”JAG vaknade upp en morgon när jag var 12 år”, berättar James, * ”satte mig på sängkanten och tänkte: Är det i dag som jag kommer att dö?” James hade en svår depression. Trettio år senare säger han: ”Jag har fått kämpa med den här känslomässiga och psykiska sjukdomen hela mitt liv.” Han kände sig så värdelös som ung att han rev sönder foton från sin barndom. ”Jag tyckte inte att jag var värd att finnas med på bild och bli ihågkommen av andra.”

Vi känner oss alla lite deppiga emellanåt, så därför kanske vi tror att vi förstår vad depression är. Men hur känns det att ha en klinisk depression?

Klinisk depression är inte bara tillfällig nedstämdhet. Det är ett allvarligt tillstånd som ofta gör det svårt för den drabbade att fungera i vardagen.

Under mer än 40 år har Álvaro brottats med ”fruktan, mental förvirring, ångest och djup sorg”. Han säger: ”Min depression gjorde det svårt för mig att hantera andras åsikter. Jag tog på mig skulden för allt som gick fel.” Han beskriver depression som att ”ha en fruktansvärd smärta utan att veta var den sitter, att känna skräck utan att veta varför och, värst av allt, att inte ha någon lust att prata om det”. Men nu mår han lite bättre. Han förstår orsaken till symtomen. Han säger: ”Det känns bättre när man vet att det finns andra som har samma problem som jag.”

Maria är 49 år och bor i Brasilien. Hennes depression gjorde att hon hade svårt att sova. Hon hade värk, var lättretlig och ”kände en sorgsenhet som aldrig ville gå över”. När hon fick sin diagnos kände hon sig först lättad för att hon fick ett namn på sitt tillstånd. ”Men sedan blev jag ledsen”, säger hon, ”därför att det är så få som förstår vad depression är, och det är så tabubelagt.”

Depression kan ibland ha en uppenbar orsak, men det är vanligare att den kommer helt oväntat. Richard från Sydafrika säger: ”Plötsligt och utan anledning förmörkas livet av ett svart moln. Det är ingen som har dött, och det har inte hänt något särskilt. Ändå känner man sig nedstämd och apatisk. Och det är omöjligt att få det där molnet att försvinna. Man känner sig helt uppgiven, och man vet inte varför.”

Depression är inget att skämmas för. Ändå skämdes Ana i Brasilien när hon fick sin diagnos. ”Och åtta år senare skäms jag fortfarande över mig själv”, säger hon. Hon tycker att det är särskilt svårt att hantera sin ångest. ”Ibland är den så stark att jag känner fysisk smärta. Varenda muskel i kroppen värker.” Sådana dagar är det nästan omöjligt att komma ur sängen. Andra dagar kan hon inte sluta gråta. ”Jag gråter så intensivt och blir  så utmattad att det känns som om blodet har slutat cirkulera.”

Bibeln medger att det kan vara farligt att bli alltför nedstämd. Aposteln Paulus kände oro för att en viss man skulle kunna bli ”uppslukad av sin alltför stora bedrövelse”. (2 Korinthierna 2:7) En del känner sig så förtvivlade att de önskar att de bara kunde få dö. Många känner det som profeten Jona: ”Det är bättre för mig att dö än att leva.” (Jona 4:3)

Vad kan den som är deprimerad göra för att behandla sin svåra sjukdom och hantera den?