DU KANSKE själv har varit med om något liknande. Det kanske gällde vilken tid du skulle vara hemma eller din musiksmak, dina kompisar eller dina kläder. Dina föräldrar satte upp en regel och vägrade ge med sig. Här är några exempel:

”När min styvpappa hade gift sig med mamma hade han plötsligt en massa synpunkter på min musik. Det slutade med att jag fick slänga alla mina skivor!” – Brandon. *

 ”Mamma är på mig och gnäller om att jag inte har några vänner. Men när jag frågar om jag får vara med någon, säger hon nej eftersom hon inte känner den personen. Det är så frustrerande!” – Carol.

”Mina toppar måste vara en storlek för stora för att pappa och min styvmamma ska vara nöjda. Och enligt pappa måste shortsen gå minst ner till knäna!” – Serena.

Vad kan du göra om du och dina föräldrar har svårt att komma överens? Skulle du kunna prata med dem om det? ”Mina föräldrar brukar inte vilja lyssna”, säger Joanne, som är 17. Och 15-åriga Amy säger: ”När det känns som att de ändå inte fattar, kan man ju lika gärna vara tyst.”

Men ge inte upp så fort! Dina föräldrar kanske är mer villiga att lyssna än du tror.

Något att tänka på: Till och med Jehova lyssnar när människor vänder sig till honom. Han lyssnade till exempel på vad Mose hade att säga om de olydiga israeliterna. (2 Moseboken 32:7–14; 5 Moseboken 9:14, 19)

Du kanske känner att dina föräldrar inte är lika resonliga som Gud. Och naturligtvis är det en viss skillnad på att diskutera en hel nations öde och att prata om hur länge man får vara ute en kväll. Men det finns ändå en gemensam nämnare:

Om du har en befogad synpunkt kan personer med myndighet – i det här fallet dina föräldrar – mycket väl vara villiga att lyssna.

Hemligheten ligger i hur du lägger fram din sak! Här är några steg som kan göra det lättare för dig:

1.  Beskriv problemet. Skriv upp en sak som du och dina föräldrar inte kan komma överens om.

2.   Beskriv känslan. Skriv ner ett ord som beskriver hur dina föräldrars inställning påverkar dig, till exempel att du känner dig sårad, ledsen, generad, misstrodd eller något annat. (I början av artikeln tyckte till exempel Jim att det var pinsamt att behöva säga till sina kompisar att han måste hem.)

3. Tänk som en förälder. Tänk dig att du själv har en tonåring med samma problem som du beskrev i steg 1. Om du var förälder, vad skulle du då vara mest orolig för, och varför? (I det inledande exemplet kanske Jims föräldrar var rädda att han skulle råka illa ut.)

4. Omvärdera situationen. Besvara följande frågor:

   Vad är positivt med dina föräldrars inställning?

   Vad kan du göra för att de inte ska behöva känna sig så oroliga?

5. Brainstorma fram en lösning tillsammans. Om du följer de olika stegen här ovan och använder några förslag i rutan ”Kommunikationstips”, kanske du märker att du kan prata med dina föräldrar på ett mer moget sätt. Kellie har en sådan relation till sina föräldrar. ”Man kommer ingen vart med att bråka. Det kan bara sluta på ett sätt – att man förlorar”, säger hon. ”Det som har funkat för oss är faktiskt att prata. För det mesta kan vi mötas på halva vägen, så att alla blir nöjda.”