döptes till Kristus Jesus: När Jesus blev döpt i vatten smorde Gud honom med helig ande, vilket gjorde honom till Kristus, den Smorde. (Apg 10:38) Samtidigt som han blev smord blev han också pånyttfödd som son till Gud i andlig bemärkelse. (Se studienot till Mt 3:17.) Efter att Gud hade döpt Jesus med helig ande var vägen öppen för Jesus efterföljare att också bli döpta med helig ande. (Mt 3:11; Apg 1:5) De som likt Jesus blir pånyttfödda söner till Gud måste döpas till Kristus Jesus, dvs. den smorde Jesus. När Jehova smörjer efterföljare till Kristus med helig ande blir de förenade med Kristus och blir en del av församlingen, eller hans kropp, som han är huvud för. (1Kor 12:12, 13, 27; Kol 1:18) Dessa efterföljare till Kristus blir också döpta ”till hans död”. (Se studienot till döptes till hans död i den här versen.)

döptes till hans död: Eller ”nedsänktes i hans död”. Paulus använder här det grekiska ordet baptịzō (doppa; sänka ner). När Jesus blev döpt i vatten år 29 v.t. började han genomgå ett annat dop, den självuppoffrande livskurs som beskrivs i Mk 10:38. (Se studienot.) Det här dopet pågick under hela hans tjänst. Det fullbordades när han avrättades den 14 nisan år 33 v.t. och uppväcktes på tredje dagen. När Jesus nämnde det här dopet sa han att hans efterföljare också skulle döpas med det dopet. (Mk 10:39) De som är smorda med helig ande och som utgör Kristus kropp har döpts till Jesus död i den meningen att de precis som Jesus har slagit in på en självuppoffrande livskurs och har gett upp hoppet om evigt liv på jorden. Dopet pågår under hela deras liv när de fortsätter att bevara sig lojala trots prövningar. Dopet fullbordas när de dör och får liv som andevarelser. (Rom 6:4, 5)

blivit förenade med honom: Ordagrant ”blivit planterade tillsammans”. Det grekiska ordet sỵmfytos förmedlar här tanken på att dela samma eller en liknande upplevelse. En del menar att ordet målar upp en bild av en gren som har ympats in på ett träd och som växer tillsammans med trädet.

vår gamla personlighet: Eller ”vårt gamla jag”, ”den vi brukade vara”. Ordagrant ”vår gamla människa”. Det grekiska ordet ạnthrōpos har grundbetydelsen ”människa”, man eller kvinna.

hängdes på pålen tillsammans med honom: I evangelierna används verbet synstaurọō om dem som bokstavligen avrättades bredvid Jesus. (Mt 27:44; Mk 15:32; Joh 19:32) Paulus nämner flera gånger i sina brev att Jesus avrättades på en påle (1Kor 1:13, 23; 2:2; 2Kor 13:4), men här använder han begreppet bildligt. Han visar att kristna har dödat sin gamla personlighet genom att visa tro på den avrättade Kristus. Paulus använde det här grekiska ordet på ett liknande sätt i sitt brev till galaterna: ”Jag har hängts på pålen tillsammans med Kristus.” (Gal 2:20)

har blivit frikänd: Eller ”har blivit befriad”. Ordagrant ”har blivit rättfärdigad”. Det grekiska ord som används här, dikaiọō, återges ofta med ”förklara rättfärdig”. Av sammanhanget framgår det att Paulus talade om smorda kristna som var vid liv på den tiden. De hade döpts till Kristus Jesus och hade fått det välgrundade hoppet om himmelskt liv. För att kunna bli smorda med helig ande och bli godkända som Guds pånyttfödda söner var de tvungna att dö i förhållande till sitt tidigare levnadssätt som ofullkomliga människor och få sina synder förlåtna av Gud. Efter det kunde de tillräknas mänsklig fullkomlighet. Paulus utgick från en grundläggande sanning i det här resonemanget om smorda kristna. Han visste att straffet för Adams synd var död. (1Mo 2:17) Paulus resonemang gick alltså ut på att man blir frikänd från sin synd när man dör, eftersom straffet för synd då är betalt. I Rom 6:23 skriver Paulus: ”Den lön synden betalar ut är död.” Så när en människa har dött har hon inte längre sitt syndaregister emot sig. Och om det inte hade varit för Jesus offer och Guds avsikt att uppväcka den människan, skulle hon inte ha något hopp om att få liv igen. Men hon skulle fortfarande ha varit frikänd från synd, eftersom Gud aldrig skulle pröva hennes fall igen och döma henne till ytterligare straff.

för synden: Dvs. för att avlägsna synden.

kroppen: Eller ”någon del av kroppen”. Ordagrant ”era kroppsdelar”. Det grekiska ordet mẹlos (”en del av kroppen”) används här i plural för att beteckna hela kroppen. Paulus använder det här ordet på ett liknande sätt genom hela kapitel 6 och 7 i Romarbrevet. (Rom 6:19; 7:5, 23) I Rom 12:4 använder han samma ord i frasen ”en kropp har många kroppsdelar”.

slavar: Paulus använder det här ordet om sig själv i Rom 1:1, men här använder han det om en människa som antingen lyder under synd, med död som följd, eller under rättfärdighet, med helighet som följd. När Paulus använde det här bildspråket var slaveri något bekant för de kristna i Rom. En del av dem var säkert själva slavar. De förstod att en slav var tvungen att lyda sin herre. Med hjälp av Paulus enkla illustration, som påminde om Jesus ord i bergspredikan, förstod de att de var tvungna att bestämma sig för vilken herre de skulle tjäna. (Mt 6:24; Rom 6:17–20)

kroppar: Ordagrant ”kroppsdelar”. (Se studienot till Rom 6:13.)

laglösheten, med laglöshet som följd: Det grekiska ordet anomịa rymmer tanken på överträdelse av och förakt för lagar och att människor beter sig som om det inte fanns några lagar. När det används i Bibeln syftar det ofta på förakt för Guds lagar. (Se studienot till Mt 24:12; Mt 7:23; 2Kor 6:14; 2Th 2:3–7; 1Jo 3:4.) I den här frasen förekommer ordet två gånger. Första gången syftar det på att vara benägen till laglöshet, och andra gången syftar det på resultatet av den benägenheten, nämligen en laglös handling. Pluralformen av substantivet återges med ”överträdelser” i Rom 4:7 och ”laglösa handlingar” i Heb 10:17.

den lön synden betalar ut: Eller ”syndens lön”. Det grekiska ordet opsọ̄nion betyder ordagrant ”betalning”, ”lön”. I Lu 3:14 (se studienot) används ordet som en militär term och syftar då på en soldats lön eller ersättning. I det här sammanhanget personifieras synden som en herre som betalar ut en bildlig lön. Den som syndar får död i ”lön”, eller betalning. När en människa har dött och fått sin lön har hon inte längre sitt syndaregister emot sig. Om det inte hade varit för Jesus offer och Guds vilja att uppväcka den människan, skulle hon inte ha något hopp om att få liv igen.

gåva: Eller ”generösa gåva”, ”oförtjänta gåva”, ”nådegåva”. Det grekiska ordet chạrisma syftar i grund och botten på en fri och generös gåva, något man får utan att man har förtjänat det. Det är besläktat med ordet chạris, som ofta återges med ”generös omtanke”. (Se Ordförklaringar under ”Generös omtanke”.) Den omtanke Jehova visade när han gav sin son som ett lösenoffer är en ovärderlig gåva, och de som visar tro på Jesus offer kan få gåvan evigt liv. (Joh 3:16; se Rom 5:15, 16, där det grekiska ordet chạrisma har återgetts med ”gåva” två gånger.)