Asfaltsjön på Trinidad

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE PÅ TRINIDAD

VAD har en tunnel i Hongkong, en motorväg i de österrikiska alperna och en viadukt i Dover i England gemensamt? De har alla täckts med en blandning som innehåller unik asfalt * – den som kommer från asfaltsjön på Trinidad.

Den stora asfaltsjön är en ansamling av naturasfalt vid markytan. År 1814 beskrevs den i ett geografiskt lexikon som ”ett högst fantastiskt fenomen”. Du kan själv se nu när vi besöker den här platsen vid Trinidads sydvästra kust.

 En promenad på sjön

När vi kommer in i byn La Brea (”becket” på spanska), lägger vi märke till att det ser ut som om trottoarerna sjunker ner i marken. Till och med några hus ser ut att luta betänkligt, som om de har tryckts ihop av sin egen vikt. Vi hinner inte fundera över varför det är så, för framför oss ligger någonting som påminner om en enorm och öde parkeringsplats. Vi har kommit fram till asfaltsjön. Vår guide berättar att sjön täcker en yta av omkring 47 hektar och att den är cirka 80 meter djup i mitten. Han föreslår att vi tar oss en titt.

Vi kliver försiktigt ut på sjön och lägger märke till att ytan är oväntat fast, även om den är ojämn. Sjön kan faktiskt bära en lastbil och andra tunga maskiner! (Men de skulle sjunka långsamt, om de fick stå kvar på samma plats en längre stund.) Men man måste vara försiktig! Mitt på denna terra firma (fast mark) kan det här och där finnas små pölar med klibbigt bitumen som kan ge den intet ont anande besökaren en obehaglig och kladdig överraskning.

Sedan vi kom hit har vi då och då känt en frän lukt. ”Det är svavelväte”, säger guiden. Små mängder bildas i sjön, tillsammans med metan, etan och koldioxid. Vår guide bryter loss en bit asfalt. Den ser ut som en schweizerost – full av hål som bildats av instängda gasbubblor.

Asfaltsjön är också en viktig plats för växt- och djurliv. En del vattensamlingar som bildas på ytan och i de gräsbevuxna kanterna runt sjön är hem för den sällsynta vitvingade kopparanden (Oxyura dominica). Förmodligen kommer vi inte att få se den här lilla fågeln i dag, eftersom den ofta håller sig stilla eller dyker ner i vattnet om någon kommer. När vi passerar en plats där det växer gräs som når oss upp till bröstet, flyger plötsligt en annan fågel upp, en Jacana jacana. Blekgula fläckar under vingarna står i skarp kontrast till den mörka kroppen. Den amerikanska  sultanhönan (Porphyrula martinica) och andra träsklevande arter håller också till här. Små sötvattensfiskar lever i vattensamlingarna, och emellanåt kan man också få se kajmaner.

Har använts i 400 år

Vår guide pekar mot kusten och berättar att år 1595 kastade den brittiske upptäcktsresanden sir Walter Raleigh ankar i det här området. Vid den tiden låg sjön, som nu ligger i en djup sänka, i jämnhöjd med asfaltströmmar som nådde kusten. Raleigh använde asfalten för att täta sina läckande fartyg och fann den vara av ”yppersta kvalitet”. Han konstaterade att den ”smälter icke i solljuset såsom becket i Norge, och därvidlag tjänar den väl de fartyg som segla mot södern”. *

År 1846 framställde kanadensaren dr Abraham Gesner, som senare blev kallad oljeindustrins fader, en ny lysolja av Trinidads asfalt. Han kallade den fotogen. Dessvärre gav svavlet i den här asfalten lysoljan en ganska obehaglig lukt. Gesner använde sig senare av en annan asfaltfyndighet som kunde ge i stort sett luktfri fotogen.

Trinidads asfaltsjö blev verkligen värdefull, när man upptäckte att man kunde använda asfalten som vägbeläggning. År 1876 föreslog ingenjörer att man skulle asfaltera Pennsylvania Avenue i Washington D.C. med den. Trots tung trafik uppges vägbeläggningen ha hållit mycket bra i 11 år. Det här bidrog till att stärka det goda anseendet hos asfalten från Trinidad.

På senare år har oljebolag kunnat framställa billigare bitumen som en biprodukt vid petroleumraffinering. Ändå har ingenjörer fortsatt att använda Trinidads naturasfalt, när man har byggt vägar, broar, flygplatser och hamnar. Varför det?

En unik blandning

Den här asfalten är känd för att ge hållfasthet, slitstyrka, stadga och halkfria egenskaper åt de beläggningar den ingår i – för att inte tala om den matta, grå yta som förbättrar sikten vid nattkörning. Asfalt från asfaltsjöar har använts med gott resultat i vägbeläggningar som måste klara temperaturer på över 40 grader på sommaren och under 25 minusgrader på vintern. Landningsbanor som har byggts med den här asfalten har hållit bra, trots de påfrestningar flygplanens ständiga starter  och landningar utgör. De här beläggningarna förstörs inte heller av avisningsvätskor eller bränsle- och oljeläckage. Många av dessa asfalterade ytor har hållit i över 20 år utan några större underhållsarbeten.

De särskilda egenskaperna hos asfalten från Trinidad sägs bero på dess speciella sammansättning. Det bitumen som finns i asfalten består av mellan 63 och 67 procent maltener och mellan 33 och 37 procent asfaltener. Maltener är en grupp klibbiga ämnen som finns i petroleum och som ger bituminet dess bindande egenskaper. De maltener som finns i den här asfaltsjön har beskrivits som ”oerhört klibbiga och cementerande snarare än oljiga, som fallet är med en del raffinerat bitumen”. Asfaltener är en grupp kolväten som bidrar till att göra bitumen till ett termoplastiskt material – det mjuknar och blir rinnande när det värms upp och hårdnar när det kyls ner. Egenskaperna hos alla de här komponenterna och deras relativa halter gör att asfalten inte så lätt kan kopieras på raffinaderier.

Brytning och raffinering

Mullret från tunga maskiner fångar vår uppmärksamhet, och vi får se utrustning för asfaltbrytning köras ut på sjön. Det är helt enkelt en mycket stor traktor utrustad med starka metallspetsar som river loss asfalt från sjön. Den lösa asfalten lastas sedan på kabeldragna vagnar för att transporteras till en närbelägen fabrik. Mer än nio miljoner ton asfalt har brutits här sedan slutet av 1800-talet! Med nuvarande förbrukning beräknas de tio miljoner ton som finns kvar räcka i minst 400 år till.

Sedan flera ton asfalt har fraktats bort från sjön, krymper det hål som uppstod ihop och försvinner inom några veckor. Det här ger intrycket att sjön fyller på sig själv. Men den ”fasta” asfalten är i själva verket en vätska med mycket hög viskositet, och den trögflytande asfalten rinner helt enkelt ner i hålet. Hela sjön är således ständigt i rörelse utan att det märks.

Minns du de lutande husen som vi såg tidigare? Deras förskjutning beror delvis på underjordiska asfaltådror som sträcker sig ut från sjön. Alla som tänker bygga hus i det här området måste vara noga med var de bygger.

”Kom så går vi upp till fabriken”, föreslår vår guide. Raffineringsprocessen är faktiskt ganska enkel. Den obearbetade asfalten töms i stora behållare som var och en rymmer över 100 ton. Här smälts asfalten med hjälp av ringlande rör med ånga som håller omkring 165 grader. Det gör att gaser som finns i asfalten frigörs och att överskottsvatten, som utgör cirka 30 procent av den obearbetade asfaltens vikt, dunstar bort. Därefter filtrerar man asfalten för att få bort träbitar och annat växtmaterial. Slutligen hälls den heta asfalten i träfiberfat som är klädda med silikonpapper. Faten görs här i fabriken, och vart och ett klarar cirka 240 kilo. Hela raffineringsprocessen tar ungefär 18 timmar.

”Den renade asfalten kallas epuré”, berättar vår guide. Det går lätt att blanda den med raffinerat bitumen och annat material så att man får fram effektiva beläggningar. På senare år har den också använts vid tillverkning av olika slags färger, men även till cement, isolering och impregneringsmedel. Därför finns den numera i många hus och hem över hela världen.

En skribent sammanfattade det hela bra, när han skrev: ”Det är något speciellt med detta fantastiska verk av Gud, som gör att de som studerar naturen fylls av vördnad och beundran.” Ja, asfaltsjön på Trinidad är verkligen en fascinerande plats att besöka!

[Fotnoter]

Petroleum, eller råolja, ger efter avdunstning en produkt som nästan helt och hållet består av bitumen. Bitumen som utvunnits ur petroleum kallas även asfalt. Men på många håll syftar ”asfalt” på en blandning av bitumen och sand eller grus som ofta används vid beläggning av vägar. I den här artikeln används uttrycket ”asfalt” antingen om den obearbetade eller den raffinerade produkten som kommer från asfaltsjön.

[Bild på sidorna 24, 25]

Asfaltsjön är en ansamling av naturasfalt

[Bild på sidan 26]

Asfaltraffinaderi

[Bild på sidan 26]

Brytning av asfalt från sjön