Psalmerna 139:1–24

För musikledaren. En sång av David. 139  Jehova, du utforskar mig, och du känner mig.+   Om jag sätter mig eller ställer mig upp vet du det.+ Fast du är långt borta vet du vad jag tänker.+   Du ser* mig när jag är ute och reser och när jag lägger mig. Du vet allt jag gör.+   Redan innan orden är på min tungaså vet du, Jehova, vad jag tänker säga.+   Du finns bakom mig och framför mig, du omsluter mig,du håller din hand över mig.   Den kunskapen är för djup* för mig,den övergår mitt förstånd.*+   Vart skulle jag kunna fly för din ande,var skulle jag kunna gömma mig för ditt ansikte?+   Steg jag upp till himlen skulle du vara där,och lade jag mig i graven* skulle du vara där.+   Tog jag morgonrodnadens vingarför att slå mig ner vid ett fjärran hav, 10  då skulle din hand leda mig även där,din högra hand hålla mig uppe.+ 11  Om jag säger: ”Mörkret kommer att sluka mig”,då blir natten ljus omkring mig. 12  Mörkret är inte för mörkt för dig,nej, natten är ljus som dagen.+ Mörker eller ljus – för dig är det ingen skillnad.+ 13  För det var du som gjorde mina njurar,du som höll mig avskärmad* inne i min mor.+ 14  Jag prisar dig, för jag är så underbart skapad att det väcker vördnad.+ Ja, dina verk är underbara,+jag vet det så väl. 15  Benen i min kropp var inte gömda för dignär jag blev till i det fördolda,när jag vävdes i jordens djup.+ 16  Dina ögon såg mig när jag var ett foster. I din bok stod det om alla mina delar,även om dagarna då de skulle formas,redan innan någon av dem hade blivit till. 17  Gud, dina tankar är så dyrbara för mig,+deras mångfald så stor!+ 18  Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen.+ När jag vaknar är jag kvar hos dig.*+ 19  Gud, om du bara ville dräpa de onda!+ Då skulle våldsmännen* försvinna från mig, 20  de som talar illa om dig,*dina motståndare, som använder ditt namn på ett ovärdigt sätt.+ 21  Vad jag hatar dem som hatar dig, Jehova!+ Vad jag avskyr dem som gör uppror mot dig!+ 22  De fyller mig med glödande hat,+de har blivit mina fiender. 23  Utforska mig, Gud, och lär känna mitt hjärta.+ Granska mig, och läs mina oroande tankar.*+ 24  Se om jag dras till en farlig väg,+och led mig+ på evighetens väg.

Fotnoter

Ordagrant ”mäter”.
Eller ”underbar”.
Eller ”den är så upphöjd att jag inte kan nå den”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Eller möjligen ”vävde mig”.
Eller möjligen ”håller jag fortfarande på att räkna dem”.
Eller ”de män som bär på blodskuld”.
Eller ”de som talar emot dig med onda avsikter (som det passar dem)”.
Eller ”lär känna mina bekymmer”.

Studienoter

Media