Romarbrevet 2:1–29

2  Så oavsett vem du är, du människa, har du ingen ursäkt om du dömer andra.+ För när du dömer någon fördömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer.+  Nu vet vi att Guds dom är i harmoni med sanningen och ska drabba dem som handlar så.  Men du människa, du som dömer dem som handlar så och samtidigt gör likadant själv, hur kan du tro att du ska slippa undan Guds dom?  Föraktar du Guds stora omtanke,+ mildhet och tålamod?+ Förstår du inte att han av omtanke vill hjälpa dig att vända om?+  Men eftersom du är envis och inte vill vända om samlar du på dig vrede till vredens dag då Gud ska uppenbara sin rättfärdiga dom.+  Och han ska ge var och en lön efter hans gärningar:+  evigt liv åt dem som fortsätter göra det goda och söker härlighet, ära och ett oförstörbart liv,*+  men vrede och ursinne+ över dem som är stridslystna och vägrar lyda sanningen och i stället lyder orättfärdigheten.  Varje människa som gör det onda kommer att få utstå svårigheter och lidande, först juden och sedan greken. 10  Men alla som gör det goda kommer att få uppleva härlighet, ära och frid, först juden+ och sedan greken.+ 11  För Gud är inte partisk.+ 12  Alla som har syndat utan att vara underställda lagen kommer att dö utan lagen,+ och alla som har syndat och är underställda lagen kommer att dömas enligt lagen.+ 13  Lagens hörare är nämligen inte rättfärdiga inför Gud, men lagens görare kommer att förklaras rättfärdiga.+ 14  När folk från nationerna som inte har lagen+ av naturen gör det lagen säger, då visar de, trots att de inte är underställda lagen, att de styrs av en inre lag. 15  De visar att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, eftersom deras samvete fungerar som ett vittne och deras egna tankar antingen anklagar eller frikänner dem. 16  Detta kommer att framstå tydligt den dag då Gud genom Kristus Jesus dömer människorna för det som är dolt hos dem,+ enligt de goda nyheter jag förkunnar. 17  Du kallar dig jude+ och stöder dig på lagen och är stolt över din Gud, 18  och du vet vad hans vilja är och förstår vad som är väsentligt,* eftersom du har blivit undervisad i lagen,+ 19  och du är övertygad om att du är en vägledare för de blinda, ett ljus för dem i mörker, 20  en fostrare för de oförnuftiga, en lärare för små barn, och du menar att du har grepp om strukturen i den kunskap och sanning som lagen innehåller – 21  du undervisar andra, men undervisar du dig själv?+ Du som predikar: ”Man ska inte stjäla”,+ stjäl du? 22  Du som säger: ”Man ska inte begå äktenskapsbrott”,+ begår du äktenskapsbrott? Du som avskyr avgudar, plundrar du tempel? 23  Du som är stolt över lagen, vanärar du Gud genom att bryta lagen? 24  Det är som Skriften säger: ”På grund av er hädar nationerna Guds namn.”+ 25  Omskärelse+ är bara till nytta om du följer lagen,+ men om du bryter mot lagen har du faktiskt blivit som en oomskuren. 26  Och om en oomskuren+ följer lagens rättmätiga krav kommer han att räknas som en omskuren, eller hur?+ 27  Och den som rent fysiskt är oomskuren men som följer lagen kommer att döma dig. För du bryter ju mot lagen, trots att du både har den skrivna lagen och är omskuren. 28  Man är nämligen inte jude på utsidan,+ och omskärelsen hör inte heller till det yttre, till kroppen.+ 29  Nej, jude är man på insidan,+ för det är hjärtat som blir omskuret,+ och det blir omskuret genom ande, inte genom en skriven lag.+ Då får man sitt beröm av Gud, inte av människor.+

Fotnoter

Ordagrant ”oförgänglighet”.
Eller ”finner behag i det som är ypperligt”. Eller möjligen ”prövar de ting som skiljer sig”.

Studienoter

mildhet: Eller ”självbehärskning”, ”tolerans”, ”fördragsamhet”. Det grekiska substantivet anochẹ̄ förekommer bara här och i Rom 3:25 i de kristna grekiska skrifterna. Det betyder ordagrant ”det att hålla tillbaka” och kan också återges med ”återhållsamhet”. Ett besläktat grekiskt verb förekommer i flera verser, och i samband med svåra situationer återges det med ”stå ut med”, ”uthärda tålmodigt” eller ”ha överseende med”. (Mt 17:17; 1Kor 4:12; Ef 4:2) Verbet används också i den grekiska Septuaginta-översättningen om att Jehova behärskar sig eller håller sig tillbaka. (Jes 42:14; 64:12; LXX) Under hela mänsklighetens historia har Gud visat enastående omtanke, mildhet och tålamod genom att stå ut med att hans namn smädats, att hans son torterats och dödats och att hans lojala tjänare behandlats illa. Gud visar dessa egenskaper eftersom han ”vill hjälpa ... [människor] att vända om”. Detta är något aposteln Petrus också lyfte fram. (2Pe 3:9)

att vända om: Ordagrant ”till sinnesändring”. I Bibeln syftar det här ordet på att man ändrar inställning och är bedrövad över en tidigare livsstil, orätta handlingar eller något man underlåtit att göra. I det här sammanhanget syftar det på en människas önskan att få eller återfå ett bra förhållande till Gud. Äkta ånger leder till att man ändrar sitt handlingssätt. (Se studienoter till Mt 3:2, 8; Apg 3:19; 26:20 och Ordförklaringar under ”Ånger”.)

Varje människa: Eller ”Varje människosjäl”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

greken: Syftar här på icke-judar i allmänhet. (Se studienot till Rom 1:16.)

Gud är inte partisk: Eller ”Gud gör inte skillnad på människor”. Det grekiska ordet för ”partisk” (prosōpolēmpsịa) kan ordagrant återges med ”det att ta emot ansikten”. (Läs mer om ett besläktat ord i studienoten till Apg 10:34.) Det här ordet kan härledas från det hebreiska uttrycket nasạ’ panịm, som ordagrant betyder ”lyfta upp ansiktet” och som i 3Mo 19:15 har återgetts med ”ta parti”. Ett österländskt sätt att hälsa på en överordnad var att böja sig ner och vända ansiktet mot marken. Den andre visade då att han erkände och tog emot den som böjde sig ner genom att lyfta upp ansiktet på honom. Uttrycket kom med tiden att användas i nedsättande betydelse om partiskhet, därför att korrumperade människor missbrukade det här sättet att hälsa för att särbehandla vissa. Det Paulus vill säga är att Gud inte favoriserar, att han inte lyfter upp ansiktet på vissa men inte på andra. Han gör ingen skillnad på judar och greker. Det här är ett återkommande tema i de brev Paulus skrev. (Ef 6:9)

är underställda lagen ... enligt lagen: Det här är de två första gångerna som det grekiska ordet för ”lag” (nọmos) förekommer i Paulus brev till romarna. Uttrycken utan att vara underställda lagen och utan lagen i den här versen är återgivningar av det grekiska ordet anọmōs. När ordet ”lag” förekommer i Romarbrevet syftar det oftast på Moses lag, och det gör det även i det här sammanhanget. I de kristna grekiska skrifterna kan ordet ”lag” syfta på 1) en enskild eller särskild lag, 2) den lag som Gud gav genom Mose, 3) alla de inspirerade hebreiska skrifterna eller delar av dem eller 4) en vägledande princip. (Se studienoter till Mt 5:17; Joh 10:34; Rom 8:2.)

samvete: Det grekiska ordet syneidēsis är sammansatt av syn (med) och eidēsis (kunskap, vetande). Det betyder alltså ordagrant ”samvetande”, ”med-vetande”, ”det att veta med sig något”. Paulus förklarar här att även människor som inte känner till något om Guds lagar har ett samvete, dvs. förmågan att granska sig själv och bedöma sitt handlingssätt. Men för att kunna bedöma saker och ting på ett korrekt sätt behöver samvetet vara övat enligt Bibeln och lyhört för vad som är Guds vilja. Bibeln visar att inte alla har ett samvete som fungerar som det ska. Man kan ha ett svagt samvete (1Kor 8:12), ett brännmärkt samvete (1Ti 4:2) eller ett orent samvete (Tit 1:15). Paulus beskrev hur hans samvete fungerade när han sa: ”Mitt samvete bekräftar med hjälp av helig ande ...” (Rom 9:1) Paulus mål var att ”ha ett rent samvete inför Gud och människor”. (Apg 24:16)

undervisad: Eller ”muntligt undervisad”. Det grekiska verbet katēchẹō betyder ordagrant ”låta ljuda ner”, och det kan rymma tanken på muntlig undervisning. (Se studienot till Apg 18:25.)

små barn: I det här sammanhanget kan uttrycket syfta på människor som behöver växa till i kunskap, förstånd och mogenhet.

strukturen: Det grekiska ordet mọrfōsis, som här återges med ”struktur”, förmedlar tanken på en form, skiss eller kontur. I det här sammanhanget syftar det tydligtvis på den grundläggande kunskap och sanning som Moses lag innehöll. Lagen innehöll bara huvuddragen, eller strukturen, när det gällde Gud, hans vilja och hans avsikt. Det skulle spridas mer ljus över allt detta längre fram, när Jesus kom. (Joh 1:17) Men trogna judar kunde lära känna Jehova och hans rättfärdiga handlingssätt genom att begrunda principerna som lagen innehöll. Detta gav judarna en fördel framför andra folk under flera hundra år. (5Mo 4:8; Ps 147:19, 20) Även om Moses lag bara innehöll en ”struktur” var den nödvändig för att helt och fullt kunna förstå Jehova och hans avsikter.

begå äktenskapsbrott: Eller ”vara otrogen mot sin äktenskapspartner”. I Bibeln syftar äktenskapsbrott på att en gift man eller kvinna frivilligt har sex med en annan person än sin äktenskapspartner. (Jämför studienot till Mt 5:32, där uttrycket ”sexuell omoral” behandlas, som är en återgivning av det grekiska ordet porneia, och studienot till Mk 10:11.)

Omskärelse: Moses lag krävde att män som tillbad Jehova skulle omskäras. (3Mo 12:2, 3; se Ordförklaringar.) Utlänningar var också tvungna att omskäras innan de fick äta påskmåltiden. (2Mo 12:43–49) Men år 49 v.t., bara sju år innan Paulus skrev Romarbrevet, hade den styrande kretsen i Jerusalem kommit fram till att icke-judar som tog emot de goda nyheterna inte behövde omskäras och följa den judiska lagen. (Apg 15:1, 2, 28, 29) När Paulus skrev Romarbrevet understödde han detta inspirerade beslut, och under den heliga andens ledning förklarade han saken ytterligare i den här versen och de verser som följer. Inte ens under lagförbundet räckte det med att omskära sig; man var också tvungen att följa lagen. (3Mo 18:5; 5Mo 30:16; Jer 9:25; se studienot till Rom 2:29.)

jude ... omskärelsen: Paulus använder här uttrycken bildligt för att visa att det inte spelar någon roll vilken nationalitet eller härkomst medlemmarna i den kristna församlingen har. (Se Ordförklaringar under ”Jude”; ”Omskärelse”.)

jude: Det grekiska ordet Ioudaios motsvarar det hebreiska ordet Jehudhị, som betyder ”från (tillhörande) Juda” och brukar återges med ”jude”, ”judisk” i de hebreiska skrifterna. Särskilt efter den judiska landsflykten blev ordet ”jude” synonymt med en medlem av Israels nation. (Se Ordförklaringar under ”Jude”.) I 1Mo 29:35 förbinds namnet Juda med det hebreiska verb som har återgetts med ”prisa”, så namnet anses betyda ”prisad”, ”föremål för lovprisning”. En del menar att Paulus skapade en ordlek baserad på innebörden i det hebreiska ordet för ”jude”, ”Juda”. Han kan ha gjort det för att visa att en äkta ”jude” får sitt beröm, eller sin lovprisning, av Gud för att han har ett omskuret hjärta och tjänar honom med rena motiv. (Se studienot till hjärtat ... omskuret i den här versen.) Paulus säger att Guds godkännande, som är det största beröm en människa kan få, ges opartiskt, oberoende av en människas fysiska härkomst. De kristna under det första århundradet var andliga judar och medlemmar av ”Guds Israel”. (Gal 6:16)

hjärtat ... omskuret: Begreppet ”omskärelse” används bildligt i både de hebreiska och de kristna grekiska skrifterna. (Se Ordförklaringar under ”Omskärelse”.) Gud krävde att även israeliter som redan var omskurna i bokstavlig bemärkelse fick sitt symboliska hjärta omskuret. Enligt en ordagrann översättning av 5Mo 10:16 och 30:6 (se fotnoter) sa Mose till Israel: ”Ni ska omskära förhuden på era hjärtan”, och: ”Jehova, din Gud, ska omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärta.” Jeremia påminde de trotsiga israeliterna på sin tid om att de skulle göra detta. (Jer 4:4) Att ”omskära hjärtat” innebär att ”rena” det genom att avlägsna sådant som gör hjärtat oemottagligt, dvs. tankar, känslor eller motiv som Jehova inte godkänner och som är orena i hans ögon. På samma sätt sägs det att öron som inte är mottagliga eller lyhörda för vägledning från Jehova är oomskurna. (Jer 6:10, fotnot; se studienot till Apg 7:51.)

Media

Synagoga i Ostia
Synagoga i Ostia

Här är ett foto på lämningarna av en synagoga i Ostia, Roms hamnstad. Under årens lopp har byggnaden renoverats och byggts om, men man tror att grundkonstruktionen ska ha utgjort en synagoga från senare delen av det första århundradet v.t. Att det fanns en synagoga där vittnar om att judar levde i Roms närområden under en lång tid. Kejsar Claudius förvisade judarna från Rom omkring år 49 eller 50 v.t., men det är möjligt att judiska kolonier blev kvar i området. (Apg 18:1, 2) Efter att Claudius hade dött år 54 v.t. återvände många judar till Rom. När Paulus omkring år 56 v.t. skrev sitt brev till de kristna i Rom fanns det både judar och icke-judar i församlingen. Det förklarar varför Paulus tog upp ämnen som berörde båda grupperna och som hjälpte dem att förstå hur de kunde hålla samman och vara enade. (Rom 1:15, 16)

1. Rom

2. Ostia