Ungdomar frågar:

Hur kan jag klara av den utmaning det innebär att vara adoptivbarn?

”Jag vet egentligen ingenting om mina riktiga föräldrar, och det känns jättejobbigt.” – Barbara, 16 år.

”Jag har ingen aning om var jag föddes eller vilka mina föräldrar var. Ibland ligger jag och tänker på det om nätterna.” – Matt, 9 år.

”När jag bråkar med mina föräldrar, tänker jag på mina ’riktiga’ föräldrar. De kanske hade haft lättare att förstå mig. Jag vet att det är hemskt att tänka så, och jag har aldrig sagt det till dem.” – Quintana, 16 år.

DET råder inget tvivel om att det kan ha sina problem att växa upp som adoptivbarn. Ganska många upplever det ungefär på samma sätt som de här ungdomarna uttryckte det. Många funderar över om de skall ta reda på vilka deras biologiska föräldrar är, eller så undrar de om de skulle ha blivit lyckligare hos dem. Men det finns fler utmaningar.

I den föregående artikeln i den här serien tog vi upp några negativa tankar som en del adoptivbarn kan ha om sig själva. * För att man som adoptivbarn skall känna glädje i livet är det viktigt att man kämpar emot sådana nedslående tankar. Men vilka andra problem kan uppstå, och vad kan du rent praktiskt göra för att klara av dem?

Är de mina ”riktiga” föräldrar?

Trettonårige Jake säger att han då och då tänkte på sin biologiska mamma. Detta ledde till vissa problem mellan honom och hans adoptivföräldrar.  Han berättar: ”När jag blev riktigt arg, kunde jag säga: ’Äh, du är inte min riktiga mamma – du har ingen rätt att göra så här mot mig!’”

Som du förstår var Jake tvungen att reda ut den viktiga frågan: Vem är egentligen min ”riktiga” mamma? Om du själv är adopterad, kanske du brottas med samma fråga, i synnerhet om du märker att du hela tiden funderar över om dina biologiska föräldrar skulle ha behandlat dig bättre än vad dina adoptivföräldrar gör. Men är det bara de som själva har fått barn som kan vara ”riktiga” föräldrar?

Jakes adoptivmor tyckte inte det. Som Jake säger: ”Min mamma brukade säga: ’Jag är din riktiga mamma. Även om du har en mamma som har fött dig, så är det jag som är din riktiga mamma nu.’” När vuxna tar hand om ett barn och är villiga att ta ansvar för att ge det ett hem, mat och omvårdnad, då blir de i högsta grad ”riktiga” föräldrar. (1 Timoteus 5:8) Det är troligen så de ansvariga myndigheterna ser på saken i det land där du bor. Men vad är Guds syn?

Tänk på hur det var med den antagligen mest kända adoptionen i historien – adoptionen av Jesus Kristus. Jesus var inte timmermannen Josefs biologiske son, men Josef adopterade honom och såg honom som sin egen son. (Matteus 1:24, 25) Gjorde Jesus uppror mot Josefs myndighet under sin uppväxt? Nej, tvärtom förstod han att Guds vilja var att han skulle lyda sin adoptivfar. Jesus kände mycket väl till en lag som Jehova hade gett barnen i Israel. Vad var det för lag?

Ära din far och din mor

Bibeln uppmanar de unga: ”Ära din far och din mor.” (5 Moseboken 5:16) När ordet ”ära” används i Bibeln, betyder det ofta respekt, aktning och hänsyn. Du kan visa dina adoptivföräldrar en sådan ära genom att vara vänlig mot dem, lyda dem, lyssna till deras åsikter och uppfylla vilka rimliga krav de än kan ställa på dig.

Hur är det då vid de tillfällen då dina föräldrar verkar vara helt omedgörliga? Det kommer helt säkert att kännas så ibland. Alla föräldrar är ofullkomliga, vare sig de är adoptivföräldrar eller inte. Deras fel och brister kan göra att det känns väldigt svårt att lyda dem. Vid sådana tillfällen är det inte konstigt om du tänker särskilt mycket på att du är adopterad och undrar om det på något sätt gör att du har mindre skyldighet att lyda dem. Men är det verkligen så?

Det kan vara till hjälp att tänka på Jesu situation. Kom ihåg att han var fullkomlig. (Hebréerna 4:15; 1 Petrus 2:22) Men det var varken hans adoptivfar eller hans biologiska mor. Det är därför troligt att Jesus i vissa situationer kunde se att hans föräldrar handlade fel. Fick detta honom att göra uppror mot Josefs ofullkomliga ledarskap eller mot den uppfostran Maria gav, trots att den hade fel och brister? Nej. Bibeln berättar att ”han förblev dem undergiven” under hela sin uppväxt. (Lukas 2:51)

När du och dina adoptivföräldrar inte kommer överens, kanske du är övertygad om att det är de som har fel. Men trots allt måste du erkänna att även du är ofullkomlig. Det skulle alltså kunna vara du som har fel. Hur det än är – det förståndigaste är väl ändå att följa Jesu exempel? (1 Petrus 2:21) Det kommer att hjälpa dig att lyda. Men det finns en ännu större anledning till att du bör lyda dina föräldrar.

I Bibeln sägs det: ”Ni barn, var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” (Kolosserna 3:20) Ja, genom att vara lydig gör du din himmelske Fader glad. (Ordspråken 27:11) Och han vill att du skall vara lydig, eftersom han vill att du också skall vara glad. Guds ord, Bibeln, uppmuntrar ungdomar att vara lydiga och tillägger: ”För att det må gå dig väl och du må vara kvar en lång tid på jorden.” (Efesierna 6:3)

Stärk banden till dina adoptivföräldrar

För att du skall få ett gott förhållande till dina adoptivföräldrar behöver du göra mer än att ära och lyda dem. Du vill säkert att det skall råda en varm och kärleksfull atmosfär i hemmet. Dina adoptivföräldrar har ansvaret för att skapa en sådan atmosfär. Men du kan också ha en viktig roll. Hur då?

För det första: försök på olika sätt att komma närmare dina föräldrar. Be dem berätta om sig själva, sitt liv och sina intressen. Be dem om  råd, när du får problem som bekymrar dig, och välj en tid då de är avspända och mottagliga. (Ordspråken 20:5) För det andra: försök hitta sätt att hjälpa till hemma, till exempel att sköta olika hushållssysslor utan att dina föräldrar behöver be om det.

Hur skall du göra när det gäller dina biologiska föräldrar? Om du söker upp dem eller om de söker upp dig, behöver det då påverka förhållandet till dina adoptivföräldrar på ett negativt sätt? Förr vägrade adoptionsorganisationer ofta att lämna ut upplysningar som kunde hjälpa biologiska föräldrar att hitta det barn som de adopterat bort, eller som kunde hjälpa ett barn att hitta sina biologiska föräldrar. I en del länder är reglerna inte lika stränga längre, och många adoptivbarn har kunnat träffa sina biologiska föräldrar, som de många gånger inte har några minnen av. Reglerna kan naturligtvis vara annorlunda där du bor.

Det är du själv som bestämmer om du skall söka upp dina biologiska föräldrar eller inte, och det kan vara ett mycket svårt beslut. Ungdomar som blivit adopterade känner mycket olika inför den frågan. En del längtar efter att hitta sina biologiska föräldrar; andra vill absolut inte göra det. I vilket fall som helst är det bra att ha klart för sig att många adoptivbarn har fått kontakt med sina biologiska föräldrar utan att ha förlorat den nära relation som de har till sina adoptivföräldrar.

Sök råd hos dina adoptivföräldrar och kanske hos mogna vänner i den kristna församlingen. (Ordspråken 15:22) Tänk noga över de alternativ som finns, och låt det gå en tid innan du gör något. Det är som Ordspråken 14:15 säger: ”Den kloke aktar på sina steg.”

Om du väljer att söka upp dina biologiska föräldrar, se då till att visa dina adoptivföräldrar att du fortfarande älskar och respekterar dem. På så sätt kommer du, efter hand som du lär känna dina biologiska föräldrar som för länge sedan lämnade bort dig till adoption, att kunna bevara det starka bandet till de föräldrar som uppfostrade dig.

Stärk banden till din himmelske Fader

Många ungdomar som har blivit adopterade känner en rädsla för att bli övergivna. De oroar sig för att de skall förlora sina adoptivföräldrar alldeles som de förlorade sina biologiska föräldrar. Det är en rädsla som är förståelig. Men kom ihåg följande visa ord: ”Det finns ingen fruktan i kärleken, utan fullkomlig kärlek jagar bort fruktan.” (1 Johannes 4:18) Låt dig inte domineras av en överdriven oro för att förlora dem du älskar. Bygg i stället upp kärlek till andra, däribland alla i din familj. Men framför allt bör du bygga upp kärlek till din himmelske Fader, Jehova Gud. Han är fullkomligt pålitlig och överger aldrig sina trogna barn. Han kan lindra din oro. (Filipperna 4:6, 7)

Catrina, som blev adopterad vid tidig ålder, berättar att bibelläsning har varit en hjälp för henne när det gäller att komma närmare Gud och att leva ett lyckligt, innehållsrikt liv. Hon säger att ett nära förhållande till Jehova är ”mycket viktigt, eftersom vår himmelske Fader förstår hur vi känner det”. Catrinas favoritvers i Bibeln är Psalm 27:10, där det står: ”Ifall min egen far och min egen mor rentav övergav mig, ja då skulle Jehova själv uppta mig.”

[Fotnot]

[Bild på sidan 20]

Försök på olika sätt att komma närmare dina adoptivföräldrar