Ensamhet – Vad kan vara orsaken?

DET finns olika slag av ensamhet. Ibland är det värdefullt att få vara för sig själv en stund. Många vill till exempel ha lugn och ro när de ska be eller meditera. Det hade Jesus Kristus också behov av. (Matteus 14:13; Lukas 4:42; 5:16; 6:12)

Men ensamhet kan också vara en smärtsam känsla av isolering, en längtan efter sällskap. Vad kan orsaka den formen av ensamhet?

● Isolering i storstäder

I storstäderna lever tusentals eller miljontals människor mycket tätt inpå varandra. Men ironiskt nog har detta lett till att fler och fler känner sig ensamma. Storstadslivets stress och jäkt kan göra att man inte lär känna sina grannar ordentligt. Man bor i själva verket bland främlingar. Misstänksamheten mot främlingar och önskan att värna om sitt privatliv bidrar också till ensamheten i storstäderna.

● Omänskliga arbetsförhållanden

Många större affärsföretag och industrier sköts på ett sätt som gör att de anställda på alla nivåer känner sig ensamma och otillräckliga.  De upplever en press och stress som aldrig släpper taget.

Dessutom skapar ständiga omorganisationer en känsla av osäkerhet, isolering och ensamhet bland de anställda. En artikel i International Herald Tribune kommenterade en självmordsvåg bland personalen på några franska företag och sade att många fransmän upplever att ”de snabba ekonomiska förändringarna pressar dem till bristningsgränsen”.

● Kall kommunikation

Professor Tetsuro Saito i Japan säger: ”Människors förmåga att kommunicera kommer oundvikligen att försämras när mobiltelefoner och andra apparater kommer emellan.” I Australien rapporterar The Sunday Telegraph: ”Tekniken ... gör människor till isolerade öar. Man ... skickar mejl och sms till varandra i stället för att prata.”

Rachel, som är 21 och bor i Frankrike, berättar: ”Jag har märkt att folk inte tycker att det är så viktigt att träffas längre, att det räcker med att skicka mejl, sms eller chatta. Men det gör bara att man känner sig ännu ensammare.”

● En ny omgivning

Den ekonomiska krisen har gjort att många tvingats flytta för att behålla sitt jobb eller få en ny anställning. Den som flyttar slits bort från sina grannar, sina vänner, sin skola och ibland sin familj. Det kan kännas som att man har ryckts upp som en planta men att rötterna har lämnats kvar.

Francis minns hur det var när han kom till Frankrike från Ghana. Han berättar: ”Språkbarriären, att jag inte hade några vänner, det kalla klimatet – allt det här gjorde att jag kände mig väldigt ensam.”

Behjat berättar hur hon kände det när hon flyttade till England: ”Jag tyckte det var svårt att anpassa mig till den nya kulturen. Jag hade bekanta men inga familjemedlemmar eller riktiga vänner som jag kunde prata med och verkligen öppna mig för.”

● Dödsfall i familjen

När någon förlorar sin äktenskapspartner skapas ett stort tomrum i livet. Det kan särskilt gälla dem som har vårdat sin partner under en längre period. Det är inte ovanligt att de upplever känslor av fullständig tomhet.

Fernande, en änka som bor i Paris, berättar: ”Det som känns svårast är att jag inte längre kan anförtro mig åt min bäste vän, min make.” Anny säger att hon saknar sin man särskilt när hon ska fatta viktiga beslut om hälsoproblem och liknande.

 ● Skilsmässa, separation, ofrivilligt singelskap

En skilsmässa eller separation skapar ofta känslor av ensamhet och misslyckande. Ofta är det barnen som drabbas mest, mycket mer än man tidigare insett. En del experter anser att skilsmässobarn löper större risk att bli ensamma som vuxna.

De som är ogifta på grund av att de inte har hittat någon att dela livet med upplever också ofta perioder av ensamhet. Känslorna kanske förvärras av taktlösa kommentarer som: ”Borde inte du gifta dig snart?”

Även ensamstående föräldrar känner sig ensamma. Föräldrar får uppleva mycket glädje men också problem, och den som är ensamstående måste klara av problemen utan att kunna ventilera dem med en partner.

● Utsatta åldersgrupper

De äldre kan ofta känna sig ensamma även om de inte försummas av sin familj. Släktingar och vänner kanske har möjlighet att komma på besök då och då, men hur känns det resten av tiden – de dagar eller veckor då ingen hälsar på?

Likadant kan det vara i andra änden av åldersskalan. Många unga känner sig ensamma och blir beroende av tv:n och datorn där de sitter helt för sig själva i oräkneliga timmar.

Går det att hitta en lösning på den här ökande trenden? Hur kan man hantera ensamhet?

[Infälld text på sidan 5]

”Språkbarriären, att jag inte hade några vänner, det kalla klimatet – allt det här gjorde att jag kände mig väldigt ensam.”