Förtvivlade och skakade i tron

”DET låg kroppar överallt, och vi kunde inte känna igen platsen där vårt hus hade legat.” Så sade en man i Sri Lanka när en tsunami hade förstört hans by i december 2004. I en artikel om katastrofen skrev en religionsredaktör att han ibland kom på sig själv med att ”be med hopbitna tänder”.

Många menar att naturkatastrofer är ett straff från Gud. En kolumnist beskrev en förödande orkan som ”Guds knytnäve”. I USA beskrev vissa religiösa ledare sådana händelser som orkanen Katrina som ”Guds vrede” över ”syndiga städer”. I Sri Lanka gav militanta buddhister de kristna skulden för tsunamin och förvärrade därigenom de religiösa motsättningarna. En man som ansvarade för ett hinduiskt tempel menade att guden Shiva var vred på grund av att människor inte levde som de skulle. En buddhistisk religiös ledare i USA sade följande om naturkatastrofer: ”Vi vet inte varför sådant här händer. Vi vet inte ens varför vi är här.”

När du får se bilder av fördärvade hem, döda kroppar och förtvivlade människor, undrar du då ibland: ”Varför tillåter Gud så mycket lidande?” Eller tänker du: ”Gud måste ha goda skäl när han tillåter att sådant här händer, men han har inte uppenbarat dem för oss”? Följande artiklar tar upp denna fråga. De behandlar också vad man själv kan göra för att minska risken att bli skadad eller dödad om en naturkatastrof skulle hota eller inträffa.

[Bild på sidan 3]

Många religiösa ledare vet inte varför Gud tillåter naturkatastrofer