Johannes uppenbarelse 6:1–17
6 Jag såg när lammet+ bröt det första av de sju sigillen,+ och jag hörde en av de fyra levande varelserna+ säga med en röst som åskan: ”Kom!”
2 Då såg jag en vit häst,+ och han som satt på den hade en båge. Han fick en krona,+ och han red ut som segrare och för att göra sin seger fullständig.+
3 När lammet bröt det andra sigillet hörde jag den andra levande varelsen+ säga: ”Kom!”
4 Då såg jag en annan häst som kom ut, en som var eldröd. Han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra, och han fick ett stort svärd.+
5 När lammet bröt det tredje sigillet+ hörde jag den tredje levande varelsen+ säga: ”Kom!” Då såg jag en svart häst, och han som satt på den hade en våg i handen.
6 Och jag hörde något som lät som en röst mitt ibland de fyra levande varelserna: ”Ett mått* vete för en denar,*+ och tre mått korn för en denar. Och slösa inte med* olivoljan och vinet.”+
7 När lammet bröt det fjärde sigillet hörde jag den fjärde levande varelsens+ röst säga: ”Kom!”
8 Då såg jag en blek häst, och han som satt på den hade namnet Döden. Och Graven* följde tätt efter honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, makt att döda med ett långt svärd, med svält,+ med dödlig sjukdom och genom jordens vilda djur.+
9 När lammet bröt det femte sigillet såg jag själar*+ vid foten av altaret.+ Det var de som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för att de hade vittnat.+
10 De ropade med hög röst: ”Suveräne Herre, du som är helig och sann,+ hur länge ska du vänta med att döma dem som bor på jorden och utkräva hämnd för vårt blod?”+
11 Och var och en av dem fick en lång vit dräkt.+ Och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas precis som de,+ hade blivit fyllt.
12 Jag såg när lammet bröt det sjätte sigillet, och då inträffade en stor jordbävning. Solen blev svart som en säck av hår,* och hela månen blev röd som blod,+
13 och himlens stjärnor föll ner till jorden, som när omogna fikon faller från ett fikonträd när det skakas av en kraftig vind.
14 Och himlen försvann som en bokrulle som blir ihoprullad,+ och alla berg och öar flyttades från sina platser.+
15 Jordens kungar, de höga ämbetsmännen, de höga militärerna, de rika, de mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i grottorna och bland klipporna i bergen.+
16 Och de säger om och om igen till bergen och klipporna: ”Fall över oss+ och göm oss för honom som sitter på tronen+ och för lammets+ vrede,
17 för deras stora vredesdag har kommit,+ och vem kan överleva?”+
Fotnoter
^ Motsvarade en dagsranson spannmål. Se Tillägg B14.
^ Ett romerskt silvermynt som motsvarade en dagslön. Se Tillägg B14.
^ Eller ”skada inte”.
^ Eller ”Hades”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
^ Syftar tydligen på blod, vilket representerar liv, som hällts ut vid altaret. Se Ordförklaringar.
^ Syftar förmodligen på en säck av gethår.