Balolo – ”Stilla havets kaviar”

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE PÅ FIJI

TYCKER du om havets läckerheter? Följ i så fall med oss till en by på en av de yttre öarna i tropiska Fiji, där vi just skall till att njuta av en exotisk festmåltid. Medan vi lyssnar till vågornas mjuka kluckande mot kanoterna, lägger vi märke till en underjordisk ugn, en så kallad lovo, som man har grävt inte långt från stranden. En eld har tänts för att värma upp särskilt utvalda stenar, över vilka huvudrätten skall tillagas.

Men vem är det som tar med sig maten? Ingen! I stället väntar vi helt enkelt på att maten skall komma till oss. Om du börjar misstänka att det är något ovanligt med den här maten, så har du alldeles rätt. Den måltid som vi så ivrigt har sett fram emot kommer att bestå av en tallrik med slingriga, läckra maskar! De här rödbruna (hanar) och blågröna (honor) maskarna har kallats Stilla havets kaviar. Här på Fijiöarna kallas den här underliga kulinariska läckerheten balolo. *

 En eller två gånger om året, under en till tre kvällar i det tredje månkvarteret, stiger massor av palolomaskar upp till havsytan. * Man förstår inte riktigt hur det kommer sig att tiden för svärmningen är så förutsägbar, men forskare tror att den kan ha att göra med stigande vattentemperatur, månens faser och tidvattnet och hur länge dagsljuset varar. Metoderna för att förutsäga svärmningen inbegriper observationer av vädret, när vissa växter blommar och olika förhållanden till havs. På senare år har marinbiologer gjort förutsägelser som baserar sig på månens faser och den så kallade Metons cykel. *

I byn hörs sång tillsammans med musiken från ukuleler och gitarrer, men detta avbryts plötsligt av meddelandet att maskarna har börjat komma upp till ytan. Varför inte följa med männen, kvinnorna och barnen som strömmar ut mot revet? Somliga bär en isulu (en klädnad som man sveper om sig) i lysande färger och en vacker salusalu (en väldoftande blomsterkrans). Människorna är ovanligt fint klädda med tanke på att de just skall vada ut i havet.

Många väljer att uppleva det hela från en kanot, men vi bestämmer oss för att följa med gruppen som vadar ut från stranden. Snart står vi med det varma tropiska vattnet upp till midjan. Plötsligt blir vi medvetna om att tusen och åter tusen maskar stiger upp till ytan överallt omkring oss!

Nu rycks vi med i uppståndelsen som hör till det som har kallats ”något av det mest bisarra och märkvärdiga i Söderhavets naturhistoria”. Allt tänkbart används för att fånga de slingrande maskarna när de når ytan – hinkar, nät, moskitnät och flätade korgar och även händerna. En besökare såg en fijian med yvigt, krulligt hår som doppade ner huvudet i den slingrande massan och skakade av maskarna som fastnat i håret ner i en båt! En del ivriga deltagare smakar av fångsten omedelbart, och man kan se hur de tuggar energiskt samtidigt som de fortsätter att samla maskar.

Det verkar som det här fantastiska skådespelet tar slut lika fort som det började – och det blir inte dags igen förrän nästa år. Vi beslutar oss för att tacka nej till att smaka på de råa maskarna, men vi gör sällskap med våra vänner på stranden för att få en första smakbit av ”Stilla havets kaviar” när den kommer ut ur ugnen. Maskarna kan kokas, stekas eller tillagas i ugn och är rika på vitaminer och mineralämnen. När de väl är tillagade, håller de sig fräscha i minst en vecka. Vi måste dock medge att den fisklika smaken kanske inte faller alla på läppen.

Tiden har kommit för oss att ge oss av, och vi tackar värdfolket för deras varma gästfrihet. När vi tänker på palolomaskarnas förutsägbara svärmning och det ömsesidiga beroende som råder mellan allt levande på revet, förundras vi över den som har skapat sådana fantastiska livscykler. (Uppenbarelseboken 4:11)

Om du planerar att besöka Fiji, kanske du känner för att smaka de här läckra havsborstmaskarna. Å andra sidan kanske du föredrar att ta med dig egen picknick! Vad du än väljer kan du vara säker på att öborna kommer att vara på bettet när det är dags att samla in ”Stilla havets kaviar”.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 11]

Äter de verkligen maskar?

Du blir kanske både förvånad och lättad över att höra att den här ovanliga jaktexpeditionen inte är vad den ser ut att vara. Här följer några fakta.

Palolomaskens bakkropp genomgår en snabb förändring och utvecklas till fortplantningsorgan. Dessa innehåller könsceller som kallas gameter. Bakkroppen, som har ögon och paddelformade utskott, lösgör sig från masken och stiger upp till ytan. Om bakkropparna inte blir fångade av hungriga människor eller vattenlevande rovdjur, öppnas de, och äggen och spermierna sprids ut i vattnet för ett mästerligt uttänkt slumpartat möte. Det väldiga antalet ägg och spermier garanterar att det sker tillräckligt många befruktningar, trots att många blir uppätna av människor och djur. De frisimmande larver som överlever letar upp ett lämpligt stycke korall, där de slår sig ner för att påbörja sin livscykel.

Så när vi äter balolo, äter vi alltså bara bakkroppen från en mask som fortfarande lever på revet.

[Bildkällor på sidan 10]

Överst: Sekove Bigitibau; bilderna till vänster, i mitten och på sidan 11: Paul Geraghty