Ett spännande möte med gråvalar

SPELA UPP

Ett spännande möte med gråvalar

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I MEXICO

Det man slås av när man närmar sig en sovande gråval är framför allt dess oerhörda storlek. Dess fysiska närvaro är överväldigande. Då och då kan man höra den andas och kanske känna vattenstänket från luftstrålarna. Det är i det här ögonblicket som vi människor inser att vi möter en livsform som övergår vår fattningsförmåga – en mystisk varelse som uppenbarar sig i en svart cylinder. – Jacques-Yves Cousteau, havsforskare och marinbiolog.

ORDEN här ovan ger en bra beskrivning av hur vi kände det, när vi med vår lilla motorbåt närmade oss gråvalarna i Magdalenavikens glittrande vatten vid Californiahalvön i Mexico. Vi hade länge velat se de här majestätiska varelserna som varje år kommer till lagunerna vid Californiahalvön för att para sig och föda sina ungar.

Vår guide stängde av motorn och rodde försiktigt närmare. Valarna verkade omedvetna om att vi närmade oss. Vi såg deras parningslek: hur de tumlade om, blåste ut luftstrålar, dök och visade upp sina stjärtfenor. Några av dem ägnade sig åt ”spyhopping”, dvs. de stack upp huvudet ur vattnet en stund och spanade in omgivningen.

Guiden berättade för oss att även om föreskrifterna säger att vi inte får komma närmare valarna än 30 meter, händer det ofta att nyfikna valmammor och deras ungar kommer fram till motorbåten och till och med låter sig vidröras!

En kamp för överlevnad

Efter mötet med valarna bestämde vi oss för att ta reda på lite mer om dem. Vi fick reda på att hänsynslösa valfångare under 1800-talet nästan helt utrotade valbeståndet i östra Stilla havet. Med tiden sjönk efterfrågan på olja och ben från valar, och valstammen återhämtade sig. I början av 1900-talet, när fartygen blev ”flytande fabriker” som gjorde det möjligt för valfångarna att ta hand om de döda djurkropparna på däck, återupptogs jakten. Än en gång var gråvalen i östra Stilla havet nära att utrotas.

År 1947 fick gråvalen fullständigt skydd tack vare Internationella valfångstkommissionen. För att skydda valarna har den mexikanska regeringen på senare år till och med upprättat valreservat och grundat naturreservatet Vizcaíno. * Beståndet beräknas nu uppgå till 26 000, och gråvalen är inte längre en utrotningshotad art.

Deras fantastiska vandring

Under sommaren skaffar gråvalarna sin föda långt norrut i Berings hav och Tjuktjerhavet. Där proppar de sig fulla med små kräftdjur och bygger på så sätt upp ett späcklager inför sin 1 600 mil långa resa söderut till lagunerna vid Californiahalvön och sedan tillbaka igen. De färdas med en hastighet på mellan fem och tio kilometer i timmen, och det tar dem två till tre månader att nå fram till sin destination. De förlorar mycket av sin kroppsvikt under sin vandring och under månaderna vid Californiahalvön, då de lever nästan uteslutande på sina fettreserver.

Dräktiga honor är de första som kommer fram till lagunerna, där de föder sina ungar i de lugna vattnen. Valungarna föds med stjärten före och måste föras upp till vattenytan så snabbt som möjligt för att få luft. Två andra honor, som kallas ”tanter”, hjälper till vid födseln och fungerar som barnmorskor. Dräktighetstiden varar i 12 till 13 månader, så vartannat eller vart tredje år föds en unge. Tänk att föda en unge som väger kring 700 kilo och är omkring fem meter lång!

Ungarna diar i ungefär åtta månader, och mjölken innehåller 53 procent fett – tio gånger mer än komjölk. Valarna stannar i lagunerna i två till tre månader, från januari till i mitten av mars, vilket gör att ungarna hinner bygga upp ett tjockt späcklager, så att de klarar färden norrut och kan hålla värmen i det kalla arktiska vattnet.

Vi tyckte att alla de här upplysningarna om gråvalarna var intressanta och att de berikade vår oförglömliga upplevelse att få se dem i deras naturliga miljö. De här varelserna fick oss att tänka på orden i Psalm 148:7: ”Lovprisa Jehova från jorden, ni havsvidunder och alla vattendjup.”

[Fotnot]

^ § 9 Internationella valfångstkommissionen tillåter endast den inhemska befolkningen i Alaska och Sibirien att jaga till husbehov. De här åtgärderna har gynnat gråvalarna, som numera betraktas som fredliga av lokalbefolkningen, tack vare att de uppträder på det vänskapliga sätt som vår guide nämnde.

[Ruta/Bild på sidan 17]

HUR DE ÄTER

Gråvalen hör till gruppen bardvalar, och i stället för tänder har den 5 till 25 centimeter långa krämfärgade barder (se bilden), som hänger ner från vardera sidan av överkäken. Barderna består av keratin – samma ämne som finns i våra naglar. Gråvalen skaffar sin föda genom att rota i havsbottnen och suga upp avlagringar och kräftdjur. Sedan filtrerar den vätskan genom barderna.

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Gray whales with Winston

[Ruta/Bild på sidan 18]

KARAKTERISTISKA KÄNNETECKEN PÅ GRÅVALEN

▪ Gråvalen har vita fläckar på huden – det är ärr efter kräftdjur och parasiter.

▪ Hanarna blir upp till 14 meter långa – längre än en stadsbuss – och honorna kan bli något längre.

▪ På strupens undersida har gråvalen två till fem hudveck som gör att strupen kan utvidgas när den äter.

▪ En gråval väger i genomsnitt 16 ton, men vissa exemplar väger så mycket som 30 till 40 ton.

▪ Gråvalen kommer upp till ytan var tredje till femte minut för att andas, men den kan vara under vatten i upp till 15 minuter.

[Bildkälla]

[Bild på sidorna 16, 17]

På spaning

[Bildkälla]

[Bildkälla på sidan 16]

VAKNA!