Att få bukt med en dråpare

Från Vakna!:s korrespondent i Canada

DEN sprider sig i skogen, skonar de unga men attackerar de gamla. I jämförelse med sitt byte är den mycket liten. Den förflyttar sig snabbt och är inte nöjd förrän ödeläggelsen är total. När offret försöker köra i väg inkräktaren, följer en strid på liv och död. Slutligen vinner inkräktaren.

Vem är denna fiende? Angriparen, som tillhör skalbaggsfamiljen barkborrar, heter på latin Dendroctonus ponderosae och hör hemma i västra Nordamerika. Dess offer är den majestätiska contortatallen som är vanlig i det inre av provinsen British Columbia i Canada.

Cirka 35 procent av skogsarealen i provinsen består av contortatall, vilket betyder ett dukat bord för den bara 3–8 millimeter långa skalbaggen. I början riktar den in sig på sjuka och gamla tallbestånd. Angreppen utökas emellertid även till friska vuxna träd, i takt med att skalbaggspopulationen ökar. (Se rutan ”Livscykeln hos Dendroctonus ponderosae”.) Omfattande angrepp som nyligen inträffat i British Columbia resulterade i att 30 miljoner tallar dog bara under ett år. Man beräknar att det i ett angripet träd kan utvecklas tillräckligt många skalbaggar för att nästföljande år ta död på två träd av samma storlek.

Dendroctonus ponderosae är en naturlig komponent i ekosystemet, och tillsammans med skogsbränder bidrar den till att föryngra skogar av contortatallar som har uppnått hög ålder. Mänsklig påverkan i form av upptäckt och bekämpning av bränder har emellertid bidragit till att stora områden av äldre timmerskog bevarats. Detta har bidragit till att skydda de vilda djurens naturliga miljö och vandringsleder och har gynnat friluftsliv och industriella intressen, men det har också skapat ett behov av att få bukt med den ökning av barkborrar som har blivit följden. Hur hittar man då dessa små skadedjur i den vidsträckta vildmark de lever i? Vad kan göras för att hejda den förödelse som deras framfart lämnar efter sig — om detta över huvud taget är möjligt?

Att söka efter spåren

För att kunna bekämpa barkborren måste man först hitta den. Man inspekterar de väldiga skogarna från luften för att hitta träd vars krona har blivit röd. De träden är angripna och är lätta att få syn på bland de i övrigt gröna träden. Läget för en grupp angripna träd, såväl som antalet röda träd, fastställs noggrant med hjälp av ett satellitbaserat system för positionsbestämning (GPS). Information förs in och lagras i en handdator, från vilken man sedan överför uppgifterna till stationära datorer. De angripna skogspartierna kan då markeras på detaljerade kartor över skogen. Varje angreppshärd tilldelas sedan ett nummer, och  en förteckning framställs där varje områdes position finns angiven. Detta är viktiga upplysningar för inspektörerna i markgruppen som skickas ut för att fastställa omfattningen av angreppen.

Det värsta hotet mot skogen är emellertid inte de träd som redan blivit röda, utan de gröna träd som håller på att angripas. Dessa identifieras vanligtvis genom de ”popcornsliknande” klumpar av kåda som omger det hål där skalbaggarna har gått in. På marken kan man också se ett slags puder eller sågspån, som har uppkommit då de har borrat sig in i trädet. Alla angripna träd markeras med plastremsor och numreras med färg. Terrängförhållanden och antalet angripna träd noteras och även all annan information som de ansvariga instanserna behöver för att kunna besluta vad som bör göras för att få kontroll över angreppet.

Bekämpningsmetoder

Om ett angripet område är tillräckligt stort för att motivera en avverkning, sänds ett annat arbetslag till platsen för att kartlägga området. En avverkningsplan lämnas in till skogsdepartementet för godkännande. Företaget som sköter avverkningen blir då ansvarigt för återväxten i området och skötseln av plantorna till dess de klarar sig på egen hand. På så vis kan man inte bara ta till vara träden, utan man kan också begränsa spridningen av angreppet och få fram nya skogsbestånd.

Om det inte är möjligt eller lämpligt att avverka, kan behandling av enskilda träd vara en lösning. Detta kan innebära att man sprutar in bekämpningsmedel i det angripna trädet eller att man fäller det och bränner upp det på plats. Den senare bekämpningsmetoden, som utförs sent på vintern eller tidigt på våren innan skalbaggar har utvecklats, är mycket effektiv men samtidigt väldigt arbetskrävande. Dale, som är expert på att upptäcka och få bukt med dessa angrepp, beskriver för Vakna! en typisk arbetsdag.

”Det första steget innebär att köra bilen på smala vägar som också används av tungt lastade timmerbilar. För säkerhets skull använder vi kommunikationsradio för att kunna följa vad som händer på vägen. När vägen tar slut lastar vi av våra snöskotrar och slädar och färdas djupare in i skogen. Våra GPS-mottagare och kompasser är omsorgsfullt nerpackade, och vi har också med oss motorsågar, bensin, olja, yxor, radio, snöskor och förbandslåda. Vi färdas över myrar och vattensjuka områden och på gamla ödemarksvägar i flera kilometer.  När vi inte kommer längre med snöskoter, tar vi på oss snöskor som vi, om än med lite svårigheter, kan gå med i så djup snö som 120 centimeter, som det kan vara på vissa ställen.

Den krävande och okända terrängen gör att det blir en ganska stor utmaning att kånka på 15 kilo utrustning. Våra hjärtan bultar kraftigt av ansträngningen, så det är en verklig lättnad när vi kommer fram till vår destination! Men det är nu det verkliga arbetet börjar. En erfaren och kunnig yrkesman fäller de angripna träden med en precision som för tankarna till en duktig prickskytt. Därefter kapar arbetslaget trädet i lätthanterliga bitar, som sedan skall läggas i elden. Barken måste brännas upp fullständigt för att alla larverna skall dö. När det är dags att avbryta för lunch, gör temperaturen på 20 minusgrader att vi är mycket glada över vår eld. Vi värmer oss själva och tinar upp våra frusna smörgåsar. Sedan är det dags att fortsätta att arbeta. På vintern kommer emellertid mörkret tidigt, och det påminner oss snart om att det är dags att vända hemåt.”

Att arbeta i vildmarken

Skogsarbetaren har ett krävande yrke. Medan dessa skickliga arbetare tar sig an de utmaningar de möter i sitt arbete, passar de samtidigt på att njuta av skapelsen som omger dem. Detta innebär fantastiska naturscenerier och minnesvärda möten med vilda djur. Vissa möten är harmlösa, som när en granjärpe högljutt flyger upp ur snön mitt framför fötterna på någon eller när en stackars ekorre springer ut från sitt bo och uppefter en arbetares byxben och skrämmer upp honom. Andra sammanträffanden kan däremot vara livsfarliga — som att bli jagad av en grizzlybjörn eller en svartbjörn. Vanligtvis kan dock riskerna begränsas till ett minimum genom att man är uppmärksam och lär sig av erfarenheterna, och arbetarna kan njuta av vildmarken utan överdriven fruktan.

Intressanta framsteg görs när det gäller användandet av teknik för att sköta om jordens värdefulla tillgångar. Många samvetsgranna människor bemödar sig om att skydda och bevara våra dyrbara skogar, till exempel genom att försöka få kontroll över Dendroctonus ponderosae. Det finns utan tvivel mycket mer att lära om våra fantastiska skogar. Vi längtar efter den tid då vi kommer att kunna ta hand om dem under sådana förhållanden som det var meningen att det skulle råda.

[Ruta/Diagram på sidan 22]

Livscykeln hos Dendroctonus ponderosae

Vid midsommartid borrar sig en vuxen hona av barkborren genom barken på en contortatall tills hon kommer till ytveden (splintveden). Efter att ha parat sig med en hane lägger hon omkring 75 ägg. Samtidigt sprider hon en blåfärgad svamp i ytveden som hindrar tillflödet av kåda, som annars skulle kunna döda skalbaggarna. Ur äggen kläcks larver som livnär sig på floemet (en ledningsvävnad) i trädet. Några veckor efter en framgångsrik attack av skalbaggen dör trädet på grund av att vatten- och näringstillförseln har störts. Larverna utvecklas under vintern och kommer fram på sommaren, redo att flyga i väg och attackera nya träd och upprepa cykeln.

[Diagram]

(För formaterad text, se publikationen)

Vuxen

Ägg

Larv

Puppa

[Bilder på sidorna 22, 23]

Skadat träd i närbild

Angripna träd

Klumpar av kåda