Ett möte i schimpansernas hemmiljö

VI GÅR på en smal stig in i den tropiska regnskogen i Afrikas ekvatorialområde. Våra ögon vänjer sig långsamt vid det flimrande ljuset som tränger igenom de täta trädkronorna. Vi fascineras av syrsornas ihållande spel och de 55 meter höga träden klädda i slingerväxter, och våra förväntningar inför fortsättningen stiger. Det känns som att den här dunkla omgivningen kräver att man tar sig försiktigt fram och har ögonen med sig. Plötsligt hörs upprepade håå-ljud tillsammans med snabba och högljudda inandningar. Lätena ökar i styrka tills de når ett öronbedövande crescendo som sedan avslutas helt abrupt. Vår ansträngande vandring har lett oss fram till det vi hoppats på. Vi har kommit i kontakt med en grupp schimpanser.

Sådana här entusiastiska utbrott – högljudda flämtande skrik, vrål och ibland vilt trummande på trädstammar – är schimpansernas sätt att kommunicera eller söka kontakt. Den här gången verkar ett stort lager mogna fikon vara nyheten som sprids till de övriga i gruppen. När vi tittar upp i ett högt sykomorträd upptäcker vi ett stort antal schimpanser, mellan 20 och 30 stycken, som sitter i den generösa trädkronan och mumsar på fikon i godan ro. Deras svarta päls glänser vackert när den träffas av solens strålar. En av aporna börjar kasta kvistar på oss, och snart träffas vi av ett intensivt kvistregn. Vi ser det som en tydlig signal på att de inte vill dela med sig av sitt matförråd.

Det är lättast att upptäcka schimpanser under perioder när det finns rikligt med frukt. Annars kan det vara svårt, eftersom de då lever i små grupper på bara några få individer, utspridda i den låga växtligheten. Schimpanser i vilt tillstånd äter från och till under hela dagen, medan de rör sig över stora områden på flera kvadratkilometer. Förutom frukt äter de blad, frön och stjälkar. De äter också myror, fågelägg och termiter. Ibland kan de jaga och äta små däggdjur, bland annat mindre apor.

Så här mitt på dagen börjar schimpanserna känna av värmen. En av dem klättrar ner för trädet, och snart hänger de andra på. En efter en försvinner de ner i de täta buskagen. Ett litet busfrö gör en avstickare och svingar sig från gren till gren för att ta en närmare titt på oss. Vi kan inte låta bli att le när vi ser den nyfikna ungens lekfullhet.

Fascinerande förmågor

”Titta bakom er så får ni se”, säger en man i vår grupp när vi börjat gå tillbaka. Vi vänder oss om och får se en schimpans försiktigt kika fram bakom en trädstam. Han står på två ben och är ungefär en meter lång. När vi tittar på honom försvinner huvudet bakom stammen, bara för att dyka upp igen efter en liten stund. Vilket litet charmtroll! Ja, schimpanser kan stå på två ben och till och med gå på det sättet korta sträckor. Men oftast går de på alla fyra för att bättre fördela sin kroppstyngd. De har inte den krökning i  nedre delen av ryggraden som gör det möjligt för människor att gå upprätt. Dessutom gör deras relativt svaga sätesmuskler, i kombination med armar som är avsevärt mycket längre och starkare än benen, att deras kroppsbyggnad är mer anpassad för att gå på alla fyra och för att kunna klättra och svinga sig mellan träden.

De har också stor nytta av sina långa armar när de ska sträcka sig efter frukt som växer på klena grenar. Händer och fötter är perfekt utformade för att få stadigt grepp runt grenar. Stortårna pekar utåt och fungerar som tummar, och de gör det möjligt för schimpanserna att klättra i träd och till och med greppa och bära föremål lika enkelt med fötterna som med händerna. Den här förmågan kommer väl till pass när det är dags att ordna en bädd för natten. Efter några minuters knep och knåp med blad och grenar har de en mjuk och bekväm sovplats, redo att användas.

Det är verkligen fängslande att se schimpanser i vilt tillstånd, med deras imponerande förmågor och uppenbara likheter med oss människor i kroppsbyggnad och beteende. Men en del människor är bara intresserade av dem som försöksdjur, för att kunna stödja uppfattningen att de har en evolutionistisk koppling till människan. Det gör att man undrar: Vad är det som skiljer människor och schimpanser åt? På vilket sätt är människan, till skillnad från djuren, skapad ”till Guds avbild”? (1 Moseboken 1:27)

Ett oförglömligt möte

I vilt tillstånd är schimpanser skygga, och de brukar försvinna så fort de får syn på mänskliga inkräktare. Men i ett försök att skydda och bevara de här djuren har man låtit en del grupper vänja sig vid människor.

Vårt korta besök i schimpansernas hemmiljö har blivit en oförglömlig upplevelse. Det har hjälpt oss att få viss förståelse för hur de här djuren egentligen beter sig, helt olikt dem som finns på djurparker eller i laboratorier. De är verkligen imponerande och är exempel på att Gud skapade ”jordens vilda djur” för att passa perfekt in i den miljö som de var menade att leva i. Allt han har skapat är verkligen ”gott”. (1 Moseboken 1:24, 25)

[Ruta/Bild på sidorna 14, 15]

MÄNNISKAN OCH SCHIMPANSEN

Zoologen Jane Goodall skriver i sin bok I människans skugga att hennes observationer under 60-talet av redskapstillverkande schimpanser ”övertygade ett antal vetenskapsmän om att det var nödvändigt att revidera definitionen av människan och göra den exaktare än tidigare”. Upptäckterna att schimpanser använder blad som tvättsvampar, att de använder stenar eller grenar som nötknäckare och att de tar bort löv från kvistar för att sedan sticka ner dem i hålor och fiska upp termiter var verkligen förvånansvärda. Men på senare tid har det blivit allmänt känt att fler djur har en fantastisk förmåga att tillverka verktyg. Psykologen T. X. Barber, författare till boken The Human Nature of Birds—A Scientific Discovery With Startling Implications, säger: ”Alla djur som studerats noga, inte bara apor och delfiner utan även myror och bin, har visat prov på helt oväntad medvetenhet och praktisk intelligens.”

Det här förändrar inte det faktum att människan är unik. Precis som professor David Premack skriver är ”det mänskliga språkets grammatik och syntax verkligen något unikt”. Människans komplexa språk och den rika mänskliga kulturen, där språket och talet spelar en viktig roll, skiljer oss sannerligen från djuren.

  Efter att ha studerat schimpanser i vilt tillstånd i många år skrev Jane Goodall: ”Jag [kan] inte föreställa mig att schimpanser skulle utveckla ömsesidiga känslor som på något sätt är jämförbara med den ömhet, den beskyddarinstinkt och den tolerans som är hallstämpeln på människans kärlek i dess sannaste och djupaste bemärkelse.” Hon skrev också: ”Människans jagmedvetande sträcker sig längre än bara till kroppen. Hon vill ha en förklaring på mysteriet att hon finns till, världens under runt omkring henne, kosmos där utanför.”

Bibeln förklarar skillnaden mellan djur och människor när den säger att människan skapades ”till Guds avbild”. (1 Moseboken 1:27) Människan skulle alltså, till skillnad från djuren, kunna återspegla Skaparen på ett andligt plan genom att utveckla liknande egenskaper, bland annat kärlek, som är Guds mest framträdande egenskap. Hon skulle dessutom ha förutsättningar att ta till sig stora mängder kunskap och dra nytta av sitt intellekt, som vida överträffar djurens. Hon skapades också för att kunna handla enligt sin egen fria vilja i stället för att främst styras av instinkt.

[Bilder på sidan 15]

Schimpanserna är lekfulla och nyfikna, perfekt utformade för sin naturliga miljö.

[Bildkällor]

Schimpanser, högst upp till höger: Corbis/Punchstock/Getty Images; längst ner, höger och vänster: SuperStock RF/SuperStock; Jane Goodall: © Martin Engelmann/age fotostock

[Bildkälla på sidan 13]

© Photononstop/SuperStock