänkas att Lukas var en jude som talade grekiska och hade ett grekiskt namn.

Lukasevangeliet: Det sägs inte uttryckligen i något av evangelierna vilka som var skribenterna, och titlar eller överskrifter användes tydligtvis inte i den ursprungliga texten. I vissa handskrifter till Lukasevangeliet förekommer titeln Euaggẹlion katạ Loukạn (”Goda nyheter [eller ”Evangelium”] enligt Lukas”), och i andra förekommer den kortare titeln Katạ Loukạn (”Enligt Lukas”). Men det är inte helt säkerställt när man började använda sådana överskrifter. Vissa menar att det var under 100-talet v.t., eftersom den längre titeln förekommer i handskrifter som dateras till slutet av 100-talet eller början av 200-talet. Enligt vissa forskare är inledningsorden till Markus bok (”Här börjar de goda nyheterna om Jesus Kristus, Guds son”) förklaringen till varför uttrycket evangelium (ordagrant ”goda nyheter”, ”glatt budskap”) började användas om de här böckerna. En titel som innehöll skribentens namn kan helt enkelt ha varit ett sätt att identifiera boken, ett bruk som kan ha kommit till av praktiska skäl.

vi fullt och fast tror på: Det grekiska uttrycket understryker att man noggrant hade undersökt fakta. Att det står ”vi fullt och fast tror på” visar att de kristna var helt övertygade om att allt som var förknippat med Messias hade uppfyllts, att det var sant och att det var något man kunde lita på. I några översättningar står det därför ”som har inträffat (uppfyllts) bland oss”. I andra sammanhang har former av samma grekiska ord återgetts med ”helt övertygad” och ”övertygelse”. (Rom 4:21; 14:5; Kol 4:12)

förkunnade budskapet: Ordagrant ”ordets tjänare”. Två översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{18, 22} i Tillägg C) använder här tetragrammet och lyder ”Jehovas ords tjänare”.

gått igenom: Eller ”undersökt”. Lukas hade inte själv upplevt händelserna han skildrar. Så förutom att han var inspirerad av helig ande grundade han tydligtvis sin skildring på följande källor: 1) skriftliga uppteckningar som han hade tillgång till när han sammanställde Jesus släktlinje (Lu 3:23–38), 2) Matteus inspirerade skildring och 3) intervjuer av många ögonvittnen (Lu 1:2), t.ex. lärjungar som fortfarande levde och möjligen även Jesus mamma, Maria. Närmare 60 procent av innehållet i Lukasevangeliet finns inte med i de andra evangelierna. (Se ”Introduktion till Lukas”.)

i logisk ordning: Eller ”i metodisk ordningsföljd”. Det grekiska ordet kathexẹ̄s, som har återgetts med ”i logisk ordning”, kan avse struktur när det gäller tid, ämne eller logik, men det behöver inte nödvändigtvis vara ordnat strikt kronologiskt. Lukas skildrade inte alltid händelserna i kronologisk ordning, vilket framgår av Lu 3:18–21. Därför behöver man undersöka alla fyra evangelier för att ta reda på i vilken ordning händelserna inträffade under Jesus liv och tjänst. Överlag återger Lukas händelserna i kronologisk ordning, men han tog även hänsyn till andra faktorer när han metodiskt sammanställde sin redogörelse för olika händelser och ämnen.

högt ärade: Det grekiska ordet för ”högt ärade” (krạtistos) användes i officiella sammanhang när man tilltalade höga ämbetsmän. (Apg 23:26; 24:3; 26:25) Därför anser en del forskare att det här uttrycket kan betyda att Theofilos hade en inflytelserik position innan han blev kristen. Andra menar att det grekiska ordet helt enkelt är ett vänligt eller artigt sätt att tilltala Theofilos på eller ett sätt att visa att han är högt respekterad. Theofilos var tydligtvis kristen, för det sägs att han redan hade blivit ”muntligt undervisad” om Jesus Kristus och hans tjänst. (Lu 1:4) Det Lukas skrev kunde hjälpa Theofilos att bli övertygad om att det han redan hade lärt sig var tillförlitligt. Men meningarna går isär. Andra menar att Theofilos var en intresserad person som senare blev kristen, medan ytterligare andra menar att namnet, som betyder ”älskad av Gud”, ”Guds vän”, var en pseudonym för kristna i allmänhet. När Lukas riktar sig till Theofilos i början av Apostlagärningarna använder han inte uttrycket ”högt ärade”. (Apg 1:1)

Herodes: Dvs. Herodes den store. (Se Ordförklaringar.)

Sakarja: Från ett hebreiskt namn som betyder ”Jehova har kommit ihåg”. I en del översättningar står det ”Sakarias”, vilket motsvarar den grekiska formen av samma namn.

Abias: Abia kommer från ett hebreiskt namn som betyder ”min far är Jehova”.

Abias prästavdelning: Abia var en av Arons prästerliga avkomlingar. På kung Davids tid var Abia erkänd som ett släktöverhuvud. David delade in prästerskapet i 24 avdelningar, som skulle tjäna vid helgedomen i Jerusalem en vecka i taget var sjätte månad. Abias släkt blev genom lottkastning utvald att förestå den åttonde avdelningen. (1Kr 24:3–10) Uttrycket ”Abias prästavdelning” visar vilken prästavdelning som Sakarja tjänade i och behöver inte ha något att göra med hans släktlinje. (Se studienot till Lu 1:9.)

Elisabet: Det grekiska namnet Eleisạbet kommer från det hebreiska namnet ’Elishẹva‛ (Eliseba), som betyder ”min Gud är överflöd”, ”överflödets Gud”. Elisabet var av Arons släkt, så båda föräldrarna till Johannes var av prästsläkt.

Jehova: Detta är första förekomsten av Guds namn i Lukasevangeli i den här översättningen. Även om tillgängliga grekiska handskrifter använder ordet Kỵrios (Herren) här, finns det goda skäl till att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. (Se Tillägg C1 och C3 introduktion; Lu 1:6.) De två första kapitlen i Lukasevangeliet innehåller många anspelningar på uttryck från de hebreiska skrifterna som innehåller Guds namn. En sådan fras som bud och lagar och liknande kombinationer av juridiska termer förekommer i de hebreiska skrifterna i sammanhang där Guds namn används eller där Jehova talar. (1Mo 26:2, 5; 4Mo 36:13; 5Mo 4:40; 27:10; Hes 36:23, 27)

utvald att gå in ... och offra rökelse: Översteprästen Aron var den förste som offrade rökelse på guldaltaret. (2Mo 30:7) Men hans son Eleasar fick ansvaret för rökelsen och redskapen i tälthelgedomen. (4Mo 4:16) Här sägs det att Sakarja, som var underpräst, offrade rökelsen, så det verkar som att det inte bara var översteprästen som kunde få denna uppgift (förutom på försoningsdagen). Detta ansågs vara den mest ärofulla uppgiften under den dagliga tjänsten vid templet. Rökelsen brändes förmodligen efter att offret hade framburits. Medan rökelsen brändes samlades folket utanför templet för att be. Enligt rabbinsk tradition kastade man lott om vem som skulle utföra denna uppgift. Präster som tidigare hade fått uppgiften kunde inte få den igen, såvida inte alla närvarande redan hade fått detta privilegium. Om detta stämmer var detta en ära som en präst kanske bara fick en gång i livet.

Jehovas tempel: Som det framkommer i studienoten till Lu 1:6 innehåller de två första kapitlen i Lukasevangeliet många anspelningar på uttryck och avsnitt i de hebreiska skrifterna som innehåller Guds namn. Tetragrammet förekommer till exempel i uttryck som motsvarar kombinationen ”Jehovas tempel [eller ”helgedom”]”. (4Mo 19:20; 2Ku 18:16; 23:4; 24:13; 2Kr 26:16; 27:2; Jer 24:1; Hes 8:16; Hag 2:15) Som det förklaras i Tillägg C1 finns det goda skäl till att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Lu 1:9.)

tempel: Eller ”helgedom”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet naọs på själva tempelbyggnaden. När Sakarja blev utvald att offra rökelse fick han gå in i det heliga, det första rummet i tempelbyggnaden, där rökelsealtaret stod. (Se studienoter till Mt 27:5; 27:51 och Tillägg B11.)

Jehovas ängel: Det här uttrycket förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna, första gången i 1Mo 16:7, och är en kombination av det hebreiska ordet för ”ängel” och tetragrammet. När det förekommer i Sak 3:5, 6 i en tidig avskrift av Septuaginta är det grekiska ordet ạggelos (ängel; budbärare) åtföljt av Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver. Detta fragment upptäcktes i en grotta i Nahal Hever i Judeens öken i Israel och har daterats till mellan år 50 f.v.t. och 50 v.t. Skälen till att Nya världens översättning använder uttrycket ”Jehovas ängel” i huvudtexten till Lu 1:11, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herres ängel”, förklaras i Tillägg C1 och C3.

Johannes: Se studienot till Mt 3:1.

i Jehovas ögon: Det grekiska uttrycket enọ̄pion Kyrịou (ordagrant ”i Herres ögon”, ”inför Herre”) återspeglar en hebreisk idiomatisk konstruktion. Uttrycket förekommer mer än 100 gånger i tillgängliga avskrifter av Septuaginta som en återgivning av hebreiska uttryck där tetragrammet förekommer i den hebreiska grundtexten. (Dom 11:11; 1Sa 10:19; 2Sa 5:3; 6:5) Kopplingen som det här uttrycket har till de hebreiska skrifterna tyder på att Kỵrios här används som en ersättning för Guds namn. (Se Tillägg C3 introduktion; Lu 1:15.)

helig ande: Eller ”helig verksam kraft”. (Se Ordförklaringar under ”Helig ande” och ”Ande”.)

Jehova: Ängelns budskap till Sakarja (vers 13–17) påminner starkt om lydelser i de hebreiska skrifterna. Kombinationen Kỵrios (Herre) och Theọs (Gud) tillsammans med ett personligt pronomen (här återgivet med Jehova, deras Gud) är vanlig i citat från de hebreiska skrifterna. (Jämför uttrycket ”Jehova, din Gud” i Lu 4:8, 12; 10:27.) I de hebreiska skrifterna förekommer uttrycket ”Jehova, deras [sin] Gud” mer än 30 gånger, medan uttrycket ”Herren, deras [sin] Gud” aldrig förekommer. Dessutom återspeglar uttrycket som här har återgetts med israeliter (ordagrant ”Israels söner”) ett hebreiskt idiom som förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna. (1Mo 36:31, fotnot; se Tillägg C3 introduktion; Lu 1:16.)

honom: Dvs. Gud.

Elias: Elia kommer från ett hebreiskt namn som betyder ”min Gud är Jehova”.

för att få fäders hjärtan att bli som barns hjärtan: Eller ”för att vända fädernas hjärtan till barnen”. Det här uttrycket, som är ett citat från Mal 4:6, är inte en förutsägelse om att alla fäder och barn skulle försonas. Det handlar i stället om att Johannes budskap skulle få fäder att ångra sig. Deras hårda hjärtan skulle mjukas upp och bli ödmjuka och läraktiga, sådana hjärtan som lydiga barn har. Några av fäderna skulle faktiskt bli Guds barn. Malaki förutsade dessutom att sönernas hjärtan skulle bli som fädernas, vilket betyder att ångerfulla människor skulle bli mer lika sina trogna förfäder Abraham, Isak och Jakob.

göra ett folk redo åt Jehova: Ängelns ord till Sakarja (vers 13–17) innehåller anspelningar på sådana verser som Mal 3:1; 4:5, 6 och Jes 40:3, där Guds namn förekommer. (Se studienoter till Lu 1:15, 16.) Det grekiska uttrycket för ”göra ett folk redo” liknar ett uttryck som förekommer i Septuaginta i 2Sa 7:24, där den hebreiska texten lyder: ”Du har gjort Israel till ditt eget folk ..., Jehova.” (Se Tillägg C3 introduktion; Lu 1:17.)

Gabriel: Från ett hebreiskt namn som betyder ”Guds kraftfulle (starke) man”. (Dan 8:15, 16) Mikael och Gabriel är de enda änglar som nämns vid namn i Bibeln, och Gabriel är den ende materialiserade ängel som uppger sitt namn.

berätta de här goda nyheterna: Det grekiska verbet euaggelịzomai är besläktat med substantivet euaggẹlion, ”goda nyheter”. Ängeln Gabriel tjänar här som en evangelieförkunnare. (Se studienoter till Mt 4:23; 24:14; 26:13.)

tjänstgöring: Eller ”heliga tjänst”, ”offentliga tjänst”. Det grekiska ordet leitourgịa, som används här, och de besläktade orden leitourgẹō (utföra offentlig tjänst) och leitourgọs (offentlig tjänare, eller arbetare) brukade grekerna och romarna använda för att beskriva arbete eller tjänst som var till allmän nytta och som utfördes för staten eller civila myndigheter. I studienoten till Rom 13:6 blir till exempel de världsliga myndigheterna kallade Guds ”offentliga tjänare” (pluralformen av leitourgọs). De är Guds tjänare i den bemärkelsen att de utför tjänster till nytta för folket. Det sätt som Lukas använder uttrycket på här återspeglar hur det används i Septuaginta, där verb- och substantivformerna av detta uttryck ofta syftar på den tempeltjänst som prästerna och leviterna utförde. (2Mo 28:35; 4Mo 8:22) Tempeltjänsten kan sägas vara en offentlig tjänst som utfördes till nytta för folket. Men den var också helig, eftersom de levitiska prästerna undervisade i Guds lag och frambar offer för folkets synder. (2Kr 15:3; Mal 2:7)

har Jehova gjort för mig: Elisabet uttrycker här sin tacksamhet på ett sätt som påminner om det som sägs om Sara i 1Mo 21:1, där Guds namn förekommer. Elisabets ord om att hennes offentliga skam som barnlös har tagits bort påminner om det Rakel säger i 1Mo 30:23. (Se Tillägg C1 och C3 introduktion; Lu 1:25.)

När Elisabet var i sjätte månaden: Ordagrant ”I sjätte månaden”, dvs. av Elisabets graviditet. Detta framgår av sammanhanget i vers 24 och 25.

Maria: Motsvarar det hebreiska namnet Mirjam. I de kristna grekiska skrifterna omnämns sex olika kvinnor som hette Maria: 1) Maria, Jesus mamma, 2) Maria Magdalena (Mt 27:56; Lu 8:2; 24:10), 3) Maria, mamma till Jakob och Joses (Mt 27:56; Lu 24:10), 4) Maria, syster till Marta och Lasarus (Lu 10:39; Joh 11:1), 5) Maria, mamma till Johannes Markus (Apg 12:12), och 6) Maria i Rom (Rom 16:6). På Jesus tid var Maria ett av de vanligaste kvinnonamnen.

förlovad: Se studienot till Mt 1:18.

Jehova är med dig: Det här och liknande uttryck förekommer ofta i de hebreiska skrifterna tillsammans med Guds namn. (Rut 2:4; 2Sa 7:3; 2Kr 15:2; Jer 1:19) Ängelns hälsning till Maria liknar det som Jehovas ängel säger till Gideon i Dom 6:12: ”Jehova är med dig, du väldige krigare.” (Se Tillägg C1 och C3 introduktion; Lu 1:28.)

Jesus: Se studienot till Mt 1:21.

Jehova Gud: Som det framkommer i studienoten till Lu 1:6 innehåller de två första kapitlen i Lukasevangeliet många anspelningar på uttryck och avsnitt i de hebreiska skrifterna som innehåller Guds namn. Det ängeln säger om Davids tron anspelar på löftet i 2Sa 7:12, 13, 16, där Jehova talar med David genom profeten Natan och där tetragrammet förekommer flera gånger i de omgivande verserna. (2Sa 7:4–16) Uttrycket som här har återgetts med ”Jehova Gud” samt andra liknande konstruktioner i de kristna grekiska skrifterna förekommer framför allt i citat från de hebreiska skrifterna eller i avsnitt som återspeglar ett hebreiskt uttryckssätt. (Se studienot till Lu 1:16 och Tillägg C3 introduktion; Lu 1:32.)

Din släkting: Den här formen av det grekiska ordet för släkting (stavat syggenịs) förekommer bara en gång i de kristna grekiska skrifterna, men med en annan stavning (syggenẹ̄s) förekommer ordet flera gånger. (Lu 1:58; 21:16; Apg 10:24; Rom 9:3) Båda orden avser en släkting. Så Maria och Elisabet var släkt, men exakt hur sägs det inget om. Sakarja och Elisabet var av Levis stam, och Josef och Maria var av Judas stam, så de kan inte ha varit nära släkt.

ingenting är omöjligt för Gud: Eller ”ingenting som Gud säger är omöjligt för honom”, ”inget uttalande från Gud kommer att slå fel”. Det grekiska ordet rhẹ̄ma, som förekommer här, kan avse ”ett ord” eller ”ett uttalande”. Men det kan även avse ”en sak” eller ”det man talar om”, oavsett om det är en händelse, en handling eller resultatet av det som har blivit sagt. Även om den grekiska texten kan återges på många olika sätt är huvudtanken densamma, nämligen att ingenting är omöjligt när det gäller Gud eller något av hans löften. Ordalydelsen här liknar Septuagintas återgivning av 1Mo 18:14, där Jehova försäkrar Abraham om att hans hustru Sara ska föda Isak på ålderns höst.

Jag är Jehovas tjänare!: Det Maria säger påminner om uttryck som Jehovas tjänare längre tillbaka använde. I de hebreiska skrifterna återges till exempel en bön som Hanna bad och som är nedtecknad i 1Sa 1:11: ”Arméernas Jehova, om du ser hur din tjänare lider.” Den grekiska Septuaginta använder samma grekiska ord för ”tjänare” i 1Sa 1:11 som Lukas använder i sin skildring. (Se Tillägg C3 introduktion; Lu 1:38.)

gav sig Maria av ... upp i bergsbygden: Resan från Marias hem i Nasaret till bergsbygden i Juda kan ha tagit tre eller fyra dagar, beroende på var Sakarjas och Elisabets hemstad låg. Maria och Elisabet kan ha bott mer än 10 mil ifrån varandra.

barnet du väntar: Eller ”din livmoders frukt”. Kombinationen av det grekiska ordet för ”frukt” (karpọs), som här används bildligt, och ett ord som kan återges med ”livmoder” används här om ett ofött barn. Hela uttrycket kommer från ett hebreiskt idiom som syftar på barn som en ”frukt”, eller ett resultat, av fortplantning. (1Mo 30:2, fotnot; 5Mo 7:13, fotnot; 28:4, fotnot; Ps 127:3, fotnot; 132:11, fotnot; Jes 13:18, fotnot; Klag 2:20, fotnot)

allt som Jehova har lovat: Eller ”allt det som är sagt till dig från Jehova”. Det som ängeln sa till Maria kom från Jehova. Orden ”från Jehova” är en återgivning av det grekiska uttrycket parạ Kyrịou. Det uttrycket förekommer i tillgängliga avskrifter av Septuaginta som en översättning av hebreiska uttryck som ofta innehåller Guds namn. (1Mo 24:50; Dom 14:4; 1Sa 1:20; Jes 21:10; Jer 11:1; 18:1; 21:1; se Tillägg C3 introduktion; Lu 1:45.)

Och Maria sa: Marias lovprisning, som finns nedtecknad i vers 46–55, innehåller mer än 20 hänvisningar till eller anspelningar på avsnitt i de hebreiska skrifterna. Flera av uttrycken hon använder påminner om orden i den bön som Hanna, Samuels mamma, bad när hon blev välsignad av Jehova med ett barn. (1Sa 2:1–10) Andra exempel på uttryck som Maria hänvisar till eller anspelar på finns i Ps 35:9; Hab 3:18; Jes 61:10 (v. 47); 1Mo 30:13; Mal 3:12 (v. 48); 5Mo 10:21; Ps 111:9 (v. 49); Job 12:19 (v. 52); Ps 107:9 (v. 53); Jes 41:8, 9; Ps 98:3 (v. 54); Mik 7:20; Jes 41:8; 2Sa 22:51 (v. 55). Marias ord avslöjar mycket om hennes andlighet och kunskap i Skrifterna. De visar att hon var tacksam och hade stark tro, för hon nämner att Jehova förödmjukar de stolta och mäktiga och hjälper de enkla och ödmjuka som vill tjäna honom.

Min själ: Eller ”Hela mitt väsen”. Det grekiska ordet psychẹ̄, som här har återgetts med ”själ”, avser här en människas hela väsen. I det här sammanhanget kan ”min själ” också återges med ”jag”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

Min själ upphöjer Jehova: Eller ”Min själ lovprisar (förkunnar) Jehovas storhet”. Marias uttalande kan föra tankarna till sådana avsnitt i de hebreiska skrifterna som Ps 34:3 och 69:30, där Guds namn används i samma vers eller i sammanhanget. (Ps 69:31) Det grekiska ordet för ”upphöja”, megalỵnō, förekommer i dessa verser i Septuaginta. (Se studienot till Och Maria sa i den här versen och studienoter till Lu 1:6, 25, 38 och Tillägg C3 introduktion; Lu 1:46.)

Jehova hade visat henne stor barmhärtighet: Det här uttrycket påminner om ordalydelsen i flera verser i de hebreiska skrifterna, däribland 1Mo 19:18–20. Där vänder sig Lot till Jehova och säger: ”Jehova ... Du har ju ... varit mycket omtänksam mot mig [eller ”visat mig stor godhet”].” (Se Tillägg C3 introduktion; Lu 1:58.)

Jehova: Eller ”Jehovas hand”. Ordet ”hand” är ofta ett bildligt uttryck för ”kraft”. Eftersom handen använder armens kraft, kan ordet ”hand” också beteckna kraft som används. Uttrycket ”Jehovas hand” förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna och är en kombination av det hebreiska ordet för ”hand” och tetragrammet. (2Mo 9:3; 4Mo 11:23; Dom 2:15; Rut 1:13; 1Sa 5:6, 9; 7:13; 12:15; 1Ku 18:46; Esr 7:6; Job 12:9; Jes 19:16; 40:2; Hes 1:3) Det grekiska uttryck som kan återges med ”Jehovas hand” förekommer också i Apg 11:21; 13:11. (Se studienoter till Lu 1:6, 9; Apg 11:21 och Tillägg C3 introduktion; Lu 1:66.)

Prisa Jehova: Eller ”Välsignad vare Jehova”. Detta uttryck för ”prisa” är vanligt i de hebreiska skrifterna, där det ofta används tillsammans med Guds namn. (1Sa 25:32; 1Ku 1:48; 8:15; Ps 41:13; 72:18; 106:48; se Tillägg C3 introduktion; Lu 1:68.)

en mäktig räddare: Eller ”ett räddningens horn”. I Bibeln används djurhorn som en symbol för styrka, erövring och seger. (1Sa 2:1; Ps 75:4, 5, 10; 148:14; fotnoter) Dessutom blir härskare och hela dynastier, både goda och onda, symboliskt omtalade som horn, och deras erövringsförsök liknades vid att stångas. (5Mo 33:17; Dan 7:24; 8:2–10, 20–24) I det här sammanhanget syftar uttrycket ”ett räddningens horn” på Messias, den som har makt att rädda. (Se Ordförklaringar under ”Horn”.)

tjäna honom: Eller ”utföra helig tjänst för honom”, ”tillbe honom”. Det grekiska verbet latreuō betyder i första hand ”tjäna”. Det används i Bibeln om att utföra tjänst för Gud eller utföra tjänst i samband med tillbedjan av honom (Mt 4:10; Lu 2:37; 4:8; Apg 7:7; Rom 1:9; Flp 3:3; 2Ti 1:3; Heb 9:14; 12:28; Upp 7:15; 22:3) eller om att tjäna vid helgedomen eller templet (Heb 8:5; 9:9; 10:2; 13:10). I vissa sammanhang kan uttrycket därför också återges med ”tillbe”. I några fall används det i samband med falsk tillbedjan, om att tjäna eller tillbe något skapat. (Apg 7:42; Rom 1:25)

du ska gå framför Jehova: Johannes döparen skulle ”gå framför Jehova” i den bemärkelsen att han skulle bereda vägen för Jesus, som skulle representera sin Far och komma i sin Fars namn. (Joh 5:43; 8:29; se studienot till Jehova i den här versen.)

Jehova: De profetiska orden av Sakarja i andra delen av versen påminner om ordalydelsen i Jes 40:3 och Mal 3:1. Där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se studienoter till Lu 1:6, 16, 17; 3:4 och Tillägg C3 introduktion; Lu 1:76.)

tills det var dags för honom att börja sin tjänst i Israel: Eller ”till den dag då han öppet skulle visa sig för Israel”, dvs. under våren år 29 v.t., då Johannes döparen började sin tjänst. (Se studienoter till Mk 1:9; Lu 3:1, 23.)