Mysteriet Cahokia

OM DU tänker på en historisk stad, vilken tänker du på då? Blir det Rom, London, Paris? Men Cahokia då? ”Cahokia?” kanske du undrar. Ja, Cahokia – som ligger i delstaten Illinois, 13 kilometer öster om Saint Louis i Missouri i USA. * Cahokia, som var en stor, sofistikerad och välplanerad stad, anses ha varit en framstående indiansk stad i 500 år. När Cahokia nådde sin höjdpunkt omkring 1150 v.t., var denna stad större än både London och Rom vid samma tid.

Cahokia täckte 13 kvadratkilometer, och enligt en källa var staden ”utan tvivel den största staden norr om Mexico”. (Encyclopedia of North American Indians) Dessutom finns det längs Mississippidalen lämningar av jordhögar – en tyst påminnelse om en blomstrande civilisation som en gång i tiden fanns här. Saint Louis fick faktiskt smeknamnet Mound City (Högstaden), innan de 26 högar som låg där förstördes i samband med att staden expanderade.

En skyddad historisk plats

En del amerikaner av indiansk härkomst betraktar Cahokia som den startpunkt från vilken många stammar kan spåra sitt ursprung. I boken The Native Americans kan man läsa att ”ättlingar till de Mississippibor som byggde högarna blev chickasaw, seminoler och choctaw”. Enligt en annan källa var de stamfäder till creek, cherokeser, natchez och andra.

Ursprungligen fanns det 120 jordhögar i Cahokia. Men numera, efter många år av jordbruk och utvidgning av staden, finns det bara 80 kvar. Av dessa ligger 68 i ett område som är 890 hektar stort.

Sedan 1925 har Cahokia fått särskild status som en av Illinois historiska platser. År 1982 utsågs dessutom Cahokia Mounds till världsarvsområde av UNESCO på grund av den betydelse platsen har när det gäller att förstå Nordamerikas tidiga historia.

Varför just här?

Så tidigt som år 700 v.t. befolkades området kring Cahokia av indianer ur den sena skogslandskulturen.  Högarna byggdes dock inte förrän omkring 200 år senare. Varför byggdes Cahokia här? Av samma skäl som Saint Louis byggdes i närheten. Det är nära den plats där tre stora floder – Mississippifloden, Missourifloden och Illinoisfloden – förenas på den bördiga flodslätt som geologerna kallar Amerikanska slätten.

Floderna och deras bifloder var fulla av fisk och sjöfågel. Det omgivande skogslandet gav inte bara timmer, utan också vilt, särskilt vitsvanshjortar – den främsta källan till kött. Andra tillgångar, som basalt, röd ockra, blyglans och granit, kom från Ozarkplatån. Och de angränsande prärierna gav rikligt med högt gräs som användes då man byggde hus för en befolkning som kan ha uppgått till 20 000 eller mer, när den var som störst. På själva flodslätten fick man rika skördar av majs, amaranter, pumpor, squash och solrosor. Cahokiaborna kunde också samla pekannötter, hickorynötter, björnbär och vilda plommon. Dessutom gjorde floderna det möjligt att bedriva en omfattande handel i alla riktningar. I Cahokia har man funnit snäckskal från Mexikanska golfen, koppar från området vid Stora sjöarna och glimmer från Appalacherna.

Liv och tro i Cahokia

I besökscentret finns en skärm som i naturlig storlek visar typiska dagliga aktiviteter i Cahokia, till exempel hur man flådde hjortar och malde majs. Kunskapen om hur man odlar majs, liksom tillgången till andra naturresurser, var hörnstenen i Cahokias kultur.

En arkeolog beskriver Cahokia som ”ett nordamerikanskt Jerusalem”, eftersom religion tycks ha genomsyrat varje sida av samhället. Enligt en annan källa ”var Cahokia, vid sin höjdpunkt (1000–1150 e.Kr.), en starkt centraliserad teokrati”. Artefakter som man har  funnit här visar att invånarna i Cahokia betraktade religionen och samhället som någonting oskiljaktigt. Enligt boken Cahokia—City of the Sun ”var deras värld full av krafter som motstod varandra – ljus och mörker, ordning och anarki, godhet som belönades och ondska som bestraffades”.

Invånarna i Cahokia trodde på ett liv efter detta. Därför begravde man de döda på ett ärofullt sätt och ofta med invecklade ritualer, särskilt bland överklassen. Vissa av deras högar var gravar och kan ha spelat en liknande roll som faraonernas pyramider i Egypten.

En tur bland högarna

Låt oss titta lite närmare på högarna. Även om de har varierande storlek och form, består alla av jord som har fraktats i korgar till byggplatsen. Det har beräknats att man forslade sammanlagt 1,5 miljoner kubikmeter jord på det här sättet!

Det finns tre typer av högar: en typ som har en tältliknande form och som kan ha tjänat som riktmärke, även om vissa dessutom innehåller gravar, en annan typ som är konformad och som också har använts vid begravningar samt en tredje typ som ser ut som en  plattform, är 1–30 meter hög och tjänade som grund när man byggde hus. På de här plattformsliknande högarna låg det ofta tempel, möteslokaler för de styrande eller bostäder för överklassen.

Den första högen vi stannar vid har nummer 72 och byggdes ovanpå tre mindre gravhögar. Den är 43 meter lång, 22 meter bred och nästan 2 meter hög. Jämfört med andra högar är den inte så stor, men i den har man hittat en fantastisk samling värdefulla artefakter som har spridit ljus över Cahokias historia. I högen fanns en grav som tillhörde en man som kan ha varit en framstående ledare, att döma av de närmare 20 000 pärlor från Mexikanska golfen som låg under honom. Dessutom hade 800 pilspetsar, 15 skålformiga stenar som indianerna använde till spel, en stor hög glimmer och en kopparrulle lagts i graven som offer. Förutom allt detta begravdes också  300 andra människor här, mestadels unga kvinnor – många kanske som människooffer.

Monks Mound – varför så speciell?

Låt oss nu gå över Cahokias centrala torg och bege oss till Monks Mound, som har fått sitt namn efter de trappistmunkar som bodde här i närheten i början av 1800-talet och som faktiskt hade odlingar ovanpå högen. Monks Mound är den största högen i Cahokia och är formad som en avhuggen pyramid med fyra avsatser på olika plan. Den är byggd i hela 14 etapper, och man tror att den byggdes mellan 900 och 1200 v.t. Grunden täcker mer än 6 hektar, så den är ”större än någon av pyramiderna i Egypten och Mexico”. Den är 30 meter hög och 300 meter lång, vilket gör den till det största förcolumbiska byggnadsverket på västra halvklotet. På södra sidan av Monks Mound ligger en lång ramp som leder upp till de plana avsatserna. Utgrävningar visar att det fanns trappor på den här rampen.

Inga vanliga människor fick lov att gå högst upp. På toppen låg en stor byggnad – bostadshus för Cahokias härskare, en hövding som kallades Stora solen. ”Där utförde hövdingen och hans präster förmodligen religiösa ritualer, skötte administrativa uppgifter, övade tillsyn över sina domäner och tog emot sändebud från kringliggande områden”, heter det i Cahokia—City of the Sun. Från den här strategiska platsen kunde hövdingen också hålla ett öga på samhällslivet nedanför, däribland de styrandes möteslokaler, spannmålsmagasinen, livsmedelsförråden, badstugorna, likhusen och medborgarnas bostäder.

Hövdingen kunde också övervaka pålverket, som med sina många utkikstorn omgav staden. Det tre kilometer långa pålverket byggdes om tre gånger, och för varje ombyggnad krävdes det så mycket som 20 000 träd. En del arkeologer tror att pålverket fungerade som en social gräns. Men förmodligen var det också tänkt att fungera som ett försvarsverk. Vilka som kan ha varit fiender till Cahokiaborna är dock ett mysterium.

Vad hände invånarna i Cahokia?

Det finns också ett annat mysterium som ännu inte är löst. På 1500-talet hade Cahokia övergetts. Vad var det som hände? Det finns många teorier. De bevis man hittills fått fram visar inte tecken på någon epidemi, invasion eller naturkatastrof. Det var kanske en kombination av flera faktorer, däribland klimatförändringar och avskogning, som bidrog till torka, hunger och sociala omvälvningar.

En del forskare tror att Cahokia kan ha drabbats av många sådana sociala problem som plågar städer i dag – miljöförstöring, överbefolkning, bristfällig avfallshantering och kanske till och med inre oroligheter. Men eftersom det inte finns några Cahokiabor som kan berätta om hur de levde, finns det fortfarande många olösta gåtor.

[Fotnot]

[Ruta/Bilder på sidorna 14, 15]

HUR UPPSTOD CAHOKIA?

Det spekuleras mycket om var Cahokiakulturen har sitt ursprung, och forskarna är oense om svaret. Francis Jennings, som är direktor emeritus vid indianhistoriska centret vid Newberry Library, är övertygad om att tidiga kolonister från Mesoamerika förde med sig sin majs och sin byggnadskonst till Mississippidalen. Han skriver: ”Kolonisterna skaffade sig en stark ekonomisk makt över de infödda stammarna i Mississippidalen i en sådan utsträckning att det på kartan ser ut som ett imperium. De förde med sig från Mesoamerika sedvänjan att bygga avhuggna pyramider och att placera tempel och administrationslokaler längst upp.”

Jennings medger dock att mycket fortfarande är oklart. ”Arkeologer diskuterar om de som bodde i Mississippi kanske var kolonister från Mexico, men de är mycket osäkra och har samtidigt inget trovärdigt alternativ att komma med.”

George E. Stuart skriver i sin bok Ancient Pioneers—The First Americans: ”För många arkeologer och konsthistoriker visar plattformshögarna, som låg välordnade runt torgen”, och en del lerkärl ”tydliga influenser, kanhända indirekta, från Mesoamerika – och det gör också de olika sorterna av majs och bönor som finns på platsen”. Han uttrycker dock vissa tvivel när han säger: ”Inte en enda artefakt som man med säkerhet vet är tillverkad i Mesoamerika har någonsin hittats i sydöstra Nordamerika.” Mysteriet kvarstår således – vilka påverkade invånarna i Cahokia? Var det kolonister från Mesoamerika? Med tiden kommer kanske arkeologin att ge oss ett svar.

[Bilder]

Pilspetsar och stenar från hög nr 72

[Ruta/Bilder på sidorna 16, 17]

(För formaterad text, se publikationen)

CAHOKIAS ASTRONOMICENTRUM

En annan sak som gjorde Cahokia unikt var en rad ”perfekta cirklar där massiva, jämnt fördelade stolpar en gång i tiden stack upp från marken”. (National Geographic, december 1972) Man menar att detta är så kallade henge-monument i trä, som liknar den forntida solkalendern Stonehenge i England.

Ett sådant här monument i trä har återuppbyggts. Det är en ring som är 125 meter i diameter, med 48 enorma stolpar av röd ceder – en del tror att de har fungerat som ett solobservatorium. Stolparna är ”uppställda enligt väderstrecken och står så att en fyrtionionde stolpe utanför ringen gjorde det möjligt för dem som stod innanför att betrakta soluppgången vid dagjämningarna och solstånden år 1000 e.Kr.”.

Arkeologer har bara kunnat förklara syftet med tre av stolparna. En stolpe markerar dagjämningarna, vilka är den första dagen på våren och den första dagen på hösten då solen går upp på samma plats. De två andra stolparna markerar den första soluppgången vid vintersolståndet respektive sommarsolståndet. Man känner ännu inte till vad syftet var med de andra stolparna.

[Bild]

Henge-monument i trä

[Bildkälla]

Cahokia Mounds State Historic Site

[Bilder]

Man hälsar den uppgående solen

Marknad i Cahokia

Gatuliv

[Bildkälla]

Tre målningar i mitten: Cahokia Mounds State Historic Site/Michael Hampshire

[Bild]

Hur en konstnär tror att Cahokia kan ha sett ut omkring 1200 v.t. När staden nådde sin höjdpunkt hade den cirka 20 000 invånare

1. Monks Mound

2. Torg

3. Tvillinghögar

4. Pålverk

[Bildkälla]

Cahokia Mounds State Historic Site/William R. Iseminger

[Karta på sidan 14]

(För formaterad text, se publikationen)

Område som förstorats

Illinoisfloden

Mississippifloden

Missourifloden

Saint Louis

Cahokia Mounds

[Bildkälla]

Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bild på sidan 15]

Tavla som föreställer Cahokias fågelman

[Bild på sidan 17]

Tältformad hög

[Bild på sidan 17]

Konformad hög

[Bild på sidan 17]

Plattformsliknande hög

[Bilder på sidan 18]

Informationscenter

Monks Mound

[Bildkälla]

Bilder ovan och nedan: Cahokia Mounds State Historic Site

[Bildkälla på sidan 15]

Alla bilder: Cahokia Mounds State Historic Site