”Jag är ej död”

”Stå ej där och gråt vid min grav.

Jag är ej död.

Jag har gett mig av.”

● Känner du igen de här orden? Under årtionden har den här dikten, som även tonsatts, varit en tröst för människor i olika delar av världen. Dikten har tillskrivits flera personer under årens lopp. En del menar till och med att den är en navajoindiansk begravningsbön. På engelska är den första versraden mest känd och lyder: ”Do not stand at my grave and weep.”

För några år sedan blev den tonsatta dikten mycket populär i Japan, men för vissa väckte den också frågetecken. Japaner brukar besöka sina familjegravar för att visa vördnad för döda släktingar som de tror fortfarande lever där. Men eftersom sångtexten säger något helt annat har många frågat sig: ”Var finns egentligen de döda?”

Japanska buddhister har som tradition att hålla begravningar, likvakor och minnesstunder. Men de flesta av dem kan inte svara på var de döda finns. De kan inte heller svara på om de som tillhör andra religioner och nationaliteter kommer till samma ställe när de dör eller förklara varför man inte kan få kontakt med de döda.

Många menar att det inte går att få några svar och att det är slöseri med tid att ens försöka. Men du kanske ändå undrar: ”Vad händer när vi dör?” Var skulle man kunna finna svaret? Bibeln berättar att Gud skapade de två första människorna fullkomliga och lät dem bo i en vacker trädgård. Om de lydde Gud skulle de få leva i detta jordiska paradis för evigt. Men de var olydiga.

Gud ingrep omedelbart. Han drev ut dem från paradiset och slutade uppehålla deras liv. Han förklarade också vilka konsekvenser deras olydnad skulle få: ”Du är stoft, och till stoft skall du åter varda.” Människan är skapad av markens stoft, och till slut – när hon dör – blir hon till stoft igen. (1 Moseboken 2:7; 3:19, 1917)

En man i Kofu i Japan som sköter en stor grav berättar: ”När jag placerar urnorna i graven är de fulla av ben och aska. Efter omkring fem år är de bara halvfulla. Efter tio år är många helt tomma.” Våra kroppar består av olika grundämnen från marken, och med tiden bryts de ner till stoft igen. Så vad är då kvar?

Allt medvetande upphör vid döden. Men vår kärleksfulle Skapare, som till och med vet när en liten fågel dör, kommer inte att glömma oss. (Matteus 10:29–31) Precis som han lovat kommer han att kalla på oss och ge oss livet tillbaka. Han kommer att väcka oss från dödens sömn. (Job 14:13–15; Johannes 11:21–23, 38–44)

Om du vill veta mer om det här ämnet kan du skriva till utgivarna av den här tidskriften, som gärna ger dig ytterligare information. Du kan också gå in på www.watchtower.org/z.