Den sibiriska tigern – Kommer den att överleva?

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I RYSSLAND

En klar vinterdag i den östligaste delen av Ryssland springer ett stort kattdjur över den glittrande snön, jagat av en helikopter. När en prickskytt lutar sig ut ur helikoptern med ett gevär i handen, hoppar det upp i ett träd och ger ifrån sig ett hotfullt rytande. Ett skott avlossas. Helikoptern landar, och männen i helikoptern går ut och närmar sig försiktigt det träffade djuret.

ÄR DE ute på tjuvjakt? Nej, de är forskare som skjuter med bedövningspilar. De har kommit för att studera ett av de mest utrotningshotade djuren på jorden – den skygga sibiriska tigern. *

En imponerande varelse

En gång i tiden strövade sibiriska tigrar omkring i Korea, norra Kina, Mongoliet och så långt västerut som vid Bajkalsjön i Ryssland. Men under de senaste hundra åren har de minskat i antal. Deras sista fäste är ett avlägset bergmassiv norr om Vladivostok i Ryssland, vid Japanska havet.

Tigrar lär sig att känna igen andra tigrar på doften, och det här är till hjälp för hanarna när det är dags för dem att hitta honor att para sig med. Det föds två eller tre ungar i varje kull, och till en början är de blinda och hjälplösa. Till skillnad från kattungar lär sig sibiriska tigrar inte att spinna. När de får mjölk från mamman morrar de lite dovt. De diar i fem till sex månader och börjar sedan äta kött. I början får de följa med sin mamma ut på jaktturer, men de är inte redo att jaga på egen hand förrän de är 18 månader. Ungarna kan stanna kvar hos mamman i upp till två år. Sedan ger de sig av för att etablera ett eget revir.

I vilt tillstånd blir vissa av de här tigrarna mycket stora. En hane kan väga omkring 270 kilo och bli över tre meter lång, inräknat svansen. Tigrarna  är väl rustade för att klara av stränga vintrar med mycket snö. Kroppen är täckt av en tjock päls, och deras stora tassar är pälsbeklädda och fungerar som snöskor.

De sibiriska tigrarnas päls är orange med mörka tvärränder. Ränderna som är specifika för varje tiger gör att man kan skilja en tiger från en annan ungefär som man kan skilja en människa från en annan med hjälp av fingeravtryck. Tigerns teckning och färger gör att den är svår att upptäcka i skogen när den står helt stilla. Men om den kommer ut på ett öppet fält på vintern, avtecknar den sig tydligt mot snön. Det här har inte undgått tigerns enda fiende, människan.

Dess överlevnad hotad

För att överleva måste den sibiriska tigern ta stora djur, däribland hjortar och vildsvin. Men sådana byten har blivit sällsynta i vildmarkerna i östra Sibirien. Inom ett skogsområde på omkring tusen kvadratkilometer finns det kanske inte mer villebråd än att det räcker för fyra eller fem tigrar. Om de sibiriska tigrarna skall överleva i vilt tillstånd, måste de alltså ha tillräckligt stora områden att röra sig på.

Under många år var Sibiriens enorma och otillgängliga skogar idealisk jaktmark för de här stora tigrarna. Människorna, som var de enda som på allvar utgjorde ett hot mot dem, vågade sig sällan in i skogarna. Men på senare tid har utländska skogsbolag avverkat mycket skog.

När träden försvinner, försvinner också hjortarna och vildsvinen, och även de sibiriska tigrarna. För att få trenden att vända har den ryska regeringen upprättat stora naturreservat, till exempel reservatet Sikhote-Alin. Men när tigrarna vandrar utanför de här reservaten riskerar de att bli dödade av tjuvskyttar som driver handel med exotiska souvenirer. Tänder, klor, ben och skinn från tigrar, även från små tigerungar, inbringar stora summor pengar.

Tigern kan räddas

Det läggs ner stora ansträngningar på att rädda den sibiriska tigern, och lokalbefolkningen har gått i spetsen för arbetet. Det har gjort att den sibiriska tigern åter har börjat öka något i antal. Enligt beräkningar som gjordes 2005 fanns det mellan 430 och 540 tigrar i Sibirien.

Det har också visat sig att sibiriska tigrar förökar sig och klarar sig relativt bra i fångenskap. Det finns över 500 sibiriska tigrar i djurparker runt om i världen. Varför då inte placera ut några av dem, så att antalet vilt levande tigrar ökar? Forskare ställer sig tveksamma till det. Som en forskare förklarade: ”Det är inte så stor mening med att släppa ut ett djur i frihet om man inte kan garantera dess framtida säkerhet.”

Allt levande, även de stora kattdjuren, bär vittnesbörd om Guds vishet och makt, och han anser att de är värdefulla och förtjänar uppmärksamhet och vård. (Psalm 104:10, 11, 21, 22) Många som sätter stort värde på Guds skaparverk är övertygade om att det skall komma en tid då den sibiriska tigern inte längre hotas av utrotning.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidorna 16, 17]

DET STÖRSTA KATTDJURET

Den sibiriska tigern överträffas i storlek av ligern, som är en korsning mellan en lejonhane och en tigrinna. En liger kan bli mer än tre meter lång och väga över 500 kilo. Ligrar föds upp i djurparker och är ytterst sällsynta, om de ens förekommer, i vilt tillstånd.

[Bildkälla på sidan 16]

Överst: © photodisc/age fotostock; nederst: Hobbs, genom tillmötesgående från Sierra Safari Zoo, Reno, NV