Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Hopp för de drabbade

Hopp för de drabbade

Hopp för de drabbade

FÖRR hade människor en tendens att undvika dem som led av psykisk sjukdom. Det gjorde att många av dem blev utstötta ur samhället. En del diskriminerades på arbetsmarknaden. Andra var med om att den egna familjen drog sig undan. Det här förvärrade ofta problemet och hindrade dem som behövde hjälp att få den.

Stora framsteg under senare årtionden har gjort att man har fått en bättre förståelse av egentlig depression och bipolär sjukdom. Numera är man väl införstådd med att de här båda tillstånden går att behandla. Men det är inte alltid lätt att få hjälp. Hur kommer det sig?

Känna igen symtomen

Ett depressivt tillstånd kan inte diagnostiseras genom ett enkelt blodprov eller med röntgen. I stället gör man en bedömning utifrån en persons handlingssätt, tankar och omdömesförmåga. Ett antal olika symtom måste finnas med i bilden för att man skall kunna ställa rätt diagnos. Problemet är att familj och vänner inte alltid förstår att det de reagerar för är tecken på ett depressionstillstånd. ”Till och med när de håller med om att en persons handlingssätt avviker från det normala, kan de ha väldigt skiftande uppfattningar om vad som är orsaken till att personen uppför sig på det sättet”, säger dr David J. Miklowitz.

Och även om familjen faktiskt inser att situationen är allvarlig, kan det vara svårt att övertyga den drabbade om att han eller hon behöver medicinsk vård. Eller om det gäller dig själv, så kanske du inte är så förtjust i tanken på att söka vård. Doktor Mark S. Gold säger: ”Du kanske tror på dina egna tankar när du är deprimerad – att du är värdelös – så vad tjänar det till att söka hjälp, när det i alla fall inte finns något hopp för en sådan som du? Eller du kanske skulle vilja söka hjälp men tror att depression är något att skämmas för, att det är helt och hållet ditt eget fel. ... Du kanske inte förstår att det är på grund av depression som du känner så.” Inte desto mindre är medicinsk behandling helt nödvändig för dem som lider av depression.

Naturligtvis kan alla känna sig lite modfällda då och då, och det behöver inte nödvändigtvis betyda att man är deprimerad. Men hur är det om det känns allvarligare än bara en släng av deppighet? Och tänk om känslorna håller i sig ovanligt länge, kanske ett par veckor eller ännu längre? Anta dessutom att nedstämdheten gör att du inte kan fungera normalt, vare sig det är på jobbet eller i skolan eller när du umgås med andra. I sådana fall kan det vara klokt att gå till någon som är kvalificerad att diagnostisera och behandla depressiva tillstånd.

Om det handlar om biokemisk obalans, kan man bli ordinerad läkemedel. I andra fall kan samtalsterapi vara ett bra sätt för den drabbade att förstå hur han eller hon skall kunna hantera sin situation. Ibland kan en kombination av båda behandlingssätten ge resultat. * Det viktiga är att ta steget och söka hjälp. ”Många gånger är de drabbade rädda och skäms för sin situation. Men den verkliga skammen ligger i att misstänka att man har ett problem och ändå inte försöka få den hjälp som man är i ett så desperat behov av”, säger Lenore, som citerades i föregående artikel.

Lenore talar av egen erfarenhet. ”Jag hade i princip varit sängliggande under ett helt år. Så en dag, när jag kände mig lite bättre, bestämde jag mig för att boka tid hos en läkare.” Lenore fick diagnosen bipolär sjukdom och blev ordinerad läkemedel. Det här visade sig vara en vändpunkt i hennes liv. ”Jag känner mig frisk när jag tar läkemedlen, men jag måste påminna mig vad som händer om jag skulle sluta ta dem. Då kommer alla symtomen tillbaka.”

Så är det också för Brandon, som lider av depression. Han säger: ”Som tonåring hade jag ofta tankar på självmord, eftersom jag kände mig så totalt värdelös. Det var inte förrän jag hade kommit upp i trettioårsåldern som jag gick till en läkare.” Precis som Lenore får Brandon medicinsk behandling för att kunna klara av sitt tillstånd, men inte bara det: ”För att förbättra mitt allmänna välbefinnande försöker jag ta hand om både min fysiska och psykiska hälsa. Jag ser till att få vila och tänker på vad jag äter. Jag fyller också sinnet och hjärtat med positiva tankar från Bibeln.”

Men Brandon påpekar att depression är ett medicinskt problem och inte ett andligt. Att inse detta är helt nödvändigt för att kunna tillfriskna. Brandon berättar: ”En gång sade en välmenande medkristen att eftersom det sägs i Galaterna 5:22, 23 att glädje är en frukt av Guds ande, så måste min depression bero på något jag gjort som hindrade anden. Det fick mig att känna mig ännu mer skyldig och deprimerad. Men när jag väl sökte hjälp, skingrades de där mörka molnen som hade hopat sig över mig. Jag kände mig mycket bättre! Jag önskar att jag hade sökt hjälp tidigare.”

Du kan vinna kampen

Även efter det att man har fått diagnos och påbörjat en behandling, är det troligt att sjukdomstillståndet fortsätter att vara en utmaning. Kelly, som kämpar med depression, är tacksam för att hon har fått professionell hjälp för att medicinskt kunna behandla sin sjukdom. Förutom det har hon insett att andras stöd och hjälp är avgörande. Till en början var inte Kelly så pigg på att be andra om hjälp, eftersom hon inte ville ligga någon till last. ”Jag var inte bara tvungen att lära mig att be om hjälp, utan också att ta emot den. Det var inte förrän jag blev mer öppen som jag kunde stoppa den nedåtgående spiralen.”

Som ett Jehovas vittne är Kelly med vid kristna möten i Rikets sal. Men ibland kan till och med sådana positiva tillfällen vara en utmaning. ”Det är inte sällan som belysningen, allt folk och alla ljud blir för mycket för mig. Sedan kommer skuldkänslorna, och min depression förvärras, eftersom jag känner att mina problem måste bero på att jag är oandlig.” Hur kan Kelly hantera det här? Hon säger: ”Jag har lärt mig att min depression är en sjukdom som jag måste kämpa med. Den hänger inte ihop med min kärlek till Gud eller medkristna. Den visar inte hur det är ställt med min andlighet.”

Lucia, som nämndes tidigare, är tacksam för den enastående läkarvård som hon har fått. ”Det har varit absolut nödvändigt för mig att få hjälp av en professionell psykiater för att kunna lära mig att leva med och klara av de humörsvängningar som hör till den här sjukdomen”, säger hon. Lucia betonar också vikten av att få vila. ”Det är viktigt med sömn för att hantera mani. Ju mindre jag sover, desto mer manisk blir jag. Även om jag inte kan somna, har jag lärt mig att ligga kvar och vila i stället för att gå upp.”

Sheila, som också nämndes tidigare, tycker att det har varit till hjälp att föra dagbok och skriva ner precis hur hon känner det. När hon ser tillbaka, märker hon en tydlig förbättring. Men det finns fortfarande utmaningar. ”Av någon anledning börjar negativa tankar brusa i hjärnan när jag är trött. Men jag har lärt mig att stänga av dem – eller åtminstone ’sänka volymen’”, säger hon.

Tröst från Guds ord

Bibeln är en styrkande hjälp för många som lider av ”oroande tankar”. (Psalm 94:17–19, 22) Cherie, till exempel, tycker att Psalm 72:12, 13 är särskilt uppmuntrande. Där säger psalmisten om Guds förordnade kung, Jesus Kristus: ”Han kommer att befria den fattige som ropar på hjälp, också den betryckte och den som ingen hjälpare har. Han kommer att tycka synd om den ringe och den fattige, och de fattigas själar kommer han att rädda.” Cherie känner sig också uppmuntrad av aposteln Paulus ord i Romarna 8:38, 39: ”Jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller ting som nu är eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.”

Elaine, som lider av bipolär sjukdom, tycker att hennes förhållande till Gud ger henne stabilitet. Hon får stor tröst av psalmistens ord: ”Ett nedbrutet och krossat hjärta, o Gud, kommer du inte att förakta.” (Psalm 51:17) ”Det har verkligen varit en tröst att veta att vår kärleksfulle himmelske Fader, Jehova, förstår mig. Det har gett mig styrka att närma mig honom i bön, särskilt när jag har känt mig orolig och haft svår ångest”, säger hon.

Som vi har sett kan det innebära alldeles särskilda utmaningar att leva med olika slag av förstämningssyndrom. Men Cherie och Elaine har upplevt hur ödmjuk förtröstan på Gud och lämplig behandling har hjälpt dem att förbättra sin livssituation. Men hur kan familj och vänner hjälpa dem som lider av bipolär sjukdom eller depression?

[Fotnot]

^ § 8 Vakna! förespråkar inte någon särskild behandling. Kristna bör försäkra sig om att den behandlingsmetod de väljer inte är i konflikt med Bibelns principer.

[Infälld text på sidan 10]

”När jag väl sökte hjälp, skingrades de där mörka molnen som hade hopat sig över mig. Jag kände mig mycket bättre!” – BRANDON

[Ruta på sidan 9]

En makes erfarenheter

”Innan Lucias sjukdom bröt ut var det många som rördes av hennes omtänksamhet och djupa människokännedom. Till och med nu, när vänner hälsar på och min fru är lugn, verkar de uppskatta hennes varma personlighet. Det de flesta inte förstår är att Lucia svänger mellan de båda extrema polerna depression och mani. Detta är själva kännetecknet på bipolär sjukdom, den sjukdom som hon har haft de senaste fyra åren.

Under en manisk period är det inte ovanligt att Lucia är uppe till ett, två eller kanske tre på natten, med huvudet fullt av kreativa idéer. Energin bara sprakar runt henne. Hon överreagerar för minsta sak och gör av med pengar på impulsköp. Hon går rakt in i farliga situationer, eftersom hon känner sig oövervinnlig; hon tror inte att något kan skada henne vare sig moraliskt, fysiskt eller på något annat sätt. Men tillsammans med den här impulsiviteten finns risken för självmord. I hälarna på manin följer depressionen, och den slår ofta till med samma intensitet som den föregående manin.

Livet har tagit en dramatisk vändning. Även om Lucia får behandling, så kan det vi gör i dag skilja sig från det vi kunde göra i går eller kommer att klara i morgon. Det varierar efter omständigheterna. Jag har varit tvungen att bli mer flexibel än jag någonsin trodde jag var kapabel till.” – Mario.

[Ruta/Bild på sidan 11]

När man blir ordinerad läkemedel

En del tycker att det är ett tecken på svaghet att behöva ta läkemedel. Men tänk på det här: En diabetiker måste noggrant följa en läkares anvisningar – det kan till exempel innebära att ta insulininjektioner. Är det ett tecken på misslyckande? Knappast! Det är helt enkelt ett sätt att reglera ämnen i kroppen så att diabetikern kan hålla sig frisk.

Det är ungefär likadant med att ta läkemedel när man är deprimerad eller lider av bipolär sjukdom. Även om många har fått hjälp genom samtalsterapi som har gett dem insikt om sitt tillstånd, är ett varnande ord på sin plats. När det gäller kemisk obalans går det inte att bara resonera bort sjukdomen. Steven, som lider av bipolär sjukdom, säger: ”Den läkare som gav mig behandling illustrerade det så här: Du kan ge en person alla körlektioner i världen, men om han sedan får en bil utan ratt eller bromsar, har han ingen större nytta av lektionerna. På samma sätt räcker det inte med bara kognitiv terapi för att få de resultat man önskar. Att få balans i hjärnans kemiska sammansättning är ett viktigt första steg.”

[Bild på sidan 10]

Bibeln är en styrkande hjälp för många som kämpar med negativa tankar