Lukasevangeliet 16:1–31

16  Sedan sa han också till lärjungarna: ”En rik man hade en förvaltare+ som anklagades för att slösa med hans tillgångar.  Så han kallade på förvaltaren och sa: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in redovisningen för ditt arbete. Du kan inte fortsätta som förvaltare åt mig.’  Då tänkte förvaltaren: ’Vad ska jag göra nu när min herre tar ifrån mig mitt arbete? Jag är inte stark nog att gräva, och jag skulle skämmas för att tigga.  Jo, nu vet jag vad jag ska göra så att folk tar emot mig i sina hem när jag har blivit avskedad.’  Och så kallade han på alla som stod i skuld till hans herre, en i taget, och sa till den förste: ’Hur mycket är du skyldig min herre?’  Han svarade: ’100 mått olivolja.’ Han sa till honom: ’Här är ditt skuldebrev. Sätt dig ner och ändra snabbt till 50.’  Sedan sa han till nästa: ’Du då, hur mycket är du skyldig?’ Han sa: ’100 stora mått vete.’ Han sa till honom: ’Här är ditt skuldebrev. Ändra till 80.’  Då fick förvaltaren beröm av sin herre, för även om han var orättfärdig handlade han klokt. Den här världens människor handlar nämligen mer insiktsfullt mot varandra* än Guds tjänare.*+  Så jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av rikedomarna i den här orättfärdiga världen.+ Då kommer era vänner att ta emot er i de eviga hemmen när resurserna sinar.+ 10  Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är orättfärdig i smått är också orättfärdig i stort. 11  Så om ni inte har varit trogna när ni har hanterat de orättfärdiga rikedomarna, vem ska då anförtro er de verkliga rikedomarna?* 12  Och om ni inte har varit trogna när ni har hanterat andras tillgångar, vem ska då ge er något som ska bli ert eget?+ 13  Ingen tjänare kan vara slav åt två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller så kommer han att tycka om den ene och se ner på den andre. Ni kan inte vara slavar åt både Gud och rikedomen.”+ 14  Fariséerna, som älskade pengar, hörde vad han sa och hånlog.+ 15  Därför sa han till dem: ”Ni försöker vara rättfärdiga inför människor,+ men Gud vet hur ni är inombords.+ För det som imponerar på människor är avskyvärt för Gud.+ 16  Lagen och profeterna förkunnades ända tills Johannes kom. Sedan dess har Guds rike förkunnats som goda nyheter, och alla slags människor anstränger sig för att nå det.+ 17  Ja, det är troligare att himmel och jord försvinner än att minsta del av en bokstav i lagen inte uppfylls.+ 18  Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.+ 19  Det var en rik man som brukade klä sig i purpur och fint linne,+ och han roade sig kungligt dag efter dag. 20  Man brukade lägga en tiggare som hette Lasarus vid hans port. Han var täckt av sår 21  och längtade efter att få äta sig mätt av det som föll från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. 22  Så småningom dog tiggaren, och han fördes bort av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Sedan dog också den rike mannen och blev begravd. 23  Och medan han plågades i graven lyfte han blicken och såg Abraham långt borta och Lasarus på platsen vid hans sida. 24  Då ropade han: ’Min förfader* Abraham, var barmhärtig mot mig och skicka Lasarus så att han kan doppa fingerspetsen i vatten och svalka min tunga, för jag våndas i den här flammande elden.’ 25  Men Abraham sa: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ditt goda under din livstid, men Lasarus fick det onda. Nu får han tröst här, medan du våndas.+ 26  Det är dessutom en stor klyfta mellan oss och er, så att de som vill ta sig över härifrån till er inte ska kunna göra det, och så att ingen ska kunna komma över därifrån till oss.’ 27  Den rike mannen sa: ’I så fall ber jag dig att skicka honom till min fars hus. 28  Jag har nämligen fem bröder, och om han vittnar grundligt för dem så slipper de komma till den här platsen och plågas.’ 29  Men Abraham sa: ’De har Mose och profeterna, låt dem lyssna på dem.’+ 30  Då sa han: ’Nej, Abraham,* men om någon från de döda går till dem så kommer de att vända om.’ 31  Abraham svarade: ’Om de inte lyssnar på Mose+ och profeterna, så kommer de inte ens att bli övertygade om någon uppstår från de döda.’”

Fotnoter

Ordagrant ”ljusets söner”.
Eller ”med större praktisk vishet mot sin egen generation”.
Eller ”det som är sant”.
Ordagrant ”far”.
Ordagrant ”far Abraham”.

Studienoter

förvaltare: Eller ”husföreståndare”. (Se studienot till Lu 12:42.)

mått: Eller ”batmått”. Det grekiska ordet bạtos motsvarar enligt vissa forskare det hebreiska måttet bat. Man har funnit lerskärvor med texten ”bat” skriven med gammalhebreiska bokstäver. Med hjälp av dem har man kunnat beräkna att en bat var omkring 22 liter. (Se Ordförklaringar under ”Bat” och Tillägg B14.)

stora mått: Eller ”kormått”. Det grekiska ordet kọros motsvarar enligt vissa forskare det hebreiska måttet kor, som uppgick till tio bat. En bat var ca 22 liter, så en kor motsvarade alltså 220 liter. (Se studienot till Lu 16:6; Ordförklaringar under ”Bat” och ”Kor” och Tillägg B14.)

klokt: Eller ”listigt”, ”med praktisk vishet”. Det grekiska ordet fronịmōs har i denna vers översatts med ”klokt”. Ett besläktat adjektiv har översatts med insiktsfullt längre fram i denna vers och med ”förståndig” i Mt 7:24; 24:45; 25:2 och Lu 12:42. (Se studienoter till Mt 24:45; Lu 12:42.)

världens: Eller ”tidsålderns”, ”erans”. Det grekiska ordet aiọ̄n, som har grundbetydelsen ”tidsålder”, kan avse förhållanden och särskilda drag som kännetecknar en viss tidsålder, epok eller era. Här syftar uttrycket på den nuvarande orättfärdiga världsordningen och ett världsligt levnadssätt. (Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.)

vänner: Dvs. vänner i himlen – Jehova Gud och Jesus Kristus – de enda som kan ta emot andra i ”de eviga hemmen”.

rikedomarna i den här orättfärdiga världen: Eller ”de orättfärdiga rikedomarna”. Ordagrant ”orättfärdighetens mammon”. Det grekiska ordet mamōnạs (som har semitiskt ursprung), traditionellt översatt med ”mammon”, syftar på pengar eller rikedom. (Se studienot till Mt 6:24.) Jesus betraktade tydligtvis denna typ av rikedom som orättfärdig eftersom den står under kontroll av människor, som vanligtvis använder den för själviska syften, och eftersom den ofta förvärvas på orättfärdiga sätt. Både att vara och att sträva efter att bli rik kan leda till orättfärdiga handlingar. Materiella ägodelar kan förlora sitt värde, så det är ingen idé att sätta sitt hopp till dem. (1Ti 6:9, 10, 17–19) I stället ska man använda sina materiella resurser till sådant som kan stärka vänskapen med Jehova och Jesus, eftersom de kan ta emot oss i ”de eviga hemmen”.

de eviga hemmen: Ordagrant ”de eviga tälten”. Syftar tydligtvis på fullkomliga boningar eller hem i den eviga nya världen, vare sig det gäller i det himmelska riket tillsammans med Jesus Kristus eller i paradiset på jorden under rikets styre.

hata: Dvs. vara mindre lojal mot. (Se studienot till Lu 14:26.)

vara slavar: Se studienot till Mt 6:24.

rikedomen: Se studienot till Mt 6:24.

Lagen och profeterna: ”Lagen” syftar på Första till Femte Moseboken. ”Profeterna” syftar på de profetiska böckerna i de hebreiska skrifterna. Men när båda uttrycken förekommer tillsammans kan det syfta på de hebreiska skrifterna i sin helhet. (Mt 5:17; 7:12; 22:40; se studienot till Mt 11:13.)

anstränger sig: Det grekiska ord som används här förmedlar tanken på att göra något med kraft eller med stor intensitet. Vissa bibelöversättare menar att ordet har en negativ innebörd, närmare bestämt att använda sig av eller utsättas för våld. Men utifrån sammanhanget, att Guds rike förkunnats som goda nyheter, är det rimligt att dra slutsatsen att det ska uppfattas positivt, i betydelsen att ”ivrigt försöka få tag i något”, ”leta energiskt”. Dessa ord beskriver tydligtvis vilka målmedvetna ansträngningar de människor skulle göra som tog emot de goda nyheterna om Guds rike, och detta skulle ge dem möjlighet att i framtiden bli medlemmar av det riket.

minsta del av en bokstav: I det hebreiska alfabet som användes på Jesus tid hade vissa bokstäver ett litet streck som skilde en bokstav från en annan. Jesus använder en hyperbol för att betona att Guds ord skulle gå i uppfyllelse in i minsta detalj. (Se studienot till Mt 5:18.)

begår äktenskapsbrott: Det grekiska verbet moicheuō syftar på sexuell otrohet. I Bibeln avser äktenskapsbrott att en gift man eller kvinna frivilligt har sex med en annan person än sin äktenskapspartner. (Jämför studienot till Mt 5:32. Där behandlas uttrycket ”sexuell omoral”, som är en återgivning av det grekiska ordet porneia.) I den mosaiska lagen betraktades det som äktenskapsbrott att ha sex med en kvinna som var gift eller förlovad med en annan man. (Se studienoter till Mt 5:27; Mk 10:11.)

en frånskild kvinna: Dvs. en kvinna som har skilt sig på andra grunder än sexuell omoral. (Se studienot till Mt 5:32.)

en tiggare: Eller ”en fattig man”. Det grekiska ordet kan syfta på någon som är mycket fattig eller utblottad. Ordet används som stark kontrast till den rike mannen i Jesus liknelse. I Mt 5:3 används ordet på ett bildligt sätt i frasen ”de som längtar efter att fylla sitt andliga behov”, ordagrant ”de som är fattiga (behövande, utblottade, tiggare) med avseende på anden”. I det sammanhanget syftar det på människor som är smärtsamt medvetna om sin andliga fattigdom och sitt behov av Gud. (Se studienot till Mt 5:3.)

Lasarus: Troligtvis den grekiska formen av det hebreiska namnet Eleasar, som betyder ”Gud har hjälpt”.

Hundarna: Enligt Moses lag var hundar orena djur. (3Mo 11:27) Hundarna som slickade tiggarens sår var tydligtvis hundar som strök omkring på gatorna och var asätare. I de hebreiska skrifterna används ofta ordet ”hund” i nedsättande bemärkelse. (5Mo 23:18, fotnot; 1Sa 17:43; 24:14; 2Sa 9:8; 2Ku 8:13; Ord 26:11) I Mt 7:6 används ordet ”hundar” på ett bildligt sätt och avser människor som inte värdesätter andliga skatter. Eftersom hundar var orena för judar och inte omnämns på något positivt sätt i Bibeln, så betonar ordet ”hundar” i den här liknelsen tiggaren Lasarus förnedrade tillstånd. (Se studienoter till Mt 7:6; 15:26.)

till platsen vid Abrahams sida: Ordagrant ”till Abrahams bröst”. Platsen vid någons bröst eller sida var särskilt ärofull och var ett tecken på nära vänskap. (Se studienot till Joh 1:18.) Det här bildliga uttrycket syftar på att man brukade lägga sig ner på divaner kring ett bord när man skulle äta. Därför kunde man luta sig bakåt mot en väns bröst under måltiden. (Joh 13:23–25)

graven: Eller ”Hades”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. (Se Ordförklaringar.)

sida: Ordagrant ”bröst”. (Se studienot till Lu 16:22.)

De har Mose och profeterna: Syftar på det som hade skrivits av Mose och profeterna och som lästes i synagogorna varje sabbat. (Apg 15:21) Detta borde ha fått människor att ta emot och acceptera Jesus som Guds Messias och kung.

Media

Skuldebrev
Skuldebrev

I liknelsen om den orättfärdige förvaltaren anspelade Jesus på att man brukade upprätta skriftliga kontrakt när man ingick affärsavtal. (Lu 16:​6, 7) Det papyrusdokument som visas på bilden är skrivet på arameiska och dateras till omkring 55 v.t. Det hittades i en grotta i Wadi Murabbaat, en torr flodbädd i Judeens öken. I dokumentet nämns en skuld tillsammans med återbetalningsvillkoren, och avtalet har ingåtts av Absalom, son till Hanin, och Sakarja, son till Jehohanan. När folket hörde Jesus liknelse kan de ha tänkt på ett sådant här dokument.

Purpur
Purpur

Färgämnet purpur utvanns ur blötdjur, till exempel ur sådana snäckor som visas på bilden, Murex trunculus (till vänster) och Murex brandaris (till höger). Dessa djur, som är mellan 5 och 8 cm långa, har en liten körtel som innehåller en enda droppe vätska. Från början har vätskan gräddliknande färg och konsistens, men när den utsätts för luft och ljus ändrar den gradvis färg och blir antingen mörkviolett eller purpurröd. Dessa snäckor finns längs Medelhavskusten, och färgämnet som utvinns ur dem varierar i nyans från plats till plats. De största exemplaren öppnade man en och en och avlägsnade försiktigt den dyrbara vätskan, medan de små krossades i mortel. Eftersom man fick tämligen lite vätska från varje snäcka, var det kostsamt att samla in stora mängder. Färgämnet var därför mycket dyrt, och purpurfärgade, eller lila, kläder var exklusiva och ett kännetecken på välstånd och hög ställning. (Est 8:15)