Klimatmöten – bara tomma ord?

”Världen måste gå samman för att bekämpa klimatförändringarna. De flesta vetenskapsmän är eniga om att om vi inte gör något, kommer vi att drabbas av mer torka, svält och massflykt, vilket kommer att leda till konflikter i årtionden framöver.” – USA:s president Barack Obama.

ENLIGT vissa forskare är det illa ställt med vår planet. Jorden lider av feber. Man menar att den globala temperaturen närmar sig en kritisk punkt där endast en liten höjning kan ”orsaka en dramatisk förändring i miljön som i sin tur leder till en ännu större global temperaturhöjning”, skriver den brittiska dagstidningen The Guardian.

Hur har vi hamnat i den här situationen? Går det att vända utvecklingen? Kan vi människor över huvud taget lösa problemet med den globala uppvärmningen – för att inte tala om alla andra stora problem vi står inför?

Många forskare anser att det till stor del är mänsklig påverkan som ligger bakom temperaturhöjningen och att det började med den industriella revolutionen och den ökande användningen av fossila bränslen, som kol och olja. En annan bidragande faktor är den enorma avskogningen. Skogarna fungerar som jordens lungor. Träden absorberar en del av de växthusgaser som orsakar den globala uppvärmningen. Men när stora skogar avverkas når allt större mängder gas ut i atmosfären. För att komma till rätta med de här problemen har världens ledare anordnat stora klimatmöten.

Kyotoprotokollet

Kyotoprotokollet, även känt som Kyotoavtalet, från 1997 innehöll nya mål som gällde koldioxidutsläppen. Genom att underteckna protokollet förband sig EU:s medlemsländer och 37 andra industriländer att minska sina utsläpp med i genomsnitt fem procent jämfört med nivån 1990 under femårsperioden 2008–2012.

Men det fanns vissa allvarliga svagheter med Kyotoprotokollet. Det blev till exempel aldrig undertecknat av USA. Och Kina och Indien och andra större utvecklingsländer åtog sig inte att begränsa sina utsläpp till någon viss nivå. Ändå står USA och Kina för omkring 40 procent av världens totala koldioxidutsläpp.

Köpenhamnsmötet

Syftet med klimatmötet i Köpenhamn, COP 15, var att ersätta Kyotoprotokollet och sätta upp nya bindande mål från 2012 och framåt. * Representanter för 192 länder, däribland 119 stats- och regeringschefer, samlades i Köpenhamn i december 2009 för att diskutera åtgärder mot klimatförändringarna. Under det här mötet stod följande tre mål högst på agendan:

1. Att nå juridiskt bindande överenskommelser. Skulle i-länderna acceptera de nödvändiga  utsläppsbegränsningarna, och skulle de största u-länderna vara villiga att begränsa sina allt högre utsläppsnivåer?

2. Att finansiera hållbara lösningar. Utvecklingsländerna behöver tusentals miljoner dollar i åratal framöver för att få bukt med de allt svårare konsekvenserna av den globala uppvärmningen och för att utveckla miljövänlig teknik.

3. Att enas om en modell för övervakning av utsläpp. En sådan modell skulle hjälpa de enskilda länderna att hålla sig inom sina utsläppsbegränsningar. Det skulle också bidra till att säkerställa att fattigare länder använder biståndspengar på rätt sätt.

Uppnåddes de här tre målen? Förhandlingarna gick så trögt att man inte ens verkade kunna enas om mycket lägre ställda mål. Under konferensens sista timmar utarbetade politiska ledare från 28 länder ett slutdokument som kom att kallas Köpenhamnsackordet. Nyhetsbyrån Reuters rapporterar att dokumentet erkändes formellt genom följande ganska tama formulering: ”Konferensen ... tar notis om Köpenhamnsackordet”. Det var med andra ord upp till de enskilda länderna att handla efter det.

Vad händer härnäst?

Fler möten har hållits och fler planeras, men många sakkunniga är ändå skeptiska. ”Planeten kommer att fortsätta koka”, skriver kolumnisten Paul Krugman i The New York Times. Alltför ofta väger kortsiktiga politiska och ekonomiska fördelar tyngre än långsiktiga miljömässiga faktorer, och det ger signaler om att man kan fortsätta som vanligt. ”Om du vill förstå motståndet till klimatåtgärder, tänk då på vilka pengar det handlar om”, säger Krugman. Han skriver också att miljöambitionerna i hans land i själva verket har dödats av ”de vanliga bovarna: girighet och [politisk] feghet”.

Den globala uppvärmningen påminner på många sätt om en svår storm. Meteorologer kan mäta vindstyrkan och med ganska stor exakthet säga var stormen kommer att dra fram – till stor nytta för dem som kommer i dess väg. Men ingen vetenskapsman, politiker eller affärsman i världen kan stoppa den. Detsamma verkar kunna sägas om den globala uppvärmningen, och det kan leda tankarna till orden i Jeremia 10:23 i Bibeln: ”Jag vet ... att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte den man som vandrar att själv styra sina steg.”

Den globala uppvärmningen kommer att upphöra – på Guds sätt

Bibeln berättar att ”han som har format jorden och gjort den ... inte skapade den förgäves”. (Jesaja 45:18) Bibeln säger också: ”Jorden består för evigt.” (Predikaren 1:4, The New English Bible)

Gud kommer alltså inte att tillåta att jorden blir obeboelig. I stället kommer han att ingripa i det som sker här på jorden och ta bort misslyckade regeringar och personer som inte har någon respekt för vår planet. Samtidigt kommer han att bevara alla som lever efter hans höga moralnormer och som uppriktigt vill göra hans vilja. Ordspråksboken 2:21, 22 säger: ”Det är de rättrådiga som skall bo på jorden, och det är de klanderfria som skall lämnas kvar på den. Men de ondskefulla skall utrotas från jorden, och förrädarna skall ryckas bort från den.”

[Fotnot]

[Ruta på sidan 13]

En växthusgas är en beståndsdel i atmosfären som fångar upp strålning från jordytan. Många av de gaser som släpps ut i atmosfären genom moderna industriprocesser är växthusgaser, däribland koldioxid, klorfluorkarboner, metan och dikväveoxid. Utsläppen av enbart koldioxid i atmosfären uppgår nu till mer än 25 miljarder ton varje år. Rapporter visar att koldioxidnivåerna har ökat med 40 procent sedan början av den industriella eran.

[Bildkällor på sidan 12]

Jorden: NASA/The Visible Earth (http://visibleearth.nasa.gov/); Barack Obama: ATTILA KISBENEDEK/AFP/Getty Images.