Amate – Mexicos papyrus

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I MEXICO

DET mexikanska folket har en rik och fascinerande historia. Bland de värdefulla kulturskatter som bevarats från det förgångna finns det som kallas ”testimonios” (vittnesbörd) – handskrifter eller kodexar med piktografisk skrift (bildskrift). Med hjälp av dessa kodexar är det möjligt att utforska många kunskapsområden – historia, vetenskap, religion och kronologi – men också det dagliga livet bland högtstående civilisationer i Mesoamerika, däribland aztekernas och mayafolkets. Förvånansvärt skickliga tlacuilos, eller skrivare, beskrev sin historia på olika material.

En del kodexar gjordes av tygremsor, hjortskinn eller papper tillverkat av agave, men oftast använde man amate. Namnet amate kommer från ordet amatl, som betyder papper på aztekernas språk, nahuatl. För att göra amate använde man bark från fikusar (eller fikonträd) av familjen Moraceae. Enligt Enciclopedia de México ”är det svårt att skilja på de olika arterna av Ficus, om man inte noggrant undersöker stammen, bladen, blommorna och frukterna”. Men flera av arterna används i tillverkningen av amatepapper.

 Tillverkningen

I samband med att spanjorerna på 1500-talet erövrade området försökte de sätta stopp för tillverkningen av amate. Varför det? Erövrarna ansåg att tillverkningen var nära förknippad med de äldre religiösa ritualer som fördömdes av den katolska kyrkan. Men dominikanermunken Diego Durán påpekade i sitt verk Historia de las Indias de Nueva España e Islas de la Tierra Firme att den inhemska befolkningen ”sammanställde mycket utförliga historiska berättelser om sina förfäder. De hade kunnat ge oss en hel del information om inte nit kombinerat med okunnighet gjort att de blev förstörda. Det fanns nämligen en del okunniga människor som brände upp dem, eftersom de ansåg att de var avgudiska, när det i själva verket var historia, värd att minnas.”

Försöken att utrota traditionen att framställa amatepapper misslyckades, och som väl är har den levt vidare fram till vår tid. I Sierra Madre-bergen i norra delen av delstaten Puebla tillverkas detta papper fortfarande, till exempel i San Pablito i kommunen Pahuatlán. Tidskriften Arqueología Mexicana citerar uppgifter från Francisco Hernández, som var kunglig läkare hos Filip II av Spanien, och skriver: ”Papperstillverkarna tog bara de tjocka grenarna från träden och lämnade kvar skotten. De lade grenarna i närbelägna floder eller vattendrag över natten för att mjuka upp dem. Dagen därpå drog de av barken från grenarna, skilde ytterbarken från innerbarken och sparade bara den senare.” Efter att ha tvättat barken spred man ut fiberlängderna på en slät yta och bearbetade dem med ett stenverktyg.

För att göra fibrerna mjuka och samtidigt avlägsna vissa ämnen kokar man dem nu för tiden i stora kittlar och tillsätter aska och kalk i vattnet. Kokningen kan ta upp till sex timmar. Sedan sköljer man fibrerna och låter dem ligga i vatten. Papperstillverkarna lägger sedan fibrerna, en och en, på en slät träyta så att det hela bildar ett rutmönster. Senare bultar de fibrerna med regelbundna slag av ett stenverktyg tills de har blivit sammanfogade till ett pappersark. Papperets kanter viks in som förstärkning, och det lämnas sedan att torka i solen.

Amate finns i flera färger. Brunt är den traditionella färgen, men det finns också vit, elfenbensvit, brun- och vitspräcklig amate och även gul, blå, rosa och grön.

Nutida användning

Av amate tillverkas vackra mexikanska hantverk. Vissa bilder som målas på sådant papper har religiös innebörd, men det finns också andra med stiliserade djurmotiv, bilder från festligheter och bilder som visar glada scener ur det mexikanska folkets liv. Förutom vackra, färgglada bilder tillverkas också kort, bokmärken och andra hantverk. Sådana konsthantverk fascinerar både lokalbefolkningen och utlänningar, som köper föremålen som prydnad. Konsten har spridits utanför Mexicos gränser och exporterats till många andra delar av världen. Man har också gjort kopior av de gamla kodexarna. Så intressant det måste ha varit för spanjorerna, när de första gången såg den här konsten! Dominikanermunken Diego Durán, som nämndes tidigare, sade också att den inhemska befolkningen ”målade och skrev ner allting i böcker och på långa pappersstycken, med uträkningar av vilka år, månader och dagar händelserna inträffade. Deras lagar och förordningar, deras mantalslängder osv. skrevs ner ordningsfullt och samstämmigt i dessa målningar.”

Vi kan verkligen vara glada att traditionen att tillverka amate har överlevt ända fram till vår tid – och med den det mexikanska kulturarvets skönhet! Precis som forntidens tlacuilos, eller skrivare, uppskattar också hantverkare av i dag den fantastiska amaten, som mycket väl kan kallas Mexicos papyrus.

[Bild på sidan 26]

Fibrerna bultas