Bibelns syn

Kan lögn någonsin rättfärdigas?

”EN LITEN AVVIKELSE FRÅN SANNINGEN KAN IBLAND GÖRA ATT MAN SLIPPER EN MÄNGD FÖRKLARINGAR.”

DEN här kommentaren visar vilken inställning många människor har till att ljuga. De menar att det inte är fel att ljuga om det inte skadar någon. Ett sådant resonemang har till och med ett speciellt namn i den akademiska världen — situationsetik. Med det menas att den enda lag du behöver följa är den man kallar kärlekens lag. Författarinnan Diane Komp uttrycker det med andra ord: ”Om du har rätt motiv och syftet är gott, så har det faktum att du ljög ... ingen betydelse.”

Det är en vanlig inställning i världen nu för tiden. Skandaler, som orsakats av att framträdande politiker och andra ledare i världen har ljugit, har skakat samhället. Många har påverkats av det som hänt och är inte längre så noga med att hålla sig till sanningen. På en del håll har det blivit allmänt att ljuga. ”Jag får betalt för att ljuga. Jag blir bäst i försäljningsstatistiken och får beröm i årsrapporter om jag ljuger. ... Det verkar överallt vara det viktigaste i utbildningen av säljare i detaljhandeln”, klagar en expedit. Många tror att så kallade små vita lögner inte medför någon egentlig skada. Är det sant? Finns det tillfällen då kristna kan urskuldas för att de kommer med en lögn?

Bibelns höga norm

Bibeln fördömer med kraft alla slag av lögn. ”[Gud] kommer att tillintetgöra dem som talar lögn”, förklarar psalmisten. (Psalm 5:6; se Uppenbarelseboken 22:15.) Bibeln räknar i Ordspråken 6:16–19 upp sju ting som är avskyvärda för Jehova. ”En falsk tunga” och ”ett falskt vittne som slungar ut lögner” har en framträdande plats i den här förteckningen. Varför det? Därför att Jehova hatar det onda som lögn medför. Det är en av orsakerna till att Jesus kallade Satan en lögnare och en människomördare. Hans lögner störtade mänskligheten in i elände och död. — 1 Moseboken 3:4, 5; Johannes 8:44; Romarna 5:12.

Hur allvarligt Jehova ser på lögn framgår tydligt av vad som hände Ananias och Safira. Dessa två ljög avsiktligt för apostlarna, uppenbarligen för att försöka framstå som  generösare än de i verkligheten var. De gjorde det avsiktligt och med beräkning. Aposteln Petrus förklarade fördenskull: ”Det är inte för människor du har narrats, utan för Gud.” Därför blev de båda två dödade av Gud. — Apostlagärningarna 5:1–10.

Många år senare förmanade aposteln Paulus de kristna: ”Ljug inte för varandra.” (Kolosserna 3:9) Den här uppmaningen är särskilt viktig i den kristna församlingen. Jesus sade att kärlek som styrs av principer skulle vara ett kännetecken på hans sanna efterföljare. (Johannes 13:34, 35) Sådan äkta kärlek kan växa och blomstra bara där det råder fullständig ärlighet och obetingat förtroende. Det är svårt för oss att älska någon, om vi inte kan vara säkra på att han alltid kommer att säga oss sanningen.

Det finns ingen lögn som är godtagbar, men en del lögner är allvarligare än andra. Som exempel kan nämnas en person som ljuger på grund av förlägenhet eller fruktan och en annan som kanske ondskefullt gör det till en vana att ljuga för att skada eller såra. Då det ligger illvilja bakom utgör en sådan uppsåtlig lögnare en fara för andra och blir utesluten ur församlingen om han inte ångrar sig. Eftersom illvilja inte ligger bakom alla lögner, måste man vara noga med att inte i onödan vara fördömande, utan se till att man känner till alla fakta när någon har ljugit. Man bör ta hänsyn till motiv och förmildrande omständigheter. — Jakob 2:13.

”Försiktiga som ormar”

Det är naturligtvis inte så att man för att vara sannfärdig måste avslöja allt man känner till för vem det vara må som frågar. I Matteus 7:6 varnade Jesus: ”Ge inte det som är heligt åt hundar, kasta inte heller era pärlor för svin, för att de aldrig må ... vända sig om och slita sönder er.” Det finns vissa saker som människor med onda avsikter inte har någon rätt att få veta. De kristna inser att de lever i en fientlig värld. Därför gav Jesus sina lärjungar rådet att vara ”försiktiga som ormar” samtidigt som de fortsätter att vara ”oskyldiga som duvor”. (Matteus 10:16; Johannes 15:19) Jesus uppenbarade inte alltid hela sanningen, särskilt inte då det skulle ha kunnat vålla honom själv eller hans lärjungar onödig skada om han hade avslöjat alla fakta. Men inte ens vid sådana tillfällen ljög han. I stället valde han att antingen inte säga någonting eller att leda samtalet i en annan riktning. — Matteus 15:1–6; 21:23–27; Johannes 7:3–10.

Trogna män och kvinnor som omnämns i Bibeln, bland andra Abraham, Isak, Rahab och David, var också försiktiga, när de hade med eventuella fiender att göra. (1 Moseboken 20:11–13; 26:9; Josua 2:1–6; 1 Samuelsboken 21:10–14) Bibeln framställer sådana män och kvinnor som trogna tillbedjare vars liv kännetecknades av lydnad. Det gör dem värda att efterlikna. — Romarna 15:4; Hebréerna 11:8–10, 20, 31–39.

Det kan finnas tillfällen då det kan förefalla vara den lättaste utvägen att ljuga. Men de kristna i vår tid gör väl i att efterlikna Jesu handlingssätt och följa sitt genom Bibeln övade samvete, inte minst när de ställs inför svåra situationer. — Hebréerna 5:14.

Bibeln uppmuntrar oss att vara sannfärdiga och ärliga. Det är fel att ljuga, och vi bör följa Bibelns råd: ”Tala sanning var och en av er med sin nästa.” (Efesierna 4:25) När vi gör det, kommer vi att bevara ett rent samvete, främja friden och kärleken i församlingen och fortsätta att ära ”sanningens Gud”. — Psalm 31:5; Hebréerna 13:18.

[Bild på sidan 20]

Ananias och Safira förlorade livet därför att de ljög