Nutida grottinvånare

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I LESOTHO

GROTTINVÅNARE i vår tid? Vi hittade några i Lesotho, ett bergigt kungadöme i södra Afrika. De lever i byn Ha Kome, omkring 60 kilometer från huvudstaden, Maseru. Denna by ligger vid foten av de mäktiga Malotibergen, där bergssluttningarna ofta är täckta av klarröda blommor under sommaren. De här vackra blommorna, allmänt kända som fackelliljor, bildar en effektfull kontrast till den frodiga grönskan i området.

 Här följer många familjer en flera hundra år gammal livsstil. De har faktiskt bosatt sig inne i bergssluttningens grottor. Träpinnar, vassrör och andra material utgör själva stommen i den kraftiga vägg som är vid grottans mynning. Man isolerar denna vägg med en blandning av lera och kodynga, vilket ger ett visst skydd mot Lesothos kalla vintrar, då temperaturen kan sjunka till under fryspunkten. Inne i grottan finns det i golvet en försänkning som kallas ifo, vilket betyder ”eldstad”, som också används för att hålla kylan borta.

I taket och på de övriga väggarna, som oftast är naturligt formade av berget, stryker man varje år en blandning av lera och kodynga. Det ger berget en viss färg och gör ytan jämnare. Insidan av grottan pryder man med kohudar som även används till att sova på.

En besökare från Väst kommer att tycka att denna gamla livsstil är annorlunda, men vederkvickande. Befolkningen klär sig gärna i färgglada filtar och bär en konformad hatt av gräs. Ofta ser man barfota herdepojkar som vaktar sina hjordar. Männen i byn hittar man antingen arbetande på sina majsfält eller också livligt konverserande med andra män.

Ibland ser man tecken på modern teknik. Lätta flygplan som flyger förbi och fyrhjulsdrivna bilar som tar besökare till grottorna roar både unga och gamla i byn. Det mesta av matlagningen sker utomhus, i trebenta svarta järngrytor över öppen eld. Eftersom det är ont om ved, används torkad kodynga, vassrör och några enstaka trädgrenar som bränsle. Bland köksredskapen i dessa grottbostäder återfinns den traditionella handkvarnen till att mala majs med och en träpinne till att röra om i majsgröten med.

Lesotho är välkänt för sina målningar, skapade av bushmän. Dessa målningar kan man se i många grottor och på klipphällar i landet. Det var bushmän som ursprungligen befolkade grottorna i Ha Kome. Deras målningar skildrar en rad olika aktiviteter, alltifrån nätfiske med båt till komplicerade danser, där de som deltar, såvitt man kan se, bär masker som föreställer djur. Målningarna avbildar även djur, som babianer, lejon, flodhästar och elandantiloper, den största antilopen. I Ha Komes grottor har de flesta målningarna bleknat bort. Endast några få lämningar finns kvar som påminnelser om bushmännens konstnärskap.

I ett område inte så långt från Ha Kome är några Jehovas vittnen upptagna i sitt predikoarbete. Med jämna mellanrum besöker de grottinvånarna, som är kända för sin gästfrihet mot besökare. Vittnena får ofta en skål med gröt, kallad motoho, som välkomsthälsning. Många i Ha Kome tar ivrigt emot biblisk litteratur. Ofta visar de sin tacksamhet för litteraturen genom att ge grönsaker, ägg och andra varor som bidrag till vittnenas undervisningsarbete.

Dessa nutida grottinvånare har djup respekt för Bibeln och ställer många frågor om livet, döden och sina traditionella trosuppfattningar. Det nit som Jehovas vittnen i detta område visar har lett till ett antal bibelstudier. På så sätt har sanningens säd funnit fruktbar jord i dessa ödmjuka människors hjärtan. — Matteus 13:8.

[Karta på sidan 26]

(För formaterad text, se publikationen)

HA KOME