Varför han är så betydelsefull

UNDER 2 000 år har Jesu födelse varit mycket uppmärksammad. Enligt läkaren Lukas, som levde under det första århundradet, sade en ängel till en ung jungfru som hette Maria: ”Se, du skall bli med barn i ditt moderliv och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.” Vad berättade den här ängeln om Jesus? Han sade: ”Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; ... han skall härska som kung ..., och hans kungarike skall inte få något slut.” (Lukas 1:31–33)

Det är sannerligen vad mänskligheten behöver – en rättfärdig världshärskare som kan styra över jorden på ett kärleksfullt sätt! Profeten Jesaja förutsade långt innan Jesus föddes: ”Ett barn har fötts åt oss, en son har getts åt oss, och på hans skuldror skall regeringen vila. Och han skall kallas ... Evig fader, Fredsfurste. På utbredningen av hans regering och på freden skall det inte vara någon ände.” (Jesaja 9:6, 7, New International Version)

En rättfärdig regering och fred – vilka underbara framtidsutsikter! Men lägg märke till att det förutsades att den här regeringen skulle vila på en furstes – en Fredsfurstes – axlar. Det är den allsmäktige Guden som ger sin Son den myndigheten. Därför omtalade Jesus vid flera tillfällen den regering som han skulle vara kung i som ”Guds kungarike”. (Lukas 9:27, 60, 62)

I början av sin tjänst sade Jesus: ”Jag [måste] förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Lukas 4:43) Jesus lärde till och med sina efterföljare att be om att Guds kungarike skulle komma. (Matteus 6:9, 10) I tidskriften Christianity and Crisis sägs det att ”Riket var det dominerande temat i hans [Jesu] undervisning”. Det sägs vidare: ”Det fanns inget annat ämne som han tänkte så mycket på eller som var så centralt i hans budskap. Det omnämns över hundra gånger i evangelieberättelserna.”

Frågor att fundera över

Hur föreställer du dig Jesus i dag? Vid den här tiden på året framställs han oftast som ett spädbarn i en krubba. Och det är sant att han en kort tid var ett hjälplöst barn. (Lukas 2:15–20) Men är det så han främst bör bli ihågkommen? Tänk efter: Varför föddes Jesus som människa? Vem var han egentligen?

 I Encarta Yearbook för 1996 ställdes frågorna: ”Var Jesus Guds Son, den Messias som utlovades i de hebreiska skrifterna? ... Eller var han helt enkelt en människa, en ovanlig människa kanske, men likväl en människa?” Sådana frågor förtjänar allvarlig eftertanke. Varför det? Därför att själva vårt liv och vår lycka beror på hur vi ser på Jesus och hur vi handlar mot honom. I Bibeln sägs det: ”Den som utövar tro på Sonen har evigt liv; den som inte lyder Sonen skall inte få se livet.” (Johannes 3:36)

Ingen vanlig människa

Sedan Bibeln beskrivit vad Jesus gjorde i templet i Jerusalem när han var 12 år sägs det att han återvände hem med Maria och hennes man, Josef, och att ”han förblev dem undergiven”. (Lukas 2:51, 52) Men sedan Jesus vuxit upp blev det uppenbart att han inte var någon vanlig människa.

När Jesus stillade en stormpiskad sjö, utbrast en av hans vänner förskräckt: ”Vem är det här egentligen?” (Markus 4:41) Till slut blev Jesus på falska anklagelser överlämnad till den romerske ståthållaren Pontius Pilatus. Pilatus var övertygad om att Jesus var oskyldig, och han tog intryck av den värdighet Jesus visade trots en grym och orättvis behandling. Pilatus kände stor respekt för Jesus och förde fram honom inför folkskaran och utropade: ”Se! Människan!” Men judarna svarade: ”Vi har en lag, och enligt lagen bör han dö, därför att han har gjort sig själv till Guds son.” (Johannes 19:4–7)

När Pilatus fick höra att Jesus omtalades som ”Guds son” blev han rädd. Han hade tidigare fått höra om en dröm som hans hustru hade haft om Jesus, som hon kallade ”den där rättfärdige mannen”. (Matteus 27:19) Pilatus undrade därför vem Jesus egentligen var. Fastän Pilatus visste att Jesus var från Galileen frågade han: ”Varifrån är du?” När Jesus vägrade svara tog samtalet snart slut. (Johannes 19:9, 10)

Jesus var verkligen en människa, men till skillnad från andra människor hade han tidigare varit en andevarelse. I himlen hade han varit känd som Ordet. Gud hade sedan mirakulöst överfört hans liv till Marias moderliv. Aposteln Johannes intygade: ”Ordet blev kött och bodde ibland oss.” (Johannes 1:1, 2, 14, 18; Uppenbarelseboken 3:14)

Varför ett gudomligt ursprung var nödvändigt

Innan den förste mannen, Adam, fick några barn gav han efter för synd. En upprorisk ängel, som kom att kallas Djävul och Satan, förmådde honom att vara olydig mot Gud. Följden blev att Adam, som var son till Gud, förlorade sitt nära förhållande till sin Fader, alldeles  som Gud hade sagt att han skulle göra om han var olydig. Adam fick ta konsekvenserna. Han blev ofullkomlig, åldrades och dog till sist. (1 Moseboken 2:15–17; 3:17–19; Uppenbarelseboken 12:9)

I Bibeln beskrivs den verkan Adams olydnad har på oss alla som hans avkomlingar. Bibeln förklarar att ”synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden”. Och det sägs vidare att ”döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat”. (Romarna 5:12) Tragiskt nog har vi alla ärvt synden och dess ödesdigra konsekvenser – åldrande och död – från vår förfader Adam. (Job 14:4; Romarna 3:23)

För att befria mänskligheten från synd och död krävdes det att en fullkomlig far framträdde, en far som inte hade ärvt synden och dess fruktansvärda följder. Vi skall nu se hur en sådan far, som motsvarade den fullkomlige Adam, kunde framträda.

En ny far framträder

Du kanske kommer ihåg att den utlovade ”Fredsfursten” också kallas ”Evig fader”. Hans födelse som människa förutsades så här: ”Jungfrun skall bli havande, och hon föder en son.” (Jesaja 7:14, fotnoten; Matteus 1:20–23) Jesus hade ingen människa till far, och det hade inte heller Adam, den förste mannen. När historieskrivaren Lukas följer Jesu härstamning bakåt i tiden till början av människans historia visar han att Adam blev till som ”son till Gud”. (Lukas 3:38) Men som vi har sett förlorade Adam sitt nära förhållande till Gud – till skada för sig själv och alla sina avkomlingar. Därför behöver vi alla bildligt talat en ny far som är fullkomlig – som Adam var när han skapades.

Gud sände sin Son från himlen för att bli denne nye Adam som skulle ersätta den förste. Det sägs i Bibeln: ”’Den första människan, Adam, blev en levande själ.’ Den siste Adam blev en livgivande ande. Den första människan är av jorden, danad av stoft; den andra människan är av himlen.” (1 Korinthierna 15:45, 47) Jesus, ”den siste Adam”, är lik ”den första människan, Adam”, i det att han var en fullkomlig människa i stånd att bli far till fullkomliga avkomlingar som för evigt skulle kunna leva i fullkomlighet på jorden. (Psalm 37:29; Uppenbarelseboken 21:3, 4)

Jesus, som inte fick några barn, var trogen mot Gud in i döden trots att Satan angrep honom på alla upptänkliga sätt. Det fullkomliga och ostraffliga människoliv som Jesus offrade, eller avstod från, kallas lösen. ”Vi [har] frigörelsen [från den synd och död vi ärvt från Adam] genom en lösen genom hans [Jesu] blod”, förklarar Bibeln. Det sägs också: ”Alldeles som genom en enda människas [Adams] olydnad många gjordes till syndare, likaså skall också genom en endas [Jesu] lydnad de många göras till rättfärdiga.” (Efesierna 1:7; Romarna 5:18, 19; Matteus 20:28)

Om vi utövar tro på Jesus kommer han att bli både vår ”Evige fader” och vår ”Räddare”. När han härskar i sin Faders rike kommer han att utöva sitt furstliga styre på ett underbart sätt. I nästa artikel skall vi undersöka hur det blir att leva under hans styre och när vi kan förvänta att få dessa underbara välsignelser. (Lukas 2:8–11)

[Bilder på sidan 5]

Hur föreställer du dig Jesus i dag?

[Bild på sidan 6]

Varför kallas Jesus ”den siste Adam”?