”Djurens konung” i Amerika

VEM är det? Jaguaren, det största kattdjuret i Amerika. Var träffar man på den? I djungler, sumpmarker, skogar, öknar och på savanner i Central- och Sydamerika. Till skillnad från de flesta andra kattdjur trivs jaguaren inte bara på marken och i träden utan också i vattnet.

Försök föreställa dig att du står bredvid en fullvuxen jaguar. Den kan bli upp till två meter lång, bortsett från svansen, och kan väga 120 kilo eller mer. Jaguaren föredrar att leva ensam och är tillsammans med andra av sin art bara när den ska para sig. En hane är könsmogen när han är tre eller fyra år, medan en hona kan få sina första ungar när hon är två år. Hon får vanligtvis två ungar som föds efter tre till fyra månaders dräktighet. Man vet att en del jaguarer har levt över 20 år i fångenskap.

De här stora, skygga kattdjuren omges av mystik. En biolog skrev: ”Jaguarer är mycket svåra att få syn på. Jag kan stå precis bredvid en och ändå inte se den.” Jaguarens päls är gulbrun med svarta ”rosetter” som omger mindre fläckar. Det gör att den kan försvinna bland skuggorna utan att man ser den.

En ensam, tyst jägare

Jaguaren är en skicklig jägare. Bland bytesdjuren, som består av omkring 85 arter, finns tapirer, hjortdjur och apor. Eftersom jaguaren trivs i vatten fångar den också lätt fisk och sköldpaddor. Iakttagare såg en gång en jaguar döda en fullvuxen häst, släpa den ungefär 100 meter på torra land och sedan dra den över en flod.

Det här skickliga kattdjuret väntar tyst på sitt byte uppe i ett träd. När en intet ont anande hjord av navelsvin – snabba, svinliknande djur – passerar under trädet tar jaguaren ett språng och kastar sig över ett av djuren. Med ett enda kraftigt bett dödar den sitt byte och hoppar snabbt tillbaka upp i trädet. Där väntar den tills hjorden passerat och hämtar sedan bytet.

Men av de stora kattdjuren är jaguaren det som minst sannolikt skulle angripa en människa, och den har aldrig klassats som ett människoätande djur. I själva verket är människan ett mycket större hot mot jaguaren än jaguaren är mot människan.

Varför så få?

En gång i tiden fanns det jaguarer från södra USA nästan ända ner till Sydamerikas spets. I dag har de försvunnit från närmare hälften av det utbredningsområde de hade för hundra år sedan. Fram till mitten  av 1970-talet dödade jägare tusentals jaguarer varje år för pälsens skull. Enbart 1968 exporterades över 13 500 skinn från Amerika. År 2002 beräknade man att färre än 50 000 jaguarer fanns kvar. Nu finns det kanske bara 15 000 kvar utanför djurparkerna.

En naturskyddsförening rapporterar att närmare 40 procent av jaguarens traditionella hemvist har förstörts genom skogsskövling. Enbart i Mexiko försvinner ett område så stort som en fotbollsplan varje minut. Det gör att jaguaren tvingas jaga boskap för att kunna överleva.

Räddningsförsök

Omkring 200 länder understöder Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter (CITES) som förbjuder jakt på jaguarer i kommersiellt syfte. Nationalparker har grundats för att skydda jaguarens naturliga hemvist. År 1986 blev Cockscomb Basin Wildlife Sanctuary i Belize världens första jaguarreservat. Och Mexiko har avsatt över 150 000 hektar tropisk regnskog i Calakmul Biosphere Reserve på Yucatánhalvön för att skydda jaguaren.

Hur framgångsrika sådana ansträngningar kommer att vara för att skydda denne ”djurens konung” återstår att se. Men vi kan känna oss tröstade av tanken på att vår kärleksfulle Skapare snart ska ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. Då kommer det till sist att råda frid mellan människor och djur precis som Gud avsåg från början. (Uppenbarelseboken 11:18; Jesaja 11:6–9)

[Karta på sidorna 24, 25]

(För formaterad text, se publikationen)

Jaguarens utbredningsområde

□ Ursprungligt område

▪ Nuvarande område

NORDAMERIKA

CENTRALAMERIKA

SYDAMERIKA